2024 har varit ett ovanligt galet spelår. Det känns som att ett nytt toppspel har släppts var och varannan vecka, så pass att det nästan har varit omöjligt att hinna spela allt som intresserar en. Jag har kort och gott missat en del potentiella femmor.
"Metaphor: ReFantazio" av "Persona"-skaparna Atlus verkar vara ett helt fenomenalt japanskt rollspel, "Black Myth: Wukong" ser riktigt läckert och utmanande ut och spel som "Dragon Age: The Veilguard" och "Indiana Jones and the Great Circle" har jag helt enkelt spelat för få timmar av för att jag ska kunna avgöra om de är bäst eller inte. "Final Fantasy VII Rebirth" har sina fantastiska stunder, men bristerna är för stora.
Med detta sagt har jag ändå spelat ett gäng riktigt bra spel i år, som jag vill tipsa om här.
"Tekken 8"
Den tunga "Tekken"-serien har alltid varit mitt förstahandsval när det gäller fightingspel – och "Tekken 8" är verkligen inget undantag.
"Tekken 8" är vrålsnyggt där varje kamp känns på allvar med hjälp av de välanimerade karaktärerna, den maffiga musiken, de bländande effekterna och de tunga ljudeffekterna. Med ett välbalanserat karaktärsgalleri med många nya trevliga ansikten som den elektriska Reina, den entusiastiska kaffeälskaren Azucena och den välklädda Victor finns det någon för alla – samtidigt som spelet är välkommet för nybörjare.
Spelet har dessutom en riktigt maffig kampanj för en spelare, med en berättelse som är precis lika absurd och älskvärd som alltid. Det avslutas med en av de mest episka slutstriderna jag har sett, som fick mig att sitta på helspänn i tv-soffan.
"The Legend of Zelda: Echoes of Wisdom"
Det senaste spelet i serien är kanske inte lika storslaget och banbrytande som "Breath of the Wild" och dess uppföljare "Tears of the Kingdom", men det bjuder istället på ett både klassiskt och nyskapande litet äventyr.
När hjälten Link slås ur spel är det upp till den annars så ofta kidnappade prinsessan Zelda att rädda dagen, med ett trollspö som låter henna kopiera och framkalla både fiender och föremål. Konceptet skapar nya typer av pussel som du ofta kan lösa på flera olika sätt, där ingen lösning är för dum.
Spelet lider av en del tekniska problem på den lastgamla Switch-konsolen, men bortser man från det är det ett urgulligt litet äventyr med en spännande berättelse – där Zelda äntligen får vara hjälte.
"Silent Hill 2"
"Silent Hill 2" (eller "Ångest: The Game", som jag brukar kalla det) var redan ett fantastiskt spel 2001 och anses vara ett av de bästa inom sin genre, men Bloober Team har lyckats med konststycket att höja nivån på spelupplevelsen några snäpp till.
James Sunderlands existensiella och fullkomligt fruktansvärda resa genom staden Silent Hill är minst lika gripande och ångestframkallande idag. Med den moderna grafiken, de trovärdiga karaktärerna och de fenomenala skådespelarinsatserna blir dock mardrömmen ännu värre – på ett bra sätt.
När varje litet hörn kan dölja en av stadens många ruggiga varelser och varje kamp mot dem får mig att spänna hela kroppen, vet man att de har lyckats i genren.
"Stellar Blade"
Det finns inga tveksamheter kring vad utvecklarna Shift Up vill (eller inte) säga med sin lättklädda huvudperson och "Stellar Blade" bjuder kanske inte på ett Oscarsvinnande manus, men det har mycket annat att komma med.
I en unik postapokalyptisk värld presenteras vi för en häftig, spännande och episk science fiction-resa med läcker grafik som får konsolen att svettas, en tankeväckande berättelse och intensiva strider.
"Shift Up imponerar verkligen med sitt debutspel, som sätter Sydkorea på spelkartan med råge. Det ska helt klart bli spännande att se vad de kan koka ihop i framtiden, med tanke på hur pass snyggt och välgjort Stellar Blade är", skrev jag i min recension.
"Astro Bot"
"Astro Bot" = ren spelglädje. Team Asobi har kokat ihop ett plattformsspel som känns minst lika charmigt, tajt och väldesignat som vad Nintendo och deras spel om den hoppande rörmokaren kan erbjuda.
Varje bana är helt enkelt kul att befinna sig på, mycket på grund av en stor variation. Det känns dessutom modernt som få andra spel gör, med färgglad och snygg grafik som får en att tappa hakan. Det leker även mycket med vibrationerna i Dualsense-handkontrollen, vilket får mig att undra vad sjutton alla andra utvecklare sysslar med.
"Astro Bot" är enligt mig årets bästa spel, mycket på grund av att det helt enkelt bjuder på en skojig spelupplevelse likt nästan inget annat.