Camille Preaker anstränger sig inte nämnvärt för att tvätta bort sin persona non grata-stämpel i Wind Gap. Så är också denna förljugna och inskränkta småstadshåla oerhört duktig på att cementera roller från det förflutna. Men efter att Camille publicerar en artikel där det (mer eller mindre) implicita budskapet är att Wind Gap bär ansvaret för de två döda tonårsflickorna slår hennes aktier i den absoluta botten.
Ivrigast att påminna henne om detta svek är förstås Adora, som mer och mer börjar likna en antagonist som urklippt ur Stephen Kings mardrömskatalog av ”knepiga” modersgestalter. I ett sällsynt förtroligt samtal mellan henne och Camille, apropå den mystiske och frånvarande fadern, anmärker Adora i förbigående: ”Jag tror att det är därför jag aldrig har förmått älska dig. Du föddes med samma kalla natur som honom. Jag hoppas att du kan hitta någon tröst i det.”
Ivrigast att påminna henne om detta svek är förstås Adora, som mer och mer börjar likna en antagonist som urklippt ur Stephen Kings mardrömskatalog av ”knepiga” modersgestalter. I ett sällsynt förtroligt samtal mellan henne och Camille, apropå den mystiske och frånvarande fadern, anmärker Adora i förbigående: ”Jag tror att det är därför jag aldrig har förmått älska dig. Du föddes med samma kalla natur som honom. Jag hoppas att du kan hitta någon tröst i det.”
Och man tar väl den tröst man får. Vodkafyllda Evian-flaskor och rakblad har ju hållit Camille vid liv så här långt, även om marginalerna har varit små. Nu är det dessutom dags för den årliga folkfesten Calhoun Day – ett spritindränkt sydstatsspektakel som hedrar Wind Gaps historia genom att dramatisera hur självuppoffrande kvinnor våldtagits av soldater under stoiska former. Amma gör en minnesvärd huvudrollstolkning i denna groteska teateruppsättning. Åtminstone lär åskådarna minnas framträdandet, Amma själv trippar ut på syra och avslutar sin scendebut med att storma i väg i ett anfall av kemiskt framkallad panikångest. Nog är det festligt så det förslår.
För att inte tala om scenen där Camille trotsigt stormar ut ur en provhytt och exponerar sin sönderskurna kropp i all sin prakt framför halvsystern och modern. ”Är du nöjd nu? Det var väl det här du ville se?” Huruvida det var det eller inte framgår inte riktigt – Adora reagerar med samma iskyla som alltid inför sin vuxna dotters lidande.
Och seriemördaren då, närmar vi oss hens identitet i detta femte avsnitt av Jean-Marc Vallées mästerligt regisserade feelbad-thriller? Som vanligt inte – Gillian Flynn och de andra manusförfattarna verkar fortfarande villkorslöst fokuserade på att pejla Camilles mörker, och Wind Gaps dystra hemligheter. Och vi hakar ju på, lika villkorslöst. Det är svårt att slita blicken från en bilolycka även i vetskapen om att man för sinnesfridens skull borde ha låtit bli.
För att inte tala om scenen där Camille trotsigt stormar ut ur en provhytt och exponerar sin sönderskurna kropp i all sin prakt framför halvsystern och modern. ”Är du nöjd nu? Det var väl det här du ville se?” Huruvida det var det eller inte framgår inte riktigt – Adora reagerar med samma iskyla som alltid inför sin vuxna dotters lidande.
Och seriemördaren då, närmar vi oss hens identitet i detta femte avsnitt av Jean-Marc Vallées mästerligt regisserade feelbad-thriller? Som vanligt inte – Gillian Flynn och de andra manusförfattarna verkar fortfarande villkorslöst fokuserade på att pejla Camilles mörker, och Wind Gaps dystra hemligheter. Och vi hakar ju på, lika villkorslöst. Det är svårt att slita blicken från en bilolycka även i vetskapen om att man för sinnesfridens skull borde ha låtit bli.
Följ "Sharp Objects" på HBO Nordic där ett nytt avsnitt släpps varje måndag.
