Den 1 juni öppnade som bekant Filmstaden sina biografer runt om i landet, med plats för max 50 gäster per salong och tomma stolar mellan varje sällskap.
Vi är många som har längtat efter detta, inklusive mig, efter månader av slentrianmässigt Netflix-tittande och storfilmer som förpassats till vardagsrummet istället för bioduken.
För att fira detta kostade jag på mig en biljett till filmen "Godzilla vs. Kong" på IMAX-biografen på Mall of Scandinavia i Stockholm och köpte en påse godis, då jag kände att jag ville börja med något riktigt svulstigt och actionladdat - vilket var precis vad jag fick.
När vår chefredaktör Alexander Kardelo såg filmen i hemmets lugna vrå för några veckor sedan gav han den betyget 3 av 5 med motivet att de mäktiga monsterfajterna drunknar lite i bristen på vettig dialog, en logisk handling och intressanta mänskliga karaktärer. Jag skulle i alla fall ge upplevelse ett högre betyg än så, åtminstone på bio.
Filmen är den fjärde i Legendary Pictures Monsterverse-serie och följer efter "Kong: Skull Island", "Godzilla" och "Godzilla II: King of the Monsters". Den här gången verkar Godzilla ha lämnat sin ämbete som jordens beskyddare och går istället bersärskagång så fort han får tillfälle. Samtidigt försöker ett gäng människor lett av forskaren Nathan Lind (spelad av Alexander Skarsgård) lura den gigantiska apan Kong till jordens mittpunkt för att hämta en kraftkälla som kan användas för att besegra den argsinta ödlan.
Vid sidan av detta får vi följa den unga flickan Madison från den förra filmen (Millie Bobby Brown), som under några humoristiska delar försöker nysta i det mystiska företaget APEX hemligheter tillsammans med konspiratören Bernie Hayes (Brian Tyree Henry). I mellanrummet mellan den ganska röriga och halvdana "handlingen" sker så klart våldsamma konfrontationer mellan Kong och Godzilla, som tillsammans med de visuellt imponerande scenerna i Hollow Earth är filmens höjdpunkter.
Läs även: "Godzilla vs Kong" ska få en uppföljare
När giganternas sista kamp brakar loss i slutet av filmen, är det bara att stänga av hjärnan och njuta av den färgstarka och minst sagt mäktiga sammandrabbningen. När varje sammanstötning träffar, hus som brakar eller djungelvrål hörs känns det i bröstkorgen av det mäktiga ljudet på IMAX på ett annat sätt än hemma (åtminstone om du inte vill bli vräkt av dina grannar).
När jag går ut ur salongen är jag verkligen inte tagen som när en sett en sån där riktigt bra film, men nog känner jag en viss populärkulturell eufori bubbla i kroppen. Kanske beror det på att jag inte varit på bio på länge eller att jag såg den på IMAX, men jag vet i alla fall att jag saknat att se på film utan distraktioner. Det finns helt klart en charm med att se en film hemma framför soffan, men en av de största fördelarna med bio är att min mobil inte ber om min uppmärksamhet, katten jamar inte och det finns ingen pausknapp.
I biosalongen finns visserligen andra störningar, som prasslande godispåsar och pratglada stolsgrannar, men det är dock ett litet pris att betala för en stor duk, riktigt bra ljud och upplevelsen som faktiskt inte går att återskapa hemma (om du inte är snuskigt rik och har en enormt påkostad hemmabio).
Den enda filmen i Monsterverse-serien som jag sett på bio innan är "Godzilla" från 2014, medan jag sett de andra hemma. "Godzilla II: King of the Monsters" har i min mening en starkare handling än sin föregångare, men trots det blev jag inte alls lika imponerad av actionsekvenserna och storheten.
"Godzilla vs. Kong" är långt ifrån en film som jag kommer tänka tillbaka till om några år, men som bioupplevelse här och nu levererar den utan tvekan vad den lovar. Poängen är att den troligtvis hade lämnat ett ännu svagare intryck på mig om jag skulle sett den hemma. Biografen som format ska så klart inte ursäkta en dålig film, men visst kan den vita duken höja en dum men snygg rulle som den här några snäpp.
Hur mycket har du saknat biograferna? Vilken film är den första du ser nu när de är öppna igen?
