Sköna superhjältar och skruvade seriemördare - Ryan Reynolds 5 bästa roller

När Ryan Reynolds slog igenom med college-komedin ”Van Wilder” (2002) var det kanske få som gissade att han skulle bli en av Hollywoods största stjärnor. Han hade trots allt en nästan tio år lång karriär bakom sig med några fåtal filmroller, inhopp i serier som ”Arkiv X” och ”Sabrina tonårshäxan” samt huvudrollen i komediserien ”Tre vänner och en pizzeria”.

 

Men snart fick han bevisa att han var mer än någon endimensionell lustigkurre då han etablerade sig som både muskulös actionhjälte och dramatiskt begåvad aktör. Med rollen som Deadpool kom hans komiska tajming till perfekt användning och nu är tillbaka i ”Deadpool & Wolverine”. Här är hans fem bästa roller.

 

 

 

2009 var ett stort år för Reynolds som hann med både ”The Proposal”, ”X-Men Origins: Wolverine” och ”Adventureland”. Den mest underskattade - och oförtjänt minst populära - var dock denna finstämda, charmiga indiekomedi där Reynolds gör en annorlunda typ av superhjälte - en inbillad sådan. Alltid sevärda Jeff Daniels spelar huvudrollen som misslyckad författare vars livsbeslut påverkas av hans inbillade fantasivän från barndomen, den Superman-liknande Captain Excellent. Vid sidan av fina insatser av Daniels, Lisa Kudrow, en ung Emma Stone och Kieran Culkin lyckas Reynolds fortfarande glänsa med en charmigt komisk rollprestation.

 

 

 

Även 2021 var ett jäktigt år för Reynolds men mellan ”Hitman's Wife's Bodyguard” och ”Red Notice” var det utan tvekan denna lagom skruvade fantasi som bäst utnyttjade Reynolds komiska talanger. Det är en riktig fröjd att se Reynolds pausa sin karaktäristiskt sarkastiska och rappa filmpersonlighet för att spela en underbart naiv vardagsman som inser att han är en karaktär i ett TV-spel. Ett upplägg och en karaktär som i fel händer kunnat bli outhärdliga landar med Reynolds i täten i en bekväm balans mellan charmigt och skruvat. En kittlande underdog-historia där vi faller pladask för vår hjälte när han blir uppspelt av tanken på tuggummi-glass.

 

 

 

En annan underskattad titel och insats i Reynolds filmografi, en utsökt, nattsvart komedi med en av stjärnans mer psykologiskt utstuderade karaktärer. Schizofrena fabriksarbetaren Jerry plågas av hallucinationer och tror att hans husdjur pratar med honom. När han oavsiktligt har ihjäl en kollega eskalerar allt och snart dör fler i händerna på den desperata Jerry. Det är en utmaning att skildra en djupt störd mördare vars handlingar får Jeffrey Dahmer att likna en lammunge och ändå göra honom sympatisk. Reynolds levererar med bravur - som bonus gör han även samtliga djurens röster och får visa upp oväntade musikaliska talanger i den bisarra slutsekvensen.

 

 

 

Med mestadels komedier och action i bagaget fick Reynolds på allvar visa att han inte bara hanterar thrillers och mer dramatiskt betonade karaktärer, men även som ensam karaktär i en begränsad miljö. Denna klaustrofobiska enmansshow utspelas exklusivt i en trälåda där vår kidnappade, amerikanska hjälte - som bor och jobbar i Irak - vaknar upp. Efter beskedet om att han endast kommer att släppas för en lösesumma inleds en desperat kamp för överlevnad. En oförutsägbar, nervpirrande film som inte skulle fungera utan Reynolds ytterst mänskliga, hjärtskärande insats.

 

 

 

Efter magplasket ”X-Men Origins: Wolverine” såg det ut som om hoppet för en franchise med Reynolds som Marvel-hjälten var ute. Men efter många om och men fick Reynolds äntligen ta karaktären till den kaxiga, barnförbjudna nivå där han hör hemma. Mellan kommentarerna rakt in i kameran, den självbelåtna charmen, det ständiga flirtandet, några oväntat medryckande dramatiska stunder och inte minst de fysiskt krävande actionsekvenserna så passar Reynolds filmpersona som handen i handsken. Tvåan tillhör en av genrens bästa uppföljare och publiken lär inte bli besvikna när han nu paras ihop med Wolverine. En störtskön actionhjälte för moderna tider.