Nu när ”Venom: The Last Dance” dansar sockorna av Tom Hardys tidigare så mediokra CGI-kavalkader, tycker vi på MovieZine att det är ett ypperligt tillfälle att lista 10 andra trilogier (nåja, filmserier som åtminstone började som trilogier) där den sista filmen avslutar på topp.
Här är 10 trilogier där trean är bäst!
1. Deadpool & Wolverine (2024)
MCU har befunnit sig i en svacka utan dess like ända sedan Disney avslutade sin Infinity Saga med ”Avengers: Endgame”, där ingen efterföljande film (förutom ”Spider-Man: No way home”) har känts särskilt meningsfull. Det har i mina ögon bara pumpats ut en massa själlöst content, uppföljare och spinoff-serier som saknat den där berättarlusten som de tidigare MCU-filmerna stoltserade med. Jag har helt enkelt slutat bry mig.
Men så fick någon en snilleblixt: Deadpools babbliga käft i kombination med Wolverines sammanbitna personlighet. De första två ”Deadpool”-rullarna är underhållande i all sin bloddränkta metahumor, men när Deadpool reser runt i diverse Marvel-universum för att hitta sin perfekta Wolverine, får vi något mer.
Detta är inte bara ett ultravåldsamt actionspektakel där vi får njuta av två ikoniska antihjältar, nej. Det är även den första MCU-filmen på flera år som faktiskt känns gjord med passion. Berättarglädjen i ”Deadpool & Wolverine” lyser igenom i varenda scen. Om Marvel fortsätter såhär kan en ny guldålder vara på väg för alla superhjälte-fans!
Men så fick någon en snilleblixt: Deadpools babbliga käft i kombination med Wolverines sammanbitna personlighet. De första två ”Deadpool”-rullarna är underhållande i all sin bloddränkta metahumor, men när Deadpool reser runt i diverse Marvel-universum för att hitta sin perfekta Wolverine, får vi något mer.
Detta är inte bara ett ultravåldsamt actionspektakel där vi får njuta av två ikoniska antihjältar, nej. Det är även den första MCU-filmen på flera år som faktiskt känns gjord med passion. Berättarglädjen i ”Deadpool & Wolverine” lyser igenom i varenda scen. Om Marvel fortsätter såhär kan en ny guldålder vara på väg för alla superhjälte-fans!
2. The Bourne Ultimatum (2007)
Jag har alltid föredragit Bourne, Jason Bourne över Bond, James Bond. Matt Damons superspion är en mer realistisk och nervkittlande berättelse om en hemlig agent, än vad Bond någonsin lyckats vara. I ”Bourne”-filmerna finns inga sci-fi-prylar eller galna skurkar i jakt på världsherravälde. Istället har vi Jason som förlorat minnet och gör vad han kan för att ta reda på vem han är, samtidigt som gamla kollegor har blivit nya fiender.
Jason Bourne är konstant jagad när han jagar svaren kring sitt bortglömda jag. Även om både ”The Bourne Identity” och ”The Bourne Supremacy” är spännande från start till slut, krävs ”The Bourne Ultimatum” för att verkligen sätta punkt för historien. Och vilken punkt det blir!
Inte nog med att Jason äntligen får gå till botten med vad som orsakat hans minnesförlust och kan ställa de skyldiga till svars, utan hela filmen är också en mer välregisserad actionthriller än de båda föregångarna. Tempot är högre, manuset vassare, Matt Damon helt fantastisk när han hoppar från ett hus till ett annat i den där tagningen. Jason Bourne har aldrig varit bättre än i ”The Bourne Ultimatum”.
Jason Bourne är konstant jagad när han jagar svaren kring sitt bortglömda jag. Även om både ”The Bourne Identity” och ”The Bourne Supremacy” är spännande från start till slut, krävs ”The Bourne Ultimatum” för att verkligen sätta punkt för historien. Och vilken punkt det blir!
Inte nog med att Jason äntligen får gå till botten med vad som orsakat hans minnesförlust och kan ställa de skyldiga till svars, utan hela filmen är också en mer välregisserad actionthriller än de båda föregångarna. Tempot är högre, manuset vassare, Matt Damon helt fantastisk när han hoppar från ett hus till ett annat i den där tagningen. Jason Bourne har aldrig varit bättre än i ”The Bourne Ultimatum”.
3. Sagan om Konungens återkomst (2003)
Det är svårt att välja en favorit. För mig känns hela ”Sagan om ringen”-trilogin som en enda lång film som har delats i tre. ”Härskarringen” introducerar oss för Midgård och det udda brödraskap av alver, människor, dvärgar, hober och trollkarlar som ger sig iväg på det omöjliga uppdraget att förstöra Saurons ring, medan ”De två tornen” ger oss fantastiska actionscener vid Helms klyfta och karaktären Gollum som tog CGI-karaktärer till helt nya nivåer för hela 22 år sedan.
Sedan har vi ”Konungens återkomst”. I trean ställs allting på sin absoluta spets. Striderna är större och mer ödesmättade, farorna värre (Shelob är fortfarande filmvärldens läbbigaste spindel!) och den alltmer krackelerande dynamiken mellan Frodo, Sam och Gollum ger dessa karaktärer mer djup än någonsin tidigare.
Det är just det sistnämnda triangeldramat som jag personligen fastnar mest för när jag med jämna mellanrum ser om hela trilogin. Jag älskar hur Frodo och Sam drabbar samman med varandra på grund av den sluge Gollum, och hur Sam i slutändan visar sig vara seriens verklige hjälte. Peter Jackson gjorde moderna filmklassiker i och med ”Sagan om ringen”-trilogin, och ”Konungens återkomst” är den avslutande kronan på både Aragorns huvud och på hela verket.
Sedan har vi ”Konungens återkomst”. I trean ställs allting på sin absoluta spets. Striderna är större och mer ödesmättade, farorna värre (Shelob är fortfarande filmvärldens läbbigaste spindel!) och den alltmer krackelerande dynamiken mellan Frodo, Sam och Gollum ger dessa karaktärer mer djup än någonsin tidigare.
Det är just det sistnämnda triangeldramat som jag personligen fastnar mest för när jag med jämna mellanrum ser om hela trilogin. Jag älskar hur Frodo och Sam drabbar samman med varandra på grund av den sluge Gollum, och hur Sam i slutändan visar sig vara seriens verklige hjälte. Peter Jackson gjorde moderna filmklassiker i och med ”Sagan om ringen”-trilogin, och ”Konungens återkomst” är den avslutande kronan på både Aragorns huvud och på hela verket.
4. Star Wars: Mörkrets hämnd (2005)
Det finns inte mycket gott att säga om alla urvattnade ”Star Wars”-filmer och serier som kommit efter originaltrilogin, men nog finns det guldkorn att hitta i den utskällda prequel-trilogin åtminstone. Den coola Darth Maul-fajten i ”Det mörka hotet”, Anakins bedrövliga sand-monolog i ”Klonerna anfaller”... Nå, till skillnad mot ”Episod IV-VI”, är det busenkelt att kora en vinnare när det gäller ”Episod 1-III”.
”Star Wars: Mörkrets hämnd” har inte bara en tajtare story än sina båda föregångare, den har också seriens brutalaste sekvens. Om Darth Vaders död i ”Jedins återkomst” är den finaste scenen i hela ”Star Wars”-sagan, är hans födelse i ”Mörkrets hämnd” den grymmaste. Där ligger stackars Hayden Christensen, sönderhuggen av Obi-Wan (”I have the high ground!”) och kravlar för att komma undan lavan som flödar på eldplaneten Mustafar.
I en scen som har mer känsla än alla andra scener i hela prequel-trilogin, vrålar den besegrade Anakin att han hatar Obi-Wan, för att sekunder senare fatta eld och få kroppen bortbränd bortom all igenkänning. Det är verkligen hemskt att bevittna. Mustafar-scenen i "Star Wars: Mörkrets hämnd" är det ultimata sättet att ta farväl av Anakin Skywalker och välkomna Darth Vader till en galax långt, långt borta.
”Star Wars: Mörkrets hämnd” har inte bara en tajtare story än sina båda föregångare, den har också seriens brutalaste sekvens. Om Darth Vaders död i ”Jedins återkomst” är den finaste scenen i hela ”Star Wars”-sagan, är hans födelse i ”Mörkrets hämnd” den grymmaste. Där ligger stackars Hayden Christensen, sönderhuggen av Obi-Wan (”I have the high ground!”) och kravlar för att komma undan lavan som flödar på eldplaneten Mustafar.
I en scen som har mer känsla än alla andra scener i hela prequel-trilogin, vrålar den besegrade Anakin att han hatar Obi-Wan, för att sekunder senare fatta eld och få kroppen bortbränd bortom all igenkänning. Det är verkligen hemskt att bevittna. Mustafar-scenen i "Star Wars: Mörkrets hämnd" är det ultimata sättet att ta farväl av Anakin Skywalker och välkomna Darth Vader till en galax långt, långt borta.
