The Fall Guy 2024
Synopsis
Han är stuntman, och som alla stuntmän blir han sprängd, skjuten, kraschad, kastad genom fönster, tappad från de högsta höjderna, allt för att underhålla oss. Och nu, efter en svår olycka som nästan avslutat hans karriär, måste han spåra upp en försvunnen filmstjärna, lösa en konspiration och försöka vinna tillbaka sitt livs kärlek, samtidigt som han fortfarande gör sitt dagliga jobb. Vad skulle kunna gå rätt?
Info
Originaltitel
The Fall Guy
Biopremiär
26 april 2024
DVD-premiär
9 september 2024
Digitalpremiär
26 augusti 2024
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Explosiv men tunn popcornrulle
RECENSION. När filmstjärnan försvinner blir det upp till stuntmannen att rädda produktionen i en avdammad 80-talsserie som får nytt liv på bioduken. Ryan Gosling tar tonvis med stryk och vi bjuds på massor av fantastiska stunts, men kärleken uteblir dessvärre.
Colt Seavers (Ryan Gosling) är en av branschens bästa stuntmän. Han gör alla de moment som är alldeles för farliga för den uppblåsta stjärnskådisen Tom Ryder (Aaron Taylor-Johnson), samtidigt som han har en spirande romans med filmfotografen Jody (Emily Blunt).
Medan kärleken blomstrar får Colt ägna sina dagar åt det bästa han vet: krascha med bilar, hoppa genom rutor, och fejkslåss. För hans del kan livet inte bli bättre. Då kommer dagen när en hemsk olycka sker på inspelningen, och han blir allvarligt skadad. Olyckan gör också att kärleken mellan Colt och Jody får ett abrupt slut, eftersom Colt väljer att försvinna ur hennes liv, och även från hela filmbranschen.
18 månader senare får Colt ett samtal från sin gamla producent Gail (Hannah Waddingham): Jody har avancerat från fotograf och regisserar nu en stor sci-fi-actionrulle i Australien, något hon drömt om att få göra länge. Enligt Gail vill Jody att han ska komma dit och jobba igen, precis som i gamla goda tider.
Det visar sig dock snabbt att så inte är fallet, snarare tvärtom. Missförståndet är medvetet orkestrerat av Gail, eftersom den ordinarie stuntmannen saknas och snabbt behövde ersättas. Även om en stuntman alltid kan bytas ut blir situationen ytterst komplicerad när Colt får veta att filmens stjärna Tom Ryder också är spårlöst försvunnen. Utan honom: ingen film. Ingen film: ingen karriär för Jody. För att återupprätta sig i Jodys ögon ger sig Colt i kast med uppdraget att leta rätt på Ryder.
Förlagan till filmen är 80-talsserien “Stuntmannen”, där handlingen kretsade kring samma huvudkaraktär vi möter nu. I regissörsstolen för filmadaptionen sitter den före detta stuntkoordinatorn David Leitch, som haft framgångar med att regissera bland annat “Deadpool 2” (2018) och “Bullet Train” (2022).
Givet filmens tema och hans egen bakgrund i stuntvärlden innehåller “The Fall Guy” massiva mängder stunts. Det hoppas, klättras, kastas, sprängs, flygs, körs, kraschas och slåss så det står härliga till. Scenerna som saknar stunts är få, vilket ger hela filmen en ständig känsla av överdåd. För stuntsen är genomgående riktigt snygga, halsbrytande, och spektakulära - och den som gillar bilaction har ett nytt världsrekord för antal rullningar att se fram emot.
Men frånsett allt det välkoreograferade våldet tickar det på tomgång. Manuset har en del övrigt att önska och även om Gosling och Blunt har ett bra samarbete finns det ingen gnista dem emellan. Att filmen är gjord som en stor kärleksförklaring till de storartade actionfilmerna från 80-talet ligger mig varmt om hjärtat i teorin. I praktiken blir det dock ett problem, då självsäkert levererade oneliners och orealistiska plotlines funkar fint i fyrtio-ish år gamla filmer, men oftast inte idag. Och inte här.
Därmed inte sagt att “The Fall Guy” inte är värd publikens tid. Den som vill se Ryan Gosling (nåja, givetvis är det en stuntman egentligen) hoppa till flygande helikoptrar, slåss med champagneflaskor, glida bakom bilar i centrala Sydney och mycket annat svulstigt har en riktigt fest att se fram emot. Som helhet är det här dock en film som är lätt att se och lätt att glömma.
Underhållande, men inte mycket mer än så.
Läs mer om
Bioaktuellt
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Lättsmält IQ-befriad
Filmvärldens stjärnor får göra rum för birollerna. Colt Seavers (Ryan Gosling) har ett liv han bara kan drömma om, han har en snygg och ambitiös flickvän i Jody Moreno (Emily Blunt), samt ett toppenjobb som en stuntman för det självupptagna rövhålet Tom Ryder (Aaron Taylor-Johnson) men när ett stunt gå fel så säger han upp kontakten med Jody, drar sig ur filmvärlden och gömmer sig. När Jody dock får göra regidebut och med en blockbuster som första film så lurar Colts producent (Hannah Waddingham) honom till Australien. När Tom Ryder sedan försvinner så tar Colt på sig uppdraget att hitta honom.
Ja det är inte den mest originella eller för den delen, välskrivna manus, dock gäller det att ta filmen för vad den är. Den är all over the top med skrik, trötta skämt, coola action-scener och en tillräckligt intressant Ryan Gosling i huvudrollen. Han visar att han är en av Hollywoods allra bredaste skådisar. Han kan porträttera tysta och introverta figurer som K i Blade Runner 2049, han kan spela figurer med komisk timing och löjeväckande cheesy uppseende som Ken i Barbie, och han kan göra en mer blandad roll med lite av varje. Han skiner i action-scenerna och i de mer tuffa scenerna men samtidigt så fungerar han väldigt bra i de mer emotionella. På CV:t kan gråta till Taylor Swift inskrivas.
Emily Blunt fungerar också bra som Jody och matcher Gosling bra. De har lite roliga scener att bolla med och Emily Blunt är precis lika pricksäker som hon brukar vara. Hannah Waddingham får mest skrika och överspela någon excentrisk producent men det gör hon med bravur. Aaron Taylor-Johnsons skitstövel får upp lagom med skärmtid och fungerar ok, inte Jason Momoa-klass (ni fattar när ni ser) men ändå bra nog. Samtidigt får Winston Duke en fin roll som han spelar galant.
Manuset är grabbigt och löjligt. Det dras pop-culture-references om vartannat och soundtracket flyttar Gen Z närmre 