”Passage” invigde panoramasektionen på årets Berlinale. Sektionen fokuserar på filmer som synliggör problem runt om i världen, med stort fokus på utsatta grupper i samhället. I festivalteamets egna ord:
”Panorama är uttryckligen queer, uttryckligen feministisk, uttryckligen politisk – och försöker samtidigt tänka bortom dessa kategorier – alltid letandes efter det som är nytt, vågat, okonventionellt och vilt i dagens biofilm.”
Levan Akins film passar in i denna beskrivning som handen i handsken, med sitt fokus inställt på transkvinnors verklighet i Georgien och Turkiet. Premiärkvällen fick ett mycket gott mottagande och applåderna haglade i flera minuter efter sluttexterna rullade på den anrika biografen Zoo Palast.
Moviezine fick en kort pratstund med regissören efter premiären:
Hur känns det att få inviga en av sektionerna under Berlins filmfestival?
- Det känns mycket hedrande. Jag tycker faktiskt det här är galnare än i Cannes.
Hur upplever du mottagandet av filmen i Berlin?
- Det har varit fantastiskt och väldigt emotionellt. Har precis haft en liten stund över att ögna igenom recensioner och tillrop jag fått. Känns överväldigande.
Hur känns det att följa upp en så kritikerrosad film som ”And then we danced”? Har din förra films succé påverkat dina förväntningar på ”Passage”?
- Det är klart att det alltid är pirrigt när man gör en film. Kommer folk förstå vad jag försöker göra? Det är en enorm ”releasekänsla” när en film man burit så länge möter en publik
Hur fick du idén till en film som ”Passage”?
- Den utvecklades över lång tid. Jag fick idén till filmen när jag hörde berättelsen om en farfar som hade ett barnbarn som var trans. Alla andra i familjen hade uteslutit henne, men han vägrade. Han reste till Tbilisi en gång i veckan för att hjälpa henne. Jag ville visa en historia som involverade flera generationer, där en person som min egen farmor t. ex. hade varit accepterande.
Vinnaren av årets panoramapris kommer utses den 24:e februari.
