Självklart finns Ingmar Bergman representerad, men arrangörerna är noga med att påpeka att Sverige även har haft många andra stora regissörer som Victor Sjöström, Bo Widerberg och Gustaf Molander.
Premiären hölls i fredags med en visning av en av de nya filmerna, "Flickan", regisserad av Fredrik Edfeldt. Fredrik var dessutom en av de regissörer som befann sig på plats för att prata om sitt verk. Förutom honom fanns Henrik Hellström med "Man tänker sitt" och Babak Najafi med "Sebbe" där för att svara på frågor från press, nyfikna amerikanska filmstudenter och kulturintresserade New Yorkare.
MovieZine passade förstås på att få en pratstund med alla inblandade. Den som har satt ihop hela evenemanget, programdirektören på Lincoln Center, Richard Peña, pratade om en ny storhetstid inom svensk film i och med de talangfulla och lovande nykomlingarna.
Hur kommer det sig att den här svenska filmfestivalen blev av?
Jag har länge fascinerats av svensk film, inte bara Ingmar Bergman utan även de andra gamla fantastiska regissörerna som Vilgot Sjöman och Mauritz Stiller. Och de senaste åren har många lagt märke till en ny slags energi inom svensk film, en ny spänning med flera nya verk som skapats av unga regissörer som gör kanske sin första eller andra film. När jag föreslog för Svenska Filminstitutet att sätta ihop något bjöd de in mig till Sverige och jag fick många råd om filmer jag borde se och fick sitta och rota i arkiven och titta på en massa film för att välja ut de som jag ville ha med. Och även svenska konsulatet här har varit till stor hjälp i samarbetet.
Hur valde du ut filmerna? Jobbade du efter ett tema eller?
Det var väldigt svårt för även om vi nu visar ganska många filmer, 42 stycken, så finns det ju så otroligt mycket. Jag försökte både få med filmer från de stora regissörerna, filmer som man måste se samtidigt som jag valde några som är mer okända, som till exempel "En kvinnas ansikte" som många inte har sett men som var filmen som tog Ingrid Bergman till Hollywood.
Kan du förklara temat: Social Förändring och Sexualitet?
Sverige var ett rätt vågat land som gick före med mycket, inte minst sexualitet och det syns förstås i den svenska filmen. Filmen följde också framväxandet av svensk socialdemokrati vilket verkligen hade stor inverkan. Det blev ju det första landet som verkligen tog in de här strukturerna med välfärd, sjukvård, utbildning, kvinnors rättigheter osv. Det är klart att det syns i filmerna och det var något som intresserade mig när jag satt och tittade igenom dem. Så jag valde en del filmer som visade på den här rörelsen och sedan valde jag även en del verk som hade nyckelroller i svensk historia.
Kan du ge några exempel på hur man kan se det i filmerna du valt?
Ta till exempel "Karl Fredrik regerar" av Gustaf Edgren som vi visade idag, en film från 1934. Den tar verkligen upp förändringen i Sverige. Den visar på segern för socialdemokratin och ställer frågan vad de ska de göra nu när de har makten. Ska de straffa de personer som jobbade emot dem eller ska de få alla att samarbeta? Det är en historia om en man som slängdes ut från en gård när han var ung. Han blir en framgångsrik politiker och måste senare ta ett beslut om just den farmen som slängde ut honom. På ett visst sätt är det en film om att förlåta och gå vidare, att vi inte kan hänga kvar vid det förgångna, vi måste se framåt. I filmen visas Sverige som ett land där folk började samarbeta istället för att motarbeta varandra, och det var det som gav socialdemokratin sin styrka och är anledningen till att den varat.
Tror du det är annorlunda att se den här filmsamlingen som amerikan jämfört med som svensk?
För mig är de annorlunda. Jag kanske inte skulle säga exotiska, men de har andra sätt att se på världen. Det är intressant förstås eftersom det finns likheter mellan Sverige och USA, så skillnaderna är mindre än om man skulle titta på en thailändsk film till exempel. Men ju mer man tittar desto mer upptäcker man vissa drag som genomgående är väldigt annorlunda.
Vad är det som sticker ut?
Det är svårt att sätta fingret på, men låt oss ta filmen vi visade igår "Flickan". Den visar en så annorlunda attityd mot barn. I USA visas barn antingen som helgon eller så demoniseras de. De är oskyldiga små liv eller hemska vildingar. Svensk film har alltid sett barn som individer, som personer - komplexa, motsägelsefulla, underbara, problematiska. Filmen igår fångade verkligen det, som många svenska filmare har gjort länge i filmer som handlar om barn men inte nödvändigtvis är gjorda för barn.
Du har valt ut ett gäng aktuella filmer som visas här, förutom de där regissören varit närvarande så visas bland annat "Apan" och "Pinpong-kingen". Finns det någon gemensam nämnare bland de nya?
Det känns som en fantastisk tidpunkt för svensk film just nu. Jag vill inte prata om en våg eller något sådant uttryck, för det är olika filmer och olika filmskapare. Men det händer mycket i svensk film nu och det finns några väldigt talangfulla regissörer, flera av dem som vi lyckats få hit. Sedan har det förstås haft stor inverkan att det varit några internationella hits som "Låt den rätte komma In" och Stieg Larsson-filmen. Det kanske innebär att svensk film återigen når folks medvetanden.
Finns det något i de nya filmerna som speglar det som fanns i de gamla under vår förra storhetstid?
Ja, dels det här med barn, att filmer ser på dem på ett respektfullt och moget sätt. Användandet av landskap är en annan sak man känner igen. Och samhällsfrågor, även om de är olika nu och då. Nu har vi ju det här med invandring till exempel som inte fanns på samma sätt för 40 år sedan. Många svenska filmer behandlar förstås det på ett kritiskt sätt, för även Sverige har ju haft sina problem och att hantera dem är inte annorlunda än i USA som också har behövt försökt klura ut hur man ska skapa en multikulturell demokrati. Sedan innebär det ju också att för att vara svensk nu behöver man inte nödvändigtvis ha svenska föräldrar och det skapar nya identiteter.
Det här eventet har ju påverkats lite av vulkanutrottet på Island.
Ja, vi har precis fått veta att pianospelaren Matti Bye inte kan komma. Han skulle ha spelat till stumfilmerna. Vi hade hoppats att han skulle komma imorgon men nu är alla flighter inställda. Men å andra sidan kommer regissörerna som redan anlänt att vara här en mycket längre tid.
Läs mer om vilka filmer Richard Peña tycker sammanfattar svensk filmhistoria:
