Krönika: "Star Wars: Visions" får resten av sagan att blekna

Att vara inbitet "Star Wars"-fan har sannerligen varit lite av en berg-och-dal-bana på sistone. Inte nog med att fanbasen i sig tycks bli allt mer giftig, trångsynt och militant (till den grad att man vill ta aktivt avstånd från den), man kastas också från storslagna toppar till avgrundsdjupa dalar rent kvalitetsmässigt.

En enastående film som "The Last Jedi" hann knappt tända en gnista av sprundlande hopp innan den grusades igen av "The Rise of Skywalker" och på seriefronten rev den planlösa och platta tredje säsongen av "The Mandalorian" ner den höga ribba som mästerliga "Andor" satte.

Även om "Andor" markerar den högsta peaken i franchisen på mycket länge, eller kanske till och med någonsin, så känner jag fortfarande att hela "Star Wars"-sagan är i desperat behov av en våldsam omrörning i grytan. Det ständiga fokuset på karaktärer vi har sett för mycket av (pensionera Skywalker-familjen en gång för alla, snälla!), planeter vi redan har besökt och likartade visuella uttryck (säga vad man vill om prequeltrilogin, den hade åtminstone något nytt att komma med på den fronten) måste upphöra.

Galaxen långt, långt borta har potentialen att vara hur stor och varierad som helst och det är hög tid att ta vara på det. Lyckligtvis finns det redan något i "Star Wars"-stallet som pekar mot en potentiell väg framåt och det är den animerade antologiserien "Star Wars: Visions". 

 

 

 

Sedan 2021, när den första säsongen hade premiär, har "Visions" visat vad "Star Wars" skulle kunna vara, i den bästa av världar. Ess från geografiskt spridda animationsstudios som Kinema Citrus, Cartoon Saloon, Aardman och Studio Trigger har i totalt 18 kortfilmer fått släppa loss på en sällan skådad nivå och den ram som resten av franchisen (även dess bättre delar) tryggt passar in i sprängs här i småbitar, gång på gång.

Inom ett varumärke vars film- och seriegiganter ofta har tiosiffrig budget är "Visions" jämförelsevis småskalig, vilket har både positiva och negativa effekter. Det mest positiva är såklart att det gav serien möjlighet att bli vad den blev. Mindre insatser betyder också mindre press på att tillfredsställa en så bred publik som möjligt, vilket i sin tur leder till mer personligt och experimentellt berättande. Det är just den begränsade budgeten som gjorde att Lucasfilm var villiga att ge "Visions"-skaparna fria händer och uppmuntra dem att ta ut svängarna ordentligt. Det fanns inga krav på att ha med vissa karaktärer eller miljöer, och etablerade tidslinjer och lore var det helt tillåtet att avvika ifrån. 

Efter två säsonger av unika och uppfriskande berättelser sprugna ur det tillvägagångssättet så talar resultatet sitt glasklara språk; när tyglarna kring "Star Wars"-sagan lossnar så skapas magi, så enkelt är det. Vi lär känna nya färgstarka karaktärer, tas med till outforskade hörn av galaxen och vår förståelse för "Star Wars" expanderar. Ta "Sith"-avsnittet (som toppbilden är tagen ifrån) i andra säsongen som exempel. Skildringen av hur dess huvudkaraktärer tycks leva inuti någon form av mentalt konstverk som börjar infekteras av den mörka sidan gör att konceptet "kraften" känns mer kittlande och tankeväckande än någonsin tidigare. 

 

 

 

Jag gillar också att insatserna för det mesta är småskaliga även när det gäller karaktärernas resor. I "Visions" är det sällan någon planet eller galax som ska räddas, eller ett ondsint rymdimperie som ska krossas - sånt förpassas till bakgrunden. Istället ligger fokus på vad som är viktigt för varje karaktär i deras respektive små världar, vilket ofta är ett recept på riktigt emotionella storys. Att följa en karaktär som försöker vinna ett prestigefyllt rymdskeppsrace eller en karaktär som inser att hon kan läka kyberkristaller genom sång kan vara minst lika omvälvande och engagerande som kampen mellan rebellerna och imperiet.

Vidare är det helt omöjligt att inte bli kär i den visuella extravagansen och variationen i serien. Första säsongen var helt anime-inriktad men även där hade varje enskild kortfilm en distinkt visuell identitet. Det har tagits till en helt ny nivå i säsong två, där det bjuds på allt från handmålad animation och claymation till "Arcane"-liknande 3D-animation och filtfigurer.

Samtliga kortfilmer fullständigt vibrerar av kreativitet och en strävan mot att visa upp något extraordinärt. Både i estetiken och tematiken finns det också tydliga kulturella influenser från respektive produktionsland, ett blottat pulserande hjärta av traditioner och tro. Fantastiskt.

 

 

 

För att gå vidare till det som är negativt med att "Visions" är så småskalig så är det att den är för liten för att ha någon betydande effekt på det större "Star Wars"-universumet. Det revolutionerande som händer i "Visions" händer i ett separat vakuum som Lucasfilm tycks vilja hålla på behörigt avstånd från de andra projekten. Den verkar inte heller få särskilt stor spridning, ledsamt nog, och de som börjar tröttna lite på att "Star Wars" pumpar ut så mycket att se kanske hoppar över "Visions" när de egentligen borde spola exempelvis "The Mandalorian" och "The Book of Boba Fett".

I en perfekt värld hade Lucasfilm-ledningen insett storheten i det som "Visions" representerar och låtit variationen, kreativiteten och... ehm... visionen som serien rymmer prägla hela franchisen.

Istället verkar det nu som att den valda vägen framåt är tydligt knuten till Dave Filoni (lite av en messiasfigur för vissa fans som anser att sequeltrilogin "förstörde" deras älskade franchise, något jag inte håller med om) och hans "Filoniverse". Filonis kommande film är visserligen bara en av de tre som har utannonserats men även serierna "Ahsoka" (som jag motvilligt erkänner att jag är milt peppad inför) och "Skeleton Crew" samt en del animerade serier är knutna till hans del av galaxen.

 

 

 

Det finns potential i det som kommer och jag ska inte döma ut det på förhand men det finns ingen tvekan om att sagan skulle må bra av en "Visions"-injektion. Deprimerande nog kommer det aldrig hända, för Kathleen Kennedy och hennes Lucasfilm-team vet att många fans, om inte till och med majoriteten, skulle förkasta en sådan riktning. De vill ha det bekväma, det väntade, det trygga. Hopplöst trist och det enskilt största problemet med "Star Wars" just nu, enligt mig.

Vilken riktning skulle du vilja se "Star Wars" tas i framöver? Kommentera nedan!