Mystiska fakta bakom ”Poltergeist”

När ”Poltergeist” kom 1982 blev den snabbt årets mest framgångsrika skräckis. Den gav upphov till två uppföljare, en TV-serie och flera imitationer och parodier (inklusive ”Scary Movie 2”, franska ”Poltergay” och avsnitt av både ”Family Guy”, ”American Dad” och ”South Park”).

Nu kommer en remake och frågan är om den kommer vara lika skrämmande – eller till och med ännu mer – än originalet. Men man kan samtidigt hoppas att den slipper de komplikationer och problem som sägs förbanna den första filmen…

“Poltergeist” inleddes som ett misslyckat försök till Spielbergs ”Närkontakt av tredje graden” innan den utvecklades till en spökhistoria. Det var hans första film som producent och en av få som han själv skrivit. Stephen King var vid ett tillfälle aktuell att skriva manus men man kunde inte komma överens om detaljerna.

Spielberg ville själv först regissera men kontraktet till ”E.T.” förhindrade honom att regissera en annan film samtidigt. Imponerad av kultfilmen ”Motorsågsmassakern” så erbjöd Spielberg registolen till Tobe Hooper.

Eftersom filmen släpptes med en veckas mellanrum från ”E.T.” så kallade man det ”The Spielberg Summer”. Med tanke på Spielbergs starka namn så började man ifrågasätta hur mycket inflytande han egentligen hade i produktionen. Många, inklusive medproducenten Frank Marshall och skådespelerskan Zelda Rubinstein vittnade om att Spielberg gjorde det mesta regijobbet även om Hooper i person var där.

Spielberg själv kommenterade: ”Tobe är inte den typ av kille som tar kommando. Om en fråga ställdes och inte besvarades så hoppade jag in. Tobe kunde nicka för att hålla med, och så blev vårt samarbete.”

Uttalandet resulterade i att The Directors Guild of America utredde ifall Hoopers position som regissör smutsats ner av vad Spielberg sagt. The Hollywood Reporter tryckte sedan ett brev där Spielberg bad om ursäkt till Hooper och förklarade att det handlade om ett missförstånd. Det råder dock fortfarande delade meningar idag om vem som var den faktiska regissören.

En av de viktigaste – om inte den viktigaste – rollerna att hitta till filmen var den oskuldsfulla, yngsta dottern i familjen som kidnappas av spöken i familjens TV. Både Spielberg och Hooper ville ha okända skådespelare för att bidra med realism vid sidan av det övernaturliga. Drew Barrymore provfilmade men Spielberg ville ha någon mer ”änglalik” – Barrymore fick dock rollen som Gertie i ”E.T.” istället.

Heather O’Rourke var fem år gammal och hade endast spelat i reklamfilm samt TV-serien ”Fantasy Island” när Spielberg fann henne väntande på sin mamma i filmstudion MGM:s restaurang. Hon provfilmade men kunde inte sluta skratta, även när hon skulle spela rädd, på grund av ett gosedjur Spielberg höll upp. Han tyckte egentligen att hon var för ung men såg något speciellt i henne och bad henne komma tillbaka, denna gång med en läskig bok. Han bad henne också att skrika vilket hon gjorde tills hon grät, och den provfilmningen gav henne rollen.

Av alla scener i filmen var det bara en som skrämde O’Rourke – när hon hänger från en sänggavel medan en vindmaskin blåste leksaker in i garderoben bakom henne. Hon bröt ihop varpå Spielberg avbröt inspelningen och gav henne en kram med löftet om att inte behöva göra scenen igen. Hon fick även behålla guldfisken hon har i filmen.

Specialeffekterna i ”Poltergeist” är klassiska och nominerades till en Oscar (som den dock förlorade till Spielbergs egen ”E.T.”, precis som nomineringen för musik). Filmen fick dock en BAFTA för Bästa visuella specialeffekter.

För scenen i poolen där mamman simmar med flera skelett använde man riktiga sådana av anledningen att de var billigare (plastskelett innebar även tillverkandet av dem). Flera i filmteamet upprördes av detta och många tror att detta kan ha pådragit filmens så kallade förbannelse. JoBeth Williams, som spelade mamman, hade inget emot skeletten men var rädd att spela in scenen i vatten kring så många elektriska lampor. Spielberg lugnade henne genom att själv stiga ner i poolen och konstatera att ifall en lampa föll i så skulle de båda dö.

Scenen där Williams attackeras i sitt sovrum och släpas upp längs väggen blev dock våldsammare. Williams skrapade sina knän så att de började blöda men när hon berättade för Spielberg konstaterade han nöjd ”Det gör inget, det syns inte i kameran”. Scenen filmades med en fastsatt kamera i ett stort, roterande rum.

Även scenen där unga Robbie (Oliver Robins) blir strypt av sin leksaksclown kunde slutat illa. Armarna höll om Robins hals lite för tajt varpå han började skrika ”Jag kan inte andas!” Spielberg och Hooper trodde dock att pojken improviserade och bad honom titta mot kameran. Snart såg dock Spielberg att hans Robins ansikte började bli lila och sprang fram för att befria honom.

Det sades att en förbannelse vilade över filmen och att flera som medverkade drabbades av övernaturliga upplevelser. JoBeth Williams upptäckte att hennes tavlor i hemmet alltid hängde snett när hon kom hem, trots att hon fixat dem innan. Zelda Rubinstein fick en vision av att hennes hund kom för att ta farväl – timmar senare ringde hennes mamma och berättade att Rubinsteins hund hade avlidit samma dag.

Men förbannelsen stannade inte vid första filmen. Det som gav myten mest bränsle var det faktum att fyra av filmseriens skådespelare avled under de sex år som filmerna gjordes:

- Dominique Dunne, som spelade äldsta dottern Dana i första filmen, ströps av sin våldsamma pojkvän i november 1982 (fem månader efter filmpremiären) och avled som hjärndöd 22 år gammal. ”Poltergeist” var hennes första och sista långfilm.

- Julian Beck avled 60 år gammal 1986, ett år efter rollen som den onda Henry Kane i andra filmen. Han hade magcancer som han diagnostiserades med innan han skrev på filmen.

- Will Sampson spelade medicinmannen Taylor i film del två. Han dog 53 år gammal 1987 av undernäring och njurproblem.

- Heather O'Rourke själv, som spelade Carol Anne i alla tre filmer, dog endast 12 år gammal av akut tarmvred och blodförgiftning innan tredje filmen var färdiginspelad (hon ersattes i sista scenerna av en blond stand-in).

Dunne och O’Rourke är begravda på samma kyrkogård, Westwood Memorial Park i Los Angeles.