Tarik Saleh är en av Sveriges bästa och mest mångsidiga auteurer. Han är regissören och manusförfattaren, som verkligen har gjort allt, och lite till. Från dokumentärer och animationer, till serier som ”Westworld” och thrillers som Guldbaggefavoriten ”The Nile Hilton Incident” (2017). Just nu är han högaktuell med det Cannesvinnande mästerverket ”Boy from Heaven”, en thriller som har Sverigepremiär idag!
Men hur började allt?
Tarik berättar om sin uppväxt i filmstudion och hur hans pappa, som är stop motion-filmare, inspirerat honom till att göra det, som han idag gör. Dock var det konstnär han ville bli som ung, och han var under lång tid, enligt sig själv, fullständigt ”besatt av graffiti”. Till sist var det ändå filmen och berättandet med rörliga bilder som lockade mer.
– Ruben är en modig filmare och hans recept går ut på att pissa på de rika. Vilket är otroligt tillfredsställande!
Från att ha varit uppvuxen bland fantastiska historieberättare omger sig Tarik idag med vänner och bekanta inom samma bransch.
– Att ge och få stöd, och att nätverka med briljanta filmskapare och skådespelare är otroligt viktigt, säger han och hyllar Sverige som filmnation.
Det är verkligen en enorm bredd på det som produceras här, så en jämförelse mellan honom och Ruben Östlund, är helt ointressant och dessutom omöjlig:
– Det är som att jämföra ett äpple med en kebab.
Men även om det finns ett stort utbud här, lider svensk film av en ängslighet och ofta försöker man desperat förklara exakt allt.
– Jag gör inte film för idioter, säger han, men tillägger att film ska upplevas snarare än att nödvändigtvis alltid förstås.
Tarik berättar också om sin stora sorg och besvikelse med den animerade filmen ”Metropia” (2009). Och om hur han och alla inblandade hade hoppats på huvudtävlingen i Cannes, men att den sen inte ens kom med i någon av sidosektionerna. Han talar om hur han förväntansfullt åkte till Umeå för att prata om filmen inför publiken på premiärkvällen, och sen fick veta att bara fyra personer hade köpt biljetter.
"Filmkritik är en konstform"
Tarik erkänner också att han egentligen hatar att regissera, då det är en konstant kamp om tiden. En kamp, som han alltid förlorar. – Med skrivande är det tvärtom, säger han och förklarar att han älskar processen att med ord beskriva en historia, och att få skapa karaktärer och dialog, att förändra ett händelseförlopp och lägga in punkter och kommatecken, bara för att senare kunna ta bort dem.
Tarik pratar också med värme om filmkritik. Och om dess betydelse för filmen.
- Kritik ger ett värde till det som kritiseras. Film ska upplevas, men den upplevelsen får också gärna analyseras.
Det och mycket mer i veckans avsnitt av podden ”Vägen till första filmen och serien”. Och jag lovar att du inte vill missa det!
