1. Halleluja, äntligen säger någon något vettigt!
Tack Nick (Frank Dillane), för att du - 22 minuter in i det tredje avsnittet - säger det (för oss redan införstådda tittare) uppenbara: att en av deras grannar, smittad av zombieviruset, är bortom räddning för att hon är DÖD. Dock levande död. Det var så skönt att höra någon uttrycka det, även om de i "Fear the Walking Dead"-världen inte haft några som helst populärkulturella kontakter med zombier förut (ett kreativt beslut jag avskyr).
2. Varför måste alltid skräckfilms/skräckserie-hundarna dö?
Ser man en hund (eller för all del en katt) i inledningen till en skräckfilm vet man att den blir första offret. Så när grannens schäfer dyker upp en bit in i tredje avsnitet fattar man ju vartåt det barkar (höhö, bark = skälla på engelska). Ond bråd zombiedöd med ackompanjerande slutgny från stackars vovven. Hemskt.
3. Kudos till snygg mayhem-scen i början.
Jag måste ge en eloge till hur de fått till kaoset på gatorna när Travis (Cliff Curtis) och hans ex-familj fortfarande gömmer sig i Salazars frisersalong. Det är primitiva krafter i rörelse och svårt att veta vad som är farligast i stunden, en bärsärkarsnubbe eller en nybliven zombie. Plus svårt att se vem som är vad, med huvorna nerdragna. Effektfullt och nervigt.
Badass Madison (Kim Dickens).
4. Jag vill fortfarande bitchslappa alla huvudrollspersoner.
Den svåra balansgången för skaparna till en sån här prequel-serie är ju att ge oss, som redan vet, vad vi vill ha samtidigt som dem det handlar om inte ännu är på det klara med hur illa det är.
Det är lätt för mig som tittare att bli EXTREMT otålig när:
a) Madison FORTFARANDE vägrar berätta något för Alicia (Alycia Debnam Carey)
b) Alicia, som då alltså inte fått veta något, SMYGER TILLBAKA till grannhuset för att hämta patroner och jag bara: det vore RÄTT ÅT Madison om Alicia blev biten bara för att hon vägrat säga som det är
c) Travis hindrar Madison att döda zombiegranntanten, när vi tittare vet att det är kört, men Travis lever i (den i och för sig fullt rimliga) villfarelsen att det kommer kanske ordna sig, med rätt vaccin...
d) Travis blir upprörd för att Daniel (Rubén Blades) lär Chris (Lorenzo James Henrie) om vapen. Eh, jag förstår att Travis är optimismens fanbärare men, han måste väl vid det här laget inse att det inte kan vara DÅLIGT att KUNNA skjuta IFALL det skulle bli nödvändigt?
Och så vidare. Alla beter sig förmodligen logiskt men det är hopplöst för mig som är upplyst att acceptera det. Fast jag gillar att Madison trots allt verkar vara den som har the cojones.
5. En gnutta humor goes a long way!
Det gläder mig att det finns plats för en del pusta ut-ögonblick där en del kvickheter delas ut. Som när Travis begraver den döde zombiegrannen Peter och zombiegranntanten står och harvar med armen i luften på andra sidan staketet och Travis ba: "Good morning, Susan!"
Eller repliker som:
"What are they gonna steal, combs?" (I frisörsalongen när den hotas invaderas.)
"I'm relieved, I thought it was going to be awkward having two wives in the house." (I köket med Liza (Elizabeth Rodriguez.)
Allt signerat Travis, så när han inte är irriterande god så är han åtminstone rolig.
Vad säger ni andra? Var det nagelbitande nog för er? Vad är era höjdpunkter och fails det här avsnittet? Tyck till!
"Fear the Walking Dead" finns att streama på HBO Nordic. Avsnitt fyra av sex släpps nästa måndag.
