Krönika: "The Hobbit" borde filmatiseras på nytt!

Det har nu gått drygt sex år sedan Peter Jacksons ”Hobbit”-trilogi sjösattes och drygt fyra år sedan den roddes i hamn. Med några års distans och betänketid kan jag nu, för egen del, konstatera att resultatet var blandat.

 

Jacksons ”Härskarringen”-trilogi har karvat ut en alldeles egen plats åt sig själv i filmhistorien men hans försök att följa upp med en filmatisering av ”Hobbit” blev inte den givna succé många på förhand väntade sig. Produktionens bekymmer är väldokumenterade men det hjälper inte den beska eftersmak ”Hobbit” gav många, bland andra mig.

”Hobbit”-boken filmatiserades första gången 1966 som en tolv minuter lång kortfilm. Sedan dess har ytterligare fyra adaptioner följt, bland annat en skrattretande rysk lågbudgethistoria men framförallt en animerad brittisk version från 1977 för tv som många håller kär än idag.

 

Utan att gå in på hur varje version skiljer sig från förlagan kan jag fastslå att Peter Jacksons version verkligen inte sticker ut i det att den tagit sig stora friheter, något den fått gott om kritik för. Jag vill redan från början understryka att jag trots min stora förkärlek för boken inte motsätter mig avvikelser från förlagan. Förändring är bra och nödvändigt - till och med Tolkien ändrade i ”Hobbit” till nya utgåvor. En bok är en sak och en film en annan och det är svårt att översätta rakt av. Ändra, lägg till, ta genvägar, klumpa ihop och ta bort bäst ni vill - är det bra gjort är det ingen som bryr sig vilket Jacksons ”Härskarringen” är ett lysande exempel på.

 

Av alla dessa adaptioner av ”Hobbit” är självfallet Peter Jacksons den absolut mest sedda och kända och det är utifrån den jag nedan tänker diskutera hur en ny adaption skulle fungera mycket bättre enligt mig. Jag avskyr verkligen inte Jacksons filmer (okej, kanske trean en smula) men framför allt är de filmer som frustrerar mig.

 

 

 

De stora fundamentala problem jag har med ”Hobbit”-trilogin kan jag leda tillbaka till det faktum att de är designade att fungera som en prequel-trilogi till ”Härskarringen”-trilogin på liknande sätt som George Lucas ”Star Wars”-prequels. Det är klart den ska utspela sig långt innan, det är inte ens jag beredd att ändra på, men problemet är att ”Hobbit”-boken inte är en prequel till ”Härskarringen”. Istället är ”Härskarringen”, om än ganska lös, en uppföljare till ”Hobbit” och att berätta historien tvärtom går inte hem. Framför allt för att berättelsen som ”Hobbit” berättar egentligen inte har någon större inverkan på händelserna och berättelsen i ”Härskarringen”. Undantaget är det faktum att ringen är hos Bilbo, vilket visserligen är en viktig del, men hur den hamnade hos honom fick vi berättat för oss i korta drag i filmerna.

 

Skaparna kände ett väldigt stort behov att knyta an trilogierna med varandra vilket bland annat leder till en poänglös scen där Saruman och Galadriel ska stoppa Sauron. Detta ledde också till att de försökte få ”Hobbit”-filmerna att kännas som ”Härskarringen”-filmerna samtidigt som de försökte fånga den lättsamma, lekfulla essensen av boken. Resultatet var en själlös, tondöv sörja där vi ena stunden förväntas känna för invånarna i Lake Town när de blir anfallna av Smaug och i nästa stund förväntas skratta åt Alfred när han rullar runt i vattnet. Detta kändes ju varken som ”Härskarringen”-filmerna eller ”Hobbit”-boken.

 

Min slutsats är att jag tror att ”Hobbit” i en perfekt värld adapteras av en helt annan studio och av helt andra filmskapare som slapp ”Härskarringen”-trilogins tyngd på sina axlar och bara kunde fokusera på att adaptera boken.

 

 

 

Med tanke på att Jacksons trilogi fortfarande är ganska färsk i minnet tror jag det är viktigt att distinkt distansera sig från den. Dels för att undvika förvirring och dels för att inte trampa i gamla fotspår.

 

Hur åstadkommer en detta? För er som läst boken tror jag det är uppenbart att den är ämnad för yngre läsare. Ovan skrev jag om hur Jackson halvhjärtat försökte gifta ihop bokens barnsliga anda med ”Härskarringen”-filmernas gravallvar och vad resultatet blev. Nästa gång ”Hobbit” filmatiseras önskar jag att man till fullo omfamnar och tar till vara på bokens lättsamma (och charmiga) anda, dess äventyrslust!

 

Varför inte snegla åt familjefilmshållet? Boken har alltid gett mig kraftiga ”Trollkarlen från Oz”-vibbar och det skulle vara en spännande krydda. Ska bokens sånger behållas? Ska den vara animerad? Ja. Kanske. Jag vet inte men det ord jag helst av allt vill beskriva nästa ”Hobbit”-film(er) med är förtjusande.

 

 

 

”Hobbit”-trilogin var inte tänkt att bli en trilogi. Ursprungsplanen bestod av två filmer – ”En oväntad resa” och ”Bort och hem igen”. Under produktionen av film två, som sedan kom att kallas ”Smaugs ödemark”, togs det häpnadsväckande beslutet att spotta ur sig ytterligare en film – ”Femhäraslaget”. Vips hade Jackson trollat fram ytterligare en episk Midgårdstrilogi. Anledningen? Jackson själv hävdar att det var kreativa krafter som låg till grund för beslutet (nja...), vissa hävdar att studion såg en chans att tjäna lite extra pengar (kanske) och andra tror att det var en bieffekt av den stökiga produktionen (förmodligen).

 

Oavsett märks det på sina ställen i del två att material för tre stycken 150-minutersfilmer inte fanns och det går inte att inte märka det i den, enligt mig, ofantligt dåliga del tre. Den kultförklarade animerade adaptionen från 1977 stormar igenom boken (eller delar av den) på en timme och en kvart vilket känns lite... lite? I min värld var tvåfilmsplanen fullt rimlig. Två 90-minutersfilmer skulle kunna vara en rimlig kompromiss mellan Jacksons framtunga evigheter till filmer och den stressade 1977-versionen. En tretimmarsfilm känns tungt, speciellt för barn.

Detta är tre ledstjärnor jag tror jag tror kan leda till en lysande adaption av ”Hobbit” men vad vet jag? Detta är bara mina egna hopkokta åsikter och tankar. Vem ska regissera, undrar ni? Paul King så klart.