5. Mission: Impossible III (2006)
Den första ”Mission: Impossible”-rullen är okej, den andra är också okej fast med extra motorcyklar, men trean. Trean är grym rakt igenom! Denna gång är Ethan Hunt pensionerad från sitt jobb som fältagent för IMF. Han tränar istället yngre förmågor att göra grovjobbet, samtidigt som han lever ett stilla familjeliv med sin fästmö Julia. Att vi får följa Ethan och Julias privatliv gör att trean genast känns mer personlig än de båda föregångarna, framför allt när vapenhandlaren Owen Davian dyker upp och hotar Ethan och hans fästmö.
Philip Seymour Hoffman briljerar som den känslokalle Davian. Jag vill gå så långt som att säga att han är den bästa skurken i hela ”Mission: Impossible”-serien, faktiskt bättre än mustasch-Cavill i sexan! Utan att höja rösten eller se det minsta farlig ut, levererar Hoffman replik efter replik som allihop sänder kalla kårar nerför ryggraden.
När han sitter fångad på ett plan och blir förhörd av Ethan, känns det snarare som att det är Davian som har övertaget. Man vet att Hoffman talar sanning när han helt sakligt berättar att han kommer hitta Ethans fästmö och döda dem bägge två... ”Mission: Impossible III” bjuder på storslagen action och en intrikat story, med en alldeles fenomenal Hoffman i skurkrollen.
Philip Seymour Hoffman briljerar som den känslokalle Davian. Jag vill gå så långt som att säga att han är den bästa skurken i hela ”Mission: Impossible”-serien, faktiskt bättre än mustasch-Cavill i sexan! Utan att höja rösten eller se det minsta farlig ut, levererar Hoffman replik efter replik som allihop sänder kalla kårar nerför ryggraden.
När han sitter fångad på ett plan och blir förhörd av Ethan, känns det snarare som att det är Davian som har övertaget. Man vet att Hoffman talar sanning när han helt sakligt berättar att han kommer hitta Ethans fästmö och döda dem bägge två... ”Mission: Impossible III” bjuder på storslagen action och en intrikat story, med en alldeles fenomenal Hoffman i skurkrollen.
6. Logan (2017)
”X-Men: Wolverine” var inte särskilt bra, nej. Filmen totalslaktade Deadpool som karaktär, samtidigt som CGI-effekterna på något sätt lyckades vara sämre än i de gamla ”X-Men”-filmerna från början av 2000-talet. Tack och lov gav 20th Century Fox inte upp, utan köttade vidare med två uppföljare där ”Logan” tillhör en av de bästa superhjältefilmer jag någonsin sett. Inte illa för en avslutande del i en trilogi som började så uselt!
Räddningen stavas ”barnförbjuden”. Valet att låta Hugh Jackman svära, supa och trasa sönder sina fiender till köttslamsor, gör verkligen underverk. Äntligen får vi se vilddjuret som är Wolverine, utan minsta censur, i en berättelse som både är mer blodig och mer känslosam än någon tidigare ”X-Men”-film.
I ”Logan” får vi följa den åldrade titelpersonen som motvilligt får uppdraget att ta hand om en ung mutanttjej. Som spelfantast är det lätt att dra paralleller till Joel och Ellies gemensamma resa i mästerverket ”The Last of Us”. Jag älskar ”The Last of Us”, och jag älskar ”Logan”.
Räddningen stavas ”barnförbjuden”. Valet att låta Hugh Jackman svära, supa och trasa sönder sina fiender till köttslamsor, gör verkligen underverk. Äntligen får vi se vilddjuret som är Wolverine, utan minsta censur, i en berättelse som både är mer blodig och mer känslosam än någon tidigare ”X-Men”-film.
I ”Logan” får vi följa den åldrade titelpersonen som motvilligt får uppdraget att ta hand om en ung mutanttjej. Som spelfantast är det lätt att dra paralleller till Joel och Ellies gemensamma resa i mästerverket ”The Last of Us”. Jag älskar ”The Last of Us”, och jag älskar ”Logan”.
7. Indiana Jones och det sista korståget (1989)
Sean Connery som Harrison Fords äventyrslystne pappa? Sign me up! Ju fler treor jag skriver om, desto mer inser jag att det är relationerna och familjebanden som betyder mest för mig när jag tittar på film. Inte ens Indiana Jones kommer undan, utan han är som allra bäst när han har en farsa att förhålla sig till.
