9 kultfilmer vi älskade på 90-talet

Just nu gör sig 90-talet påmint överallt. Vi har T-shirtarna med blaffiga Levis-tryck, dansmusiken som bryts av med nödrim från manliga rappare och tacosen som helt enkelt bara aldrig försvann från fredagsmysmenyn. Jag har till och med sett folk träna i flanellskjorta. Det är med andra ord hög tid att lista mina absoluta kultfavoriter från 90-talet. Ett filmårtionde som inte bara gav oss legendariska snyftdramer som ”Forrest Gump” och ”Titanic” utan även satte indiefilmen i fokus. Indiefilmer som sedan blev kult.

 

Oturligt nog för filmindustrin tycks det inte finnas några givna riktlinjer för hur man skapar en kultklassiker. Det ter sig tillsynes obegripligt vilka filmer som med tiden ges en given plats i nördarnas hjärtan. Men en sak är säker - en kultfilm behöver en hängiven fanskara och jag vågar nästan lova att jag någon gång under mitt liv droppat citat från filmerna på listan. Eftersom 90-talet, liksom Aqua, bubblade över av fantastiska titlar har jag begränsat listan till mina favorit-nostalgirullar.

 

 

 

 

Richard Linklater är synonymt med kult. ”Dazed and Confused” följer ett gäng ungdomar under deras sista skoldag innan sommarlovet 1976. Filmen är skönt, pårökt slapp liksom soundtrackets ”Low Rider” av War. Linklater lyckas pricksäkert fånga hur otroligt lång och spännande en enda festnatt i gymnasiet/högstadiet kunde upplevas samtidigt som den tycktes över på ett ögonblick.

 

Motsvarar 90-talets: Snake på mobilen, slowmotainment (tänk långkok fast inom underhållning).

 

 

 

 

Jim Jarmusch har själv kallat detta spektakel för en acid-western, en omtolkning av den legendariska western-genren. En poetisk skildring av en döende mans resa till den spirituella världen. Neil Young improviserade fram soundtracket på sin elgitarr och New York Times filmkritiker kallade den för en av 90-talets bästa filmer.

 

Motsvarar 90-talsprylen: Koosh-boll, inte fullt begriplig men fantasifull.

 

 

 

 

Direkt efter inspelningar av denna action-komedi om gigantiska, köttätande ormlika monster lär huvudrollsinnehavaren Kevin Bacon ångrat sin medverkan, övertygad om att det var ett nytt lågmärke i hans karriär. Men trots en otroligt tam tagline och svårflörtad publik står filmen sig tack vare den välskrivna dialogen och humorn. Utan ”Hotet från underjorden” hade vi kanske inte heller haft ”Six degrees of Kevin Bacon”.

 

Motsvarar 90-talsidolen: Scary Spice

 

 

 

 

Kultregissören Kevin Smith hoppade tidigt av filmskolan och finansierade istället själv sin första långfilm bl.a. genom att sälja sin serietidningssamling. Tillsammans med vänner gjorde han sedan ”Clerks” som handlar om hur menlöst och bittert det kan vara att jobba som butiksbiträde. Det är också första gången filmhistorien skådar ikonerna Jay och Silent Bob.

 

Motsvarar 90-talsplagget: Jazzbyxan – 90-talets tonårsuniform.

 

 

 

 

Regissören Alex Proyas har inte träffat rätt många gånger i sin karriär, men utöver ”The Crow” lyckades han inspirera senare filmskapare (och foliehattar) med denna filosofiska sci-fi-rulle. Handlingen är centrerad kring John Murdoch som vaknar upp utan minne och finner sig efterlyst för mord. Han jagas snart av polisen och mystiska män som kallas ”främlingar.” Konspirationsrulle med aliens som lär ha inspirerat ”Matrix”.

 

Motsvarar 90-talsprylen: Magic Eye Book- korsa ögonen och se bortom illusionen.

 

 

 

 

En sci-fi-rulle om kriget mot jätteinsekterna. Filmen följer en ung soldat vid namn Johnny Rico och hans resa inom mobilinfanteriet, en futuristisk militärenhet. Den leker med propagandistiska filmer som ”Why we fight” och inspiration till federationens uniformer har hämtats från Nazi-Tyskland. Regissören Verhoevens tänkta budskap är att ”War makes fascist of us all.” B-films design men djupt politisk under ytan. Bygger löst på Robert.A. Heinleins roman med samma namn.

 

Motsvarar 90-talsprylen: Topsy-Tail - användningsområde inte helt självklart vid första anblick.

 

 

 

 

Jag skulle vilja märka denna som ”The dark side of Clueless”. Alla som lekt Anden-i-glaset och Svarta Madam, försökt lyfta varandra med lillfingret och hängt drömfångare ovanför sängen förstår varför den här filmen är betydelsefull. Den summerar 90-talets framväxt av New Age och intresset för Wicca samtidigt som den var en av de första high-school filmerna som belyste problem som rasism och självmord.

 

Motsvarar 90-talsplagget: Overknees - inget är mer farligt än en katolsk skolflicka med magiska krafter.

 

 

 

 

”Fucking Åmål” anses fortfarande vara en av de bästa tonårsskildringarna som Sverige lyckats producera. Filmningen, vars färgsättning och grovkornighet påminner om tidiga mobilbilder, tillsammans med den provokativt ärliga dialogen räcker långt för att göra denna till en kultklassiker. Alla som någon gång stått med ett par Buffalo-skor i handen vet vad jag menar.

 

Motsvarar 90-talsprylen: Uppblåsbar spegelram – tänker mig att Elin skulle gillat den.

 

 

 

 

Äldre gubbe som hänger med ung tjej blir lätt moraliskt komplext. Inte för att det är enkelt i Luc Bessons kultklassiker, men genom att bloda ner Lolita-konceptet skrev han filmhistoria. Efter att ha sett denna ville jag också dela ”bästa vänner”-halsband med närmsta yrkesmördare och ingen tyckte vapen var coolare än jag. Som sagt, moraliskt komplext...

 

Motsvarar 90-talsdjuret: Vandrande pinne – vem har inte drömt mardrömmar om att dessa oskyldiga kreatur ska mörda en i sömnen?

 

Bubblare: Pulp Fiction, 12 apornas armé, Point Break, Nightmare Before Christmas, The Frighteners, Scream, Tank Girl, Trainspotting, Empire Records, Gross Point Blank, Jacobs inferno, Heavenly Creatures, Kids, Reality Bites, The Big Lebowski, Lost Highway, Edward Scissorhands, From Dusk till Dawn, True Romance, Fear and Loathing in Las Vegas, Fargo, Braindead