En oväntad vänskap 2011
Synopsis
Info
En film att bli glad av
I amerikansk Hollywood-film har vi sett verkliga personer som entusiastiska baseballtränare, homosexuella politiker och glamorösa filmstjärnor porträtterats på vita duken. Intressant onekligen men i Europa, och främst Frankrike, har man en tendens att gräva fram desto mer fängslande och gripande livsöden. Som här, där ett levande möte mellan två olika människor skildras genom en klassisk kulturkrock.
Driss (Omar Sy) är svart, kriminell och äldsta sonen i en fattig familj i ghettot. I och med att han slängs ut av sin mamma så får han motvilligt jobbet som personlig assistent åt den förmögna men ensamma Philippe (François Cluzet). Driss lite klumpiga men rättframma sätt uppskattas först inte av folk i Philippes närhet men snart blir de två nära vänner och lär sig viktiga läxor i livet av varandra. Samtidigt som Philippe fruktar en blind date med en kvinnlig brevvän så försöker Driss skaka vett i sin lillebror som hamnat i fel gäng.
Ja, det är knappast en historia man aldrig sett förut. Hade filmen (som hyllats och prisbelönats världen över) inte byggt på riktiga personer hade jag stört mig på en viss brist i originalitet. Men det är feelgood som funkar, mycket tack vare två sympatiska huvudkaraktärer och karismatiska skådespelare. Veteranen Cluzet är pålitligt trygg och stabil som den grubblande mentorn men det är främst Sy (som tidigare setts i Jean-Pierre Jeuntes underskattade "Micmacs" på svensk bio) som lyfter filmen.
Han tar en ganska stereotypiskt upplagd roll, som röker gräs och raggar på söta assistenter, och förvandlar honom till en härligt avslappnad kille av kött och blod som skrattar högt åt sina opassande skämt och lyssnar på 70-talsdisco. Trots den otippade vänskapen i filmen så känns det aldrig otroligt eller större än livet - det är ett jordnära och varmt drama med ett klassiskt men likväl vackert budskap.
Det kan tyckas att det är en ganska konventionell Askungesaga (vi återfinner t.o.m. badkarsscenen från "Pretty Woman") och jag hade önskat lite mer nyanser i storyn (något som ofta är ett problem med verklighetsbaserad film). Men å andra sidan undviker man skickligt de värsta klyschorna och vi slipper något inställsamt fyrverkeri i upplösningen. Det är en gripande och roande film om en genuin vänskap mellan två genuina människor - och man blir glad av den. En lyckad feelgood-film.