I första halvan av filmen letar Indy efter sin bortrövade pappa och filmen håller här ungefär samma klass som de två tidigare delarna. Sedan blir den helt fantastisk när Ford och Connery äntligen börjar dela scener ihop. Det spelar ingen roll om det är en flykt från en zeppelinare eller en fartfylld jaktscen där det klättras på pansarvagnar, alla actionspäckade scener blir så mycket bättre tack vare kemin mellan Ford och Connery.
Det är en fröjd att se dem slåss mot nazister samtidigt som de slänger klyftigheter mot varandra, och jag har aldrig sett vare sig Harrison Ford eller Sean Connery ha lika skoj i någon annan film. ”Indiana Jones och det sista korståget” är sannerligen den heliga graalen när det gäller äventyrsrullar.
I första halvan av filmen letar Indy efter sin bortrövade pappa och filmen håller här ungefär samma klass som de två tidigare delarna. Sedan blir den helt fantastisk när Ford och Connery äntligen börjar dela scener ihop. Det spelar ingen roll om det är en flykt från en zeppelinare eller en fartfylld jaktscen där det klättras på pansarvagnar, alla actionspäckade scener blir så mycket bättre tack vare kemin mellan Ford och Connery.
Det är en fröjd att se dem slåss mot nazister samtidigt som de slänger klyftigheter mot varandra, och jag har aldrig sett vare sig Harrison Ford eller Sean Connery ha lika skoj i någon annan film. ”Indiana Jones och det sista korståget” är sannerligen den heliga graalen när det gäller äventyrsrullar.
8. Spider-Man: No Way Home (2021)
Jag växte upp med Sam Raimis ”Spider-Man”-trilogi, än idag brukar jag och min bästa vän citera Norman Osborn varje gång vi ses. Jag älskar, älskar, älskar ”Spider-Man” från 2002 och vågade aldrig hoppas på att jag skulle få se Tobey Maguire i tajta trikåer igen. Men här har vi honom (och hans ärkefiende Green Goblin) livs levande nu 20 år senare!
”Spider-Man: No way home” är en nostalgifest som verkligen gör allting rätt, hedrar det förflutna samtidigt som nykomlingen Tom Holland aldrig överskuggas av de tidigare spindelmännen. De gamla veteranerna stjäl inte scenerna de är med i, de kompletterar dem. Jag skulle kunna ägna hela stycken åt att babbla mig varm om de gamla favoriterna Willem Dafoe och Tobey Maguire, men det jag gillar allra mest med ”Spider-Man: No way home” är faktiskt Andrew Garfield. Rättare sagt: Andrew Garfields upprättelse.
Garfield fick som bekant bara axla rollen som väggkryparen i de två utskällda ”The Amazing Spider-Man”-filmerna. Att låta honom utföra äkta hjältedåd i ”Spider-Man: No way home” är ett genidrag. Snacka om välskrivet när jag - som inte kunde bry mig mindre om ”The Amazing Spider-Man” - hejar på Andrew Garfield! Ingenting kommer någonsin slå ”Spider-Man” från 2002, men ”Spider-Man: No way home” svingar nästan lika högt.
”Spider-Man: No way home” är en nostalgifest som verkligen gör allting rätt, hedrar det förflutna samtidigt som nykomlingen Tom Holland aldrig överskuggas av de tidigare spindelmännen. De gamla veteranerna stjäl inte scenerna de är med i, de kompletterar dem. Jag skulle kunna ägna hela stycken åt att babbla mig varm om de gamla favoriterna Willem Dafoe och Tobey Maguire, men det jag gillar allra mest med ”Spider-Man: No way home” är faktiskt Andrew Garfield. Rättare sagt: Andrew Garfields upprättelse.
Garfield fick som bekant bara axla rollen som väggkryparen i de två utskällda ”The Amazing Spider-Man”-filmerna. Att låta honom utföra äkta hjältedåd i ”Spider-Man: No way home” är ett genidrag. Snacka om välskrivet när jag - som inte kunde bry mig mindre om ”The Amazing Spider-Man” - hejar på Andrew Garfield! Ingenting kommer någonsin slå ”Spider-Man” från 2002, men ”Spider-Man: No way home” svingar nästan lika högt.
9. Jönssonligan får guldfeber (1984)
När jag var liten tyckte jag att ”Jönssonligan”-filmerna med Sickan, Vanheden och Dynamit-Harry var otroligt roliga med all sin snubbeltrubbel-humor och knäppa Sickan-planer. Som tonåring tyckte jag mest att filmerna var olidligt pajiga... Nu i vuxen ålder har känslorna till slut landat i att jag tycker både och: ”Jönssonligan” är lika delar pajiga som de är roliga och knäppa, ett stycke svensk filmhistoria som jag är glad att ha vuxit upp med.
