Alla tre “Sagan om ringen”-filmerna är odödliga mästerverk, och fullständigt geniala, både som filmer och som adaptioner. Men frågan är om inte “Sagan om de två tornen” ändå är den bästa?
Mittenfilmen i Peter Jacksons mästerliga trilogi om hur man bäst gör sig av med smycken man inte vill ha anses av vissa vara den svagaste i trilogin. I egenskap av film två av tre så har “De två tornen” varken en riktig början eller ett riktigt slut, och har dessutom jobbet att introducera en massa karaktärer mitt i en pågående berättelse. Men det klaras av gallant: Theoden, Eowyn och Gollum (som är med så lite i den första filmen att han praktiskt taget introduceras först här) är några av filmseriens mest älskade figurer.
Gollum (Andy Serkis) står för några av filmens mest minnesvärda scener.
Vad “Sagan om de två tornen” framförallt lyckas med är att få balansera stämning och tema. “Sagan om ringen” handlar i grund och botten om det godas triumf över det onda, om vikten av hopp och tro, och om att ingetgott är förlorat så länge någon god finns kvar som kan kämpa för det. Det är starka budskap, och något som “Sagan om de två tornen” lyckas förmedla med bravur.
“Sagan om de två tornen” innehåller några av trilogins mörkaste scener, och lyckas genom det mörkret göra ljusets triumf så mycket starkare. Det blir ingen cynisk svärta för svärtans skull, utan snarare gripande scener som i slutändan gör de godas seger så mycket starkare.
“Sagan om de två tornen” innehåller dessutom några av de främsta sekvenserna i hela trilogin. Slaget vid Helms klyfta är filmseriens (och filmhistoriens?) bästa batalj. Gollums psykologi utforskas djupare än i någon av filmerna, och Andy Serkis storspelar i ett motion-capture-framträdande som bröt ny mark. Och enteternas anfall mot Isengard är en triumf.
Vill du också återuppliva Midgård i all sin prakt, och se några av de bästa scener i fantasyfilmernas historia? Då kan du slå på kanal 5 klockan 21:00 ikväll. “Sagan om de två tornen” finns också att streama på Max och Prime Video.
