Recension: "God of War Ragnarök" gör det igen – på gott och ont

När "God of War" släpptes 2018 fick det ett enormt varmt mottagande av både fans och kritiker, där många anser att det är ett av de allra bästa spelen som någonsin har gjorts.

 

Berättelsen om den sårade krigsguden som måste ge sig ut på ett nytt äventyr i den nordiska mytologin tillsammans med sin son berörde många och levererade en rejäl käftsmäll till blockbuster-upplevelse (5 av 5 av MovieZine).

 

Spelet var dock långt ifrån perfekt och hade en del brister, som oinspirerade pussel och tjatiga fiender. Nu när Santa Monica Studio försöker igen känns det tyvärr som att de tagit den bekväma vägen och upprepar föregångarens både bra och dåliga sidor.

 

 

 

"God of War Ragnarök" tar vid berättelsen efter föregångaren, då Kratos och hans son Atreus gav sig ut på en ödesdiger resa för att sprida sin frus respektive mors aska på det högsta berget i de nio rikena. Längs vägen hamnade de i bråk med häxan Freya, gudar och andra väsen. De fick även veta att Atreus är en halvjätte och att hans öde är att bli den välkända figuren Loki, vilket uppföljaren fokuserar mycket kring.

 

Nu ger sig far och son ut bland de nio rikena igen för att hitta svar om profetian, samtidigt som de hamnat i luven hos en viss Odin och att tecken på att jordens undergång närmar sig. Det är en spännande konflikt som är minst lika välberättad som tidigare, som dock känns stundtals utdragen och välbekant. Jag förväntade mig inget "The Last of Us Part II" när det gäller att bli överraskad, men kanske något mer.

 

Berättelsen fokuserar precis som tidigare mycket på relationen mellan Kratos och Atreus, som den här gången växt upp och blivit något mer av en självständig och trotsig tonåring. Förhållandet mellan de båda är fortfarande intressant, men det blir lite väl mycket av samma. Det är långt ifrån något fel på berättandet i "Ragnarök", men det känns dock lite för mycket som en direkt uppföljare.

 

Hela handlingen berättas återigen i en tagning, som filmer som "1917" eller "Birdman", vilket var snyggt den första gången men inte lika märkvärdigt en andra gång. När spelet väl bjuder på riktigt bombastiska och actionpackade scener är det dock bara att luta sig tillbaka och njuta av spektaklet som målar upp sig på skärmen. De första timmarna levererar till exempel en strid som lika gärna hade kunnat vara sista bossen i ett annat spel.

 

 

 

Är det något som Santa Monica Studio fortfarande behärskar med "God of War Ragnarök" är det att måla upp slående miljöer att utforska. Det märks visserligen att spelet inte även finns till Playstation 4, då det inte riktigt kan mäta sig med "Ratchet & Clank: Rift Apart" eller andra exklusiva titlar till Playstation 5, men nog får det mig att tappa hakan både en och två gånger under äventyrets gång ändå.

 

De nio rikena som du besöker är verkligen vackra, men pusslen och sidouppdragen du möter längs vägen är tyvärr minst lika oinspirerade som förra gången. När jag måste kasta min iskalla yxa på vatten för att få ett hjul att röra på sig för femtioelfte gången i ett område blir det mest bara tröttsamt, då det inte ens är särskilt kul i grunden. Världen är fint designad, men mycket annat i den känns "speligt", artificiellt och inte särskilt naturligt.

 

Det gör att jag tappar inlevelsen en aning, när spelet den ena stunden drar in mig i sin hänförande värld och gripande berättelse, för att sedan skrika i mitt ansikte att "det här är faktiskt ett spel!".

 

 

 

I "God of War Ragnarök" upplever jag att striderna har tagits till nästa steg på många sätt, då de framförallt känns tyngre och mer dynamiska än tidigare. Det är en stor fördel att Kratos har två olika vapen att använda redan från start och ett gäng förmågor, då det gör mycket för variationen.

 

Det är fortfarande lika roligt att frysa en fiende med yxan för att sedan springa fram och slunga runt den som en blöt vante i luften, för att i nästa stund få ett raseriutbrott som fullkomligt spränger allt motstånd på skärmen.

 

Det enda problemet här är att striderna blir lite för många och en aning tjatiga, precis som så mycket annat i spelet. När det inte är en speciell strid känns de flesta slagsmålen ofta som ren kanonmat, där samma typ av konfrontation upprepas till absurdum innan det är dags för ett nytt område med nya fiender. Utbudet av fiender är dock tack och lov större än i föregångaren.

 

 

 

Grejen med "God of War Ragnarök" är att det är ett riktigt bra spel, men en inte särskilt imponerande uppföljare. I skrivande stund inser jag att mina ord inte är särskilt positiva, men det betyder verkligen inte att det är ett dåligt spel.

 

Spelet har mycket av det som gjorde "God of War" från 2018 till ett fantastiskt spel, men gör inte överdrivet mycket för att förbättra dess brister eller överraska spelaren på riktigt. 

 

"God of War Ragnarök" kommer utan tvekan att tillsfredställa många som älskade föregångaren - och även mig - men jag hade helt enkelt hoppats på en mer fokuserad och förfinad upplevelse. "God of War" var många gånger förtjänt 5 av 5 i betyg, vilket "Ragnarök" tyvärr inte är.

 

 

 

 

Genre: Action, äventyr
Utvecklare: Santa Monica Studio
Utgivare: Sony Interactive Entertainment
Format: Playstation 4, Playstation 5
Släpps: 9 november