”Aftersun” är det hyllade, personliga coming-of-age-dramat som tagit filmkritiker och arthouse-publiken med storm. När regissören Charlotte Wells besökte Stockholm nyligen träffade vi henne för en djupgående intervju om hennes arbetsprocess.
I en 40-minuters podcast med Mauricio Molinari berättar hon om sina tankar kring manus och finansiering, kortfilmerna som ledde fram till långfilmsdebuten och inspirationskällor.
Den personliga filmen hade premiär i Cannes förra året. MovieZine hade en av de första recensionerna, och vi delade ut toppbetyg till den starkt berörande historien om en far och dotter som spenderar sommaren i Turkiet med en hemvideokamera nära till hands.
Ändå kunde ”Aftersun” ha sett mycket annorlunda ut om Charlotte Wells hade följt råden hon fick: ”Skruva upp dramat!”
- När jag först började tänka på idén var det om en ung pappa och hans dotter på semester under 90-talet. Jag försökte nog skriva efter en mer konventionell struktur, något som var konfliktdrivet på ett traditionellt vis. Men mitt första utkast blev inte alls så, för det är i slutändan inte den formen som intresserar mig, berättar Wells.
”De bästa råden är de man inte håller med om”
- Det fanns bitar av konflikt, drama och handling som inte kändes viktiga för filmens struktur. De påminde snarare om en annan film. När jag fick feedback fick jag ofta tips om att skruva upp konflikten mellan de två. Jag insåg att de bästa råd och tips man kan få är de som man inte håller med om. De hjälper en att se klarare på sin egna vision, berättar Wells.
- Jag förstod att jag inte ville att konflikten skulle komma ur deras relation. Konflikten skulle komma inifrån dem själva. Det är vanligtvis såna karaktärer och historier jag dras till. Det betyder inte att en semester inte har sina toppar och dalar, men det är inte vad filmen handlar om. Den bygger inte upp till ett stor konfrontation eller en upplösning.
Wells pratar vidare om sina filmiska förebilder, som amerikanska Kelly Reichardt (”First Cow”) och skotska Lynne Ramsay (”You Were Never Really Here”).
- Jag dras till filmskapare som gör sin egna grej. Kelly Reichardt har jag mycket respekt för. Hon gör mycket inom independentfilm, och vet precis vad som är intressant för henne. Hon bryr sig inte ifall filmerna får erkännande av kritiker eller vinner priser.
- Lynne Ramsays filmer formade mig. Jag var inte så bekant med det skotska filmlandskapet, och att hitta en kvinnlig skotsk filmskapare inspirerade mig. Det visade mig vad som var möjligt, jag såg en chans - det här skulle jag också kunna göra.
Vad hoppas du att filmen ”Aftersun” ska ha för påverkan på publiken?
- Sanningen är den att filmen verkligen har påverkat folk. Jag mötte någon på en filmvisning som berättade för mig att de hade tagit upp kontakten med sin far igen tack vare filmen. Det har jag hört flera gånger. Att något som föddes vid mitt skrivbord för flera år sen kan ha den kraften.. Det hela började i min hjärna, vid tangentbordet, och har nu förändrat någons liv. Det kan man aldrig tro på förhand.
Lyssna på hela samtalet med Charlotte Wells om ”Aftersun” i MovieZines podcast Vägen till filmen och serien.
