Filmer om superhjältar av olika slag har väl mer eller mindre alltid existerat, men i och med 2008 års “Iron Man” inleddes en över tio år lång period av en vit duk totalt dominerad av mantlar, emblem och superkrafter.
”Iron Man” blev startskottet för Marvel Studios gigantiska filmuniversum som vid det här laget har dragit in sjuka intäkter och nåtts av hundratals miljoner personer världen över.
DC Comics har försökt sig på samma sak men oftast fallit ganska platt i jämfört med mastodonten som är Marvel, även ifall DC lyckats med en del guldkorn.
Uppenbarligen så är ju en merpart av världens biobesökare hyfsat intresserade av detta fenomen, då exempelvis kulmineringen av Marvels fas 3, “Avengers: Endgame”, nu är den bäst säljande filmen genom tiderna, och har gått om “Avatar”.
Man stöter dock på ett återkommande hat mot allt detta.
Vanligtvis yttrar sig detta hat i fraser som “Varför kommer det bara uppföljare! Kom på nåt nytt!”, “De göra bara detta för pengar!”, “Fantasilöst!”, “Usch mainstream!” och så vidare.
Jag ska inte skjuta allt för vilt omkring mig nu då jag absolut har gjort mig skyldig till att klanka ner på mainstreamfilmer som jag inte tycker förtjänar rampljuset, till exempel “Fast and Furious”-serien (jag kommer dit senare). Däremot, som ett serietidningsfan och ett generellt fan av superhjältar sen ung ålder, så kan jag inte hjälpa att tycka att allt hat som uppkommer i de flesta fallen är obefogat och mest bygger på okunskap och brist på insikt i en värld som allt som oftast genomsyras av ren barnslig glädje och dedikation.
Av erfarenhet så har de flesta som uttrycker avsmak för superhjältetrenden näst intill ingen erfarenhet av den. Man har kanske sett två, tre Marvel-filmer och har efter det ett brinnande hat mot dem. Och man får såklart lov att inte tycka om det man ser, men att avfärda hela detta fenomen som någonting som endast handlar om pengar och PR men som filmmässigt är skit, är helt enkelt felaktigt oavsett om genren inte faller dig i smaken.
Marvels (ja, jag fokuserar av förklarliga skäl just på Marvel nu) filmuniversum är baserat på 80 år av serietidningar, som i sin tur är filmatiserade som sammanflätade filmserier, totalt uppe i ett 20-tal filmer, där karaktärer, världar och mytologi sammankopplas på ett avancerat och verkligt imponerande vis.
Att ha bakgrundskunskapen kring vissa av serietidningarna och på det få följa dessa filmer under tio års tid är en grym filmupplevelse som jag önskar att alla kunde delta i och förstå.
Det kräver ju såklart en viss dedikation. En film ska väl trots allt kunna bedömas utan att ses i samband med en drös andra filmer. I detta fall tror jag dock inte det stämmer.
En film i detta sammanhang är en del av så mycket mer.
Så avfärda inte det som fantasilöst, massproducerat dravel ifall du inte satt dig in i det.
Skillnaden på dessa filmer och tidigare nämnda "Fast & Furious"-filmerna är just det att det inte finns en nästan 100-årig bakgrund av förlagor och älskade karakatärer som de bygger på.
Även om "Fast & Furious"-filmerna absolut har sina imponerande actionscener och underhållande delar så finns det inte i närheten samma dedikation och kärlek bakom hela bygget.
Samt ifall man har rimlig koll på filmskapande i det stora hela så ser man tydligt att en majoritet av Marvels filmer håller en högre kvalitet på de allra flesta fronter rent hantverksmässigt också.
Vilket är därför jag inte tänker likställa dessa typer av filmer som samma typ av blockbusters.
Därför vill jag uppmana er som ser er som överlägsna dessa mainstreamfilmer att tänka ett steg längre.
Ser du dig som en cineast och någon som tycker sig ha koll på film, så borde du ju snarare ha ett öppet sinne och ge något en chans, istället för att döma det i förhand för att det inte är någon Paul Thomas Anderson-film.
Jonas Ryberg
Jag heter Jonas, är 28 år gammal, och jag är det största skräck-freaket jag själv känner. Det mesta annat går också ner, men föredrar mina filmer med en touch av sci-fi eller fantasy!
