Då var jag här igen. Ännu en “Too Hot to Handle”-säsong avklarad och jag känner hur mitt självhat ökar för varje djupt andetag jag tar. Min älskade sambo ligger och sover medan jag fortfarande är uppe och grubblar i min ensamhet.
Mina två grå hårstrån vittnar om ett långt liv, och när jag var en ung man gällde “Stranger Things” och “Squid Game”. Fantastiska serier som jag nu, på min ålders höst, ännu kan blicka tillbaka mot och få en liten tår i ögat av. Jag kan bara konstatera: jag är inte 28 år längre, nu är det 29 som gäller.
Vakterna som upprätthåller de brutala spelen i “Squid Game”.
Men nu sitter jag här i mörkret och ser min kalla livlösa reflektion i TV:ns blanka yta. Jag möter min egen blick och ryggar tillbaka. Vilddjur! Han som tittar på mig är inte jag. En gång i tiden hatade den där saken reality, och älskade den ädla, underbara, och fascinerande filmkonsten.
Vilddjuret är dock helt oförstående. Han är en stor människohög fylld med ben, fett och en odiagnostiserad dos av generaliserad ångest. Likt en nyinköpt dammsugare av valfritt premiummärke, har han slukat upp en imponerande mängd skräp idag - istället för att se en film eller två.
Medan Vilddjuret njuter av billig underhållning pågår den kanske största krisen i Hollywoods historia. Manusförfattare och skådisar går hand i hand och demonstrerar mot filmbolagens nonchalanta behandling av dem. Löner minskar i takt med inflationen och den artificiella intelligensens snabba och brutala intåg i populärkulturen är helt oreglerad. Manus kan skrivas av robotar, och skådespelares utseende samt röst kan nästan fabriceras helt felfritt.
Trots det ser inte Vilddjuret på film. Istället har det blivit “Too Hot to Handle” idag. Har du missat detta briljanta reality-drama? Jo tack, då har du tur. Här har vi serien där deltagarna tävlar om att vinna en massa pengar. Låter det som vilket reality-program som helst? Absolut, men det skiljer sig ändå från mängden. Kruxet i “Too Hot to Handle” är att ifall deltagarna råkar vara intima, så dras pengar av från prispotten. Inga kramar, inga pussar, ingenting är tillåtet.
Här har vi järngänget från “Too Hot to Handle”. Fem säsonger finns att se på Netflix.
En briljant idé som underhåller Vilddjuret och min sambo glatt i säkert 10 timmar per säsong, medan de stackars deltagarna lider enormt. Vilddjuret började titta runt 12.00 på dagen och nu är det natt där ute. Men här i mörkret börjar mina vanföreställningar att utvecklas.
Hollywood-strejken! Är allt Vilddjurets fel? Vad har Vilddjuret egentligen gjort? Samtidigt läser jag om krisande Viaplay, som anser att de har producerat för mycket material med manus. Vad är alternativet? Mer reality givetvis, som varken kräver fackanslutna skådespelare eller manusförfattare och är billigare att producera.
Tittar vi på en internationell nivå är Warner Bros. Discovery med HBO Max inte mycket bättre. Toppchefen David Zaslav, var tidigare ansvarig för Discovery Channel och att deras kanaler bytte fokus från att vara utbildande till att istället göra reality. Perfekt kandidat att leda ett filmbolag.
Vad var en av de första åtgärderna Zaslav gjorde som chef för Warner Bros. och HBO? Jo, han la ner filmer och TV-serier som redan var i produktion, och tog bort andra verk som redan fanns att streama. Vad kan de tänkas lägga pengar på medan två av branschens kanske mest fundamentala arbetsgrupper strejkar?
“Batgirl” - ett av de första projekten som skrotades efter att David Zaslav tog över VD-posten.
Jo, framtiden är minst sagt dyster. Vart i helvete är filmvärlden på väg? Hur hamnade jag här? Hur kom egentligen Vilddjuret till? Sist skyllde jag på min sambo. Älskade, älskade, älsklingen. Då fick hon några kängor från våra läsare. Folk hörde av sig från Ystad till Haparanda, och mycket av det förtjänade hon. Lyckligtvis kommer hon från ännu nordligare trakter, så det var nog ingen i hennes närhet som låg bakom kommentarerna.
Men faktum kvarstår: Hon kastade ner mig i reality-träsket och lämnade mig att dö där. Men ur den mörka geggan föddes Vilddjuret och hans hunger ska mättas med mer skräp. Jag är inte samma unga, naiva man längre, utan något omänskligt som håller sig vaken om nätterna. Istället för att vara slyngeln som en gång i tiden pluggade filmvetenskap, har jag blivit Vilddjuret som berättigar influencers och reality-stjärnors existens.
Men det är inte min sambos fel att reality massproduceras och dominerar på streamingtjänsterna. Det handlar bara om girighet och viljan att göra billigt “content”, istället för att skapa engagerande berättelser.
