Den gripande historien bakom nya komedin "The King of Staten Island"

"The King of Staten Island" bygger till ungefär 75% på "Saturday Night Live"-komikern Pete Davidsons verkliga liv, med skillnaden att karaktären Scott (vilket var hans pappas förnamn) aldrig blev en framgångsrik komiker... utan istället drömmer om att bli en tatuerare, från sin mammas källare.

 

Petes pappa, som arbetade som brandman i New York, omkom under terrorattentaten mot World Trade Center - när husen föll ihop medan hans pappa försökte få ut folk. Pete var sju år när han förlorade sin pappa, något som har påverkat resten av hans liv som har varit kantat med depression och mentala problem sedan dess... men lyckligtvis så finns det hopp om ett bättre liv - och det är den känslan filmen försöker att förmedla.

 

 

Den nya komedifilmen är både skriven (tillsammans med Pete och en av hans barndomsvänner) och regisserad av Judd Apatow, som även ligger bakom komedisuccéerna "The 40 year-old virgin", "På smällen" och "Trainwreck". Det är däremot drygt 5 år sedan Apatow släppte en långfilm senast - och den nya är utan tvekan en av de mest gripande filmerna han har skapat hittills.

 

På senare år är det snarare som manusförfattare för tv-serierna "Girls", "Crashing" och "Love" som Apatow har levererat en något mer avskalad komedi, med tyngre dramainfluenser.  Där "The King of Staten Island" definitivt påminner mer om hans tv-serier än hans tidigare långfilmer.

 

MovieZine fick en exklusiv intervju med både Pete Davidson och Judd Apatow över Zoom, där Pete anslöt från sin mammas källare (där han fortfarande bor) - med sina tre stora retrospelmaskiner precis bakom sig. Det går med andra ord avsevärt bättre för Pete i verkligheten än för hans tatuerare-alter ego i filmen. Under vårt samtal berättar både Pete och Judd om hur filmen kom till och vad de lärde sig om sig själva under inspelningarna.

 

 

 

Judd: Vi träffades på inspelningen av "Trainwreck", efter att Amy Schumer berättade för mig om Pete. Så vi fick honom att göra en cameo i filmen, framför allt för att vi ville vara den första filmen han hade varit med i. För vi kände på en gång att han kommer att bli en riktig stjärna i framtiden. Vi hade bara en liten roll i en scen kvar - men då kunde vi i alla fall skryta med att vi visste att han skulle bli stor före alla andra, haha. 

 

Judd: Bill Hader, som var motskådespelaren i just den här scenen, gillade honom så mycket att han ringde till Lorne Michaels ["Saturday Night Live"-skaparen] och sade att "du måste sätta den här killen framför en kamera på Saturday Night Live"... vilket han gjorde! Så den där lilla cameon gjorde mycket för Petes karriär, den yngsta SNL-medlemmen någonsin.

 

 

J: När vi väl bestämde oss för att vi ville göra något större tillsammans så pratade vi i över ett år om hans historia. Vi hittade på scener som kunde visa upp den på ett bra sätt. Över tid så kände vi att berättelsen om en kille som har det svårt och som inte har hittat rätt i livet än - och som behöver tackla sin mammas beslut att dejta en ny brandman... efter att ha förlorat sin brandmans-make i en brand, kunde bli en bra väg in att prata om det trauma och de känslor som Pete har burit omkring på i alla dessa år. Han var fullständigt orädd över att prata om och även skriva om sina väldigt personliga känslor och upplevelser. Det är varför jag tror att filmen fungerar så bra.

 

 

 

 

Pete: Det här är en berättelse som jag alltid har velat berätta. Många av svårigheterna som Scott behöver kämpa med i filmen, är sådant som jag själv tampas med till vardags. Jag har alltid velat få ut det, på ett hälsosamt och organiskt sätt. Jag är väldigt tacksam för att Judd har gjort det möjligt för mig att äntligen få göra precis det.

 

Pete: Själva skapandet av filmen var nästan terapeutiskt för mig, det blev en väldigt renande upplevelse. För jag fick på sätt och vis stänga dörren till några inre demoner, som jag burit med mig väldigt länge. När man väl delar med sig av dem inför andra så kan man dra en slags suck av lättnad efteråt, när det väl är ute där för alla att se. Jag vill gärna lägga det här kapitlet av mitt liv bakom mig, så jag kan lägga ett större fokus på vad som ligger framför mig. 

 

 

Pete: Minnet och bilden av min pappa har absolut förändrats under den här resan. Jag fick prata med många av min pappas gamla kollegor och framför allt hans bästa vän John Sorrentino. Han var också en brandman, som dessutom fanns med som stöd när vi gjorde filmen. Jag fick höra många historier om min pappa, som min mamma aldrig hade berättat för mig tidigare - eller i vissa fall kanske inte ens visste om själv. Jag fick höra, från folk som kände honom väl, vilken typ av människa han verkligen var. Vilket gjorde mig väldigt stolt över att kunna göra den här filmen... i hans ära.

 

 

 

 

Judd: Det roliga är att hon nyligen var med i Ryan Murphy-serien "Hollywood" hos Netflix, i den spelar hon en kvinna som är gift och gravid med tvillingar. Det kändes konstigt. Det var nästan mer än jag kunde klara av, haha. Det är alltid roligt att arbeta med henne, men det var nästan åtta år sedan vi spelade in något tillsammans senast. Hon har hunnit med flera filmer och serier, som "Euphoria" och "Hollywood" sedan dess.

 

Judd: När det kommer till "The King of Staten Island" så trodde jag verkligen att hon kunde förstå hur det var att vara ett lite överbeskyddande och oroligt syskon. I verkligheten älskar hon och hennes egen syster varandra väldigt mycket, men de kan också bråka ordentligt - eftersom hon bryr sig så mycket om sin lillasyster och vill att hon ska må bra och fatta rätt beslut. En dynamik som även finns mellan Pete och hans syster, så jag visste att hon troligtvis kunde sätta sig in i den känslan väldigt enkelt.

 

Judd: Det var också väldigt nyttigt för Pete att kunna skriva om det, för det var ett sätt för honom att visa för sin syster att han förstod vilken otacksam uppgift hon haft. Men att han visste att det inte alltid varit så lätt att vara hans syster. Han kunde på sätt och vis prata direkt till sin syster genom filmen, på ett väldigt fint sätt.

 

 

 

 

Judd: Absolut! Det påminner nog en hel del om musik, om du lyssnar på The Beach Boys så låter det som The Beach Boys, om du lyssnar på Radiohead så låter det som Radiohead. När man skriver, regisserar och sedan klipper en film så blir det "den saken" som just du gör. Jag kommer ihåg att jag bad Paul Thomas Anderson om lite råd under klippningen av "Funny People", det var en specifik scen som jag hade lite problem med.  

 

Judd: Så han kom faktiskt förbi där vi höll på att klippa filmen och jag var tvungen att gå ifrån en stund, när jag kom tillbaka så hade han klippt om scenen själv, på sitt sätt - och det kändes exakt som en Paul Thomas Anderson-film. Det var som om han hade varit ute och spelat in filmen själv. Den hade hans rytm och känsla. Jag lärde mig otroligt mycket av det, hur mycket man kan göra med samma grundmaterial.

 

Judd: När det kommer till "The King of Staten Island" så var det ett mer manus som drar mer åt drama-hållet än många av mina tidigare filmer - och jag ville inte jaga skratt genom att skriva in skämt som inte behövde vara där. Men i klippningen så är det ändå min rytm och känsla som kommer fram... och det finns givetvis en hel del väldigt komiska scener i filmen också. Men jag ville att det skulle kännas som en dramafilm, med komiska inslag. 

 

 

 

 

Judd: Det svåraste var nog att inte ge folk lätta svar. Vi försökte ge folk hopp men även visa det hårda arbete som ligger bakom när någon lyckas vända sitt liv tillbaka till något bättre och mer positivt igen. Men vi var väldigt försiktiga med att säga att det fanns någon enkel genväg från att må psykiskt dåligt, till att må bättre igen. Det finns inget magiskt botemedel, utan det är en lång process.

 

Judd: Det finns en scen i filmen när Petes karaktär säger "jag är ledsen över att jag har varit så svår att ta hand om", sedan improviserade han i stunden och lade till "jag tror att det alltid kommer att vara svårt". Jag tror att det är en av våra poänger med filmen, att även om man lyckas vända sitt liv tillbaka till något bättre... så kommer arbetet med att behålla det så alltid att fortsätta.

 

 

Pete: Det är en väldigt bra fråga! Jag hade, som du säger, inte haft särskilt mycket erfarenhet av att spela in långfilmer tidigare. Det här var utan tvekan min första stora möjlighet att få göra det, förutom sporadiska småroller lite här och där. Så innan "The King of Staten Island" såg jag utan tvekan standup som min huvudsyssla, men jag gillade verkligen hela den här filmskapare-upplevelsen väldigt mycket.

 

Pete: Jag gillar möjligheten att kunna testa olika saker under tagningarna och att man får välja ut det som passar bäst för helheten - och göra något vackert av det. Så jag tror faktiskt att jag gillar själva processen bakom en film mycket mer än när det kommer till standup. Eftersom man vet vad den slutliga produkten kommer att vara, innan det släpps. När man jobbar med standup så får du en omedelbar tillfredsställelse och respons från publiken, som visserligen är fantastisk... men den varar bara så länge som skämten fungerar på just den publiken. Jag hoppas verkligen att jag får fortsätta arbeta med båda delar i framtiden.

 

 

"The King of Staten Island" får biopremiär den 3 juli här i Sverige.