Mannen som blivit en av Hollywoods största blockbuster-regissörer har inte alltid ägnat sig åt superhjältar, drömaction och rymdresor. Christopher Nolans debutfilm "Following" (1998) är en svartvit lågbudgetthriller och hans andra film, "Memento" (2000), en avskalad berättelse om en man med minnesförlust.
Huvudkaraktären i "Memento" lider av anterograd amnesi, vilket innebär att han är oförmögen att skapa nya minnen. Handlingen är konstruerad utifrån detta och presenteras således i ett rytmiskt fragmenterat narrativ och ett klippschema som går baklänges och växlar mellan färg och svartvitt, beroende på var i tidslinjen Leonard (Guy Pearce) befinner sig. Det är en film som är komplicerad att följa och en film som på samma sätt var komplicerad att genomföra.
I klippet nedan beskriver Nolan själv och andra medarbetare hur man genom aspekter som klippning, foto, ljud, färgskalor och ljussättning - och mycket mer - kunde framhäva berättelsens utveckling och iscensätta dess komplexa dramaturgi. Se den 24 minuter långa dokumentären här:
För mig är "Memento" Christopher Nolans bästa film. Håller ni med?
