Låt mig stoppa dig där. Ta ett djupt andetag och lugna dig innan du läser vidare. Ja, Phoenix är en väldigt duktig skådespelare, och ja, hans insats som Batmans mest kända motståndare är väldigt skickligt genomförd.
Men, just i år finns det andra starka prestationer att ha i åtanke.
“Joker” har slagit alla förväntningar och blivit en av fjolårets största biosuccéer, onekligen delvis som resultat av Phoenix skådespelartalanger. Men medan Phoenix har haft en välkänd karaktär med tusentals fans att luta sig tillbaka mot, finns det skådespelare som behövt skina under betydligt svårare förhållanden.
Filmer som gör någonting annorlunda, något som ändrar våra uppfattningar, lyckas ofta göra ett avtryck på publiken. En skådespelare som inte är känd för att göra Oscarsvärdiga framträdanden, gör helt plötsligt en fantastisk insats, likt Sylvester Stallone i “Creed”. En mainstream titel, likt “Black Panther”, imponerar helt plötsligt på kritiker världen om. Denna typ av överraskningar gör att man blir intresserad och skapar uppmärksamhet.
Todd Phillips “Joker” är verkligen en annan typ av superhjältefilm. Filmad mer som en indiefilm, med fokus på karaktärerna, och en stor mängd samhällskritik har gjort att den lockat både inbitna DC-fans och vanliga biobesökare som annars aldrig hade sett en film i Batmans universum. Denna kontrast har skapat stora rubriker som sannolikt bidragit till Oscarshypen.
En annan faktor som ofta gynnar skådespelare i Oscars-spekulationer är karaktärens grad av galenskap, eller hur många tics och ovanligheter personen som porträtteras drar sig med. Vid sidan om rena “biopic”-framträdanden verkar detta bidra mest till hur stor uppmärksamhet gestaltningen får. Arthur Fleck kan garanterat räknas till denna kategori.
“Joker” har slagit alla förväntningar och blivit en av fjolårets största biosuccéer, onekligen delvis som resultat av Phoenix skådespelartalanger. Men medan Phoenix har haft en välkänd karaktär med tusentals fans att luta sig tillbaka mot, finns det skådespelare som behövt skina under betydligt svårare förhållanden.
Filmer som gör någonting annorlunda, något som ändrar våra uppfattningar, lyckas ofta göra ett avtryck på publiken. En skådespelare som inte är känd för att göra Oscarsvärdiga framträdanden, gör helt plötsligt en fantastisk insats, likt Sylvester Stallone i “Creed”. En mainstream titel, likt “Black Panther”, imponerar helt plötsligt på kritiker världen om. Denna typ av överraskningar gör att man blir intresserad och skapar uppmärksamhet.
Todd Phillips “Joker” är verkligen en annan typ av superhjältefilm. Filmad mer som en indiefilm, med fokus på karaktärerna, och en stor mängd samhällskritik har gjort att den lockat både inbitna DC-fans och vanliga biobesökare som annars aldrig hade sett en film i Batmans universum. Denna kontrast har skapat stora rubriker som sannolikt bidragit till Oscarshypen.
En annan faktor som ofta gynnar skådespelare i Oscars-spekulationer är karaktärens grad av galenskap, eller hur många tics och ovanligheter personen som porträtteras drar sig med. Vid sidan om rena “biopic”-framträdanden verkar detta bidra mest till hur stor uppmärksamhet gestaltningen får. Arthur Fleck kan garanterat räknas till denna kategori.
Antonio Banderas smärta förtjänar mer ära
Något som däremot verkar ha motsatt effekt på chanserna att vinna en Oscar, är om karaktären pratar ett främmande språk. Sedan priset instiftades för snart 100 år sedan, har endast sex skådespelare belönats i någon kategori för en icke-engelskspråkig prestation.
Antonio Banderas är nominerad i år för sin roll i Pedro Almodóvars senaste film, “Smärta och ära”. Han spelar en gammal, spansk regissör, som ser tillbaka på sitt liv och reflekterar över sina val. Han är så långt ifrån en medveten Oscar “slam dunk” man kan komma. En spansktalande film som varken handlar om en känd eller galen person.
Banderas gör en briljant rolltolkning av den avdankade regissören. Hans insats är dämpad och kommer således närmare en vanlig person man kan känna igen i sin närhet. Det är lättare att relatera till karaktären och därför reflektera över sitt eget liv.
Det är dags för andra typer av prestationer att belönas och framhävas vid de stora galorna. Jordnära karaktärer måste också kunna värderas likt de extroverta och annorlunda gestaltningarna vi oftast framhäver.
Antonio Banderas är nominerad i år för sin roll i Pedro Almodóvars senaste film, “Smärta och ära”. Han spelar en gammal, spansk regissör, som ser tillbaka på sitt liv och reflekterar över sina val. Han är så långt ifrån en medveten Oscar “slam dunk” man kan komma. En spansktalande film som varken handlar om en känd eller galen person.
Banderas gör en briljant rolltolkning av den avdankade regissören. Hans insats är dämpad och kommer således närmare en vanlig person man kan känna igen i sin närhet. Det är lättare att relatera till karaktären och därför reflektera över sitt eget liv.
Det är dags för andra typer av prestationer att belönas och framhävas vid de stora galorna. Jordnära karaktärer måste också kunna värderas likt de extroverta och annorlunda gestaltningarna vi oftast framhäver.
Antonio Banderas förtjänar sin första Oscar.
Håller du med? Vem borde vinna Oscarn för Bästa manliga skådespelare? Tyck till nedan.
