Författaren Jens Lapidus hade länge pushat på producenten Nicklas Wikström Nicastro att starta eget produktionsbolag, men det var först med producentens 40-årskris som Strive Stories lanserades.
Äntligen fick Jens Lapidus tillbaka det kollegiala han saknat sedan han slutat arbeta som advokat för att satsa helt på skrivandet. Även om det tog tio år innan han kunde ägna sig åt sitt författarskap eftersom bokförlagen ”inte satsar massa pengar på en nykomling”. Men efter ”Snabba Cash” som, via word of mouth blev en viral succé och gick från debutantstandarden på 3000 printade ex till 600 000 har han skrivit flera böcker i samma stil.
Han har gjort sig känd för sitt unika perspektiv på den undre världen och kallar sin genre för ”Stockholm Noir”.
Visste du redan när du skrev ”Snabba Cash” att den skulle bli film?
- Nej, det gjorde jag inte. Jag visste knappt själv vad jag pysslade med. Det är lätt at hitta på storyn om storyn, som att det var något övervägt, men det är bara bullshit. Jag visste inte ens att det skulle bli en bok. Utan jag började skriva ner anekdoter och grejer som jag hörde i mitt jobb på domstolen. Det var bara lustdrivet och baserat på energin och den blick till den undre världen jag fick genom jobbet som få svenskar har tillgång till.
Så vad är skillnaden mellan att skriva roman och filmmanus?
- Manus för film och teve är en helt egen konstform. Innan tänkte jag vaddå det är väl bara att sätta bild till min bok? Sedan fattar man det uppenbara att det är en helt egen konstform. Att den måste stå på egna ben, vara 3-dimensionell utifrån sina premisser. Men filmmanus är också mycket mer styrt av formler. 18 minuter in måste vi ha en turning-point. En bok är friare. En fyra timmar lång film funkar inte, men en 750 sidors bok kan funka. Det är lite mindre styrt av pengar. Vill jag att ett ufo landar på Gullmarsplan, skriver jag det.
Bild ur "Top Dog". Foto: C More
”Snabba Cash” lever nu nästan ett eget liv och har blivit som en franchise där varje film är löst baserad på böckerna. Men så 2020 kom teveserien ”Top Dog” som har Jens Lapidus andra bokserie som förlaga och vars andra säsong har premiär idag 8 maj på C More.
Varför blev det en ny bokserie?
- Det var också lite grann en principiell ingång för mig. Jag ville ta deckargenrens premisser och vända dem 180 grader. Det ville jag också göra när jag skrev uppföljare. Klassiska deckare har kanske sju till tio böcker som utspelar sig i samma stad med samma huvudkaraktär. Det ska jag aldrig göra - över min döda kropp att jag skriver mer än tre böcker om det här. Och för att prof my point. Det går att skriva spänningslitteratur utan att gå i den fållan.
Enligt Moviezines recensent Jonna Vanhatalo är ”Top Dog” verkligen inte någon glättig serie. ”Det finns ingen uttalad framtidstro, i stället är det mesta glåmigt och illavarslande. Tonen både till yta och innehåll är verkligen dyster och hopplös.” Trots att den är mer fåordig än ”Snabba Cash” genomsyras den ändå av samma jargong och språk som Jens är känd för.
Foto: Jenny Frejing
Jens Lapidus pratar också om hur verklighet och fiktion håller på att flyta samman:
- Ja, i första filmerna var jag otroligt försiktig med skjutvapen, fick bara möjligtvis förekomma i slutcrescendot för det förekom ju knappt i verkligheten. Men idag vet vi att så mycket skjutvapen som det finns därute på riktigt, skulle du ha det skulle det nästan kännas konstigt. Kanske kommer ”Snabba Cash” bli den sista i sin genre eftersom folk är fed-up för det är så hemskt på riktigt därute.
Segregationen ökar, fast vi tror den minskar i och med sociala medier som visar vad superrika äter till frukost.
- Det finns många väldigt rika människor i Sverige och när man når en kritisk massa som bor i sina områden då blir det communities i communityt och vissa beteenden som bara ultrarika ägnade sig åt förut blir normaliserade. De liknar gängkriminalitet i att det är en arena som alla vet finns där ute, men som jag vill in i och kika på vad den är.
Om att detta och mycket mer kan ni få lyssna till i veckans poddavsnitt. Lyssna på Spotify.