Bäst av dem allihop är ”Jönssonligan får guldfeber”, den tredje filmen där Rocky är ute ur bilden och Dynamit-Harry istället blir den självklara sista pusselbiten i världens klumpigaste tjuvtrio. Björn Gustafsons eviga jakt på öl genomsyrar hela filmen. Varje invecklad plan som Sickan har går nästan i stöpet på grund av att Dynamit-Harry gång på gång blir distraherad av ett flak gyllene dryck, vilket är hysteriskt roligt i all sin dumhet.
Även Gösta Ekman briljerar, särskilt när Biffen (Wall-Enbergs ständige chaufför och hantlangare) rullat in honom i en matta och gör honom hög på gas. Jag skrattar lika mycket som Sickan själv åt denna scen! För att inte tala om klimaxet där Sickan (förlåt: Charles-Ingvar) sitter fast högt uppe på Stadshusets fiktiva urverk, och både Dynamit-Harry och Vanheden klättrar upp på en vinglig stege för att rädda honom. Harry med en kniv i munnen, Vanheden som försöker rycka till sig kniven samtidigt som han säger "loss!” och Sickan som håller på att bli nedknuffad av minutvisaren... Det blir inte pajigare, roligare och mer knäppt än såhär!
Bäst av dem allihop är ”Jönssonligan får guldfeber”, den tredje filmen där Rocky är ute ur bilden och Dynamit-Harry istället blir den självklara sista pusselbiten i världens klumpigaste tjuvtrio. Björn Gustafsons eviga jakt på öl genomsyrar hela filmen. Varje invecklad plan som Sickan har går nästan i stöpet på grund av att Dynamit-Harry gång på gång blir distraherad av ett flak gyllene dryck, vilket är hysteriskt roligt i all sin dumhet.
Även Gösta Ekman briljerar, särskilt när Biffen (Wall-Enbergs ständige chaufför och hantlangare) rullat in honom i en matta och gör honom hög på gas. Jag skrattar lika mycket som Sickan själv åt denna scen! För att inte tala om klimaxet där Sickan (förlåt: Charles-Ingvar) sitter fast högt uppe på Stadshusets fiktiva urverk, och både Dynamit-Harry och Vanheden klättrar upp på en vinglig stege för att rädda honom. Harry med en kniv i munnen, Vanheden som försöker rycka till sig kniven samtidigt som han säger "loss!” och Sickan som håller på att bli nedknuffad av minutvisaren... Det blir inte pajigare, roligare och mer knäppt än såhär!
10. Toy Story 3 (2010)
När Andy blivit för gammal för att bry sig om sina gamla leksaker, och Woody med vänner blivit utbytta mot datorer och högskoledrömmar, finns bara en sak att göra: börja en ny fas i livet som leksak. Den fasen stavas dagis. Att bli vårdslöst misshandlad av småttingar varje dag ska dock visa sig vara ett helvete för Woody, Buzz och alla de andra nyinflyttade leksakerna på förskolan...
Ettan och tvåan må ha gett oss både Pixar-magi och massor av roliga scener, men det är först i och med ”Toy Story 3” som Disney krossar våra hjärtan – på ett hjärtvärmande sätt. Här finns en hel hög tårdrypande scener, framför allt när leksakerna är på väg att brännas upp och tar varann i hand. Det är tragiskt och ångestfyllt, men samtidigt hur fint som helst.
Filmen genomsyras av en tyngd som gör denna barnfilm helt gripande även för oss vuxna, utan att någonsin stänga ute kidsen. Snacka om grym balansgång, Pixar! Den absoluta slutscenen är inte bara ett perfekt avsked mellan Woody och Andy, den är även ett fulländat farväl mellan publiken och ”Toy Story”-trilogin.
Ettan och tvåan må ha gett oss både Pixar-magi och massor av roliga scener, men det är först i och med ”Toy Story 3” som Disney krossar våra hjärtan – på ett hjärtvärmande sätt. Här finns en hel hög tårdrypande scener, framför allt när leksakerna är på väg att brännas upp och tar varann i hand. Det är tragiskt och ångestfyllt, men samtidigt hur fint som helst.
Filmen genomsyras av en tyngd som gör denna barnfilm helt gripande även för oss vuxna, utan att någonsin stänga ute kidsen. Snacka om grym balansgång, Pixar! Den absoluta slutscenen är inte bara ett perfekt avsked mellan Woody och Andy, den är även ett fulländat farväl mellan publiken och ”Toy Story”-trilogin.
Vilken trea tycker ni knäpper sina föregångare på fingrarna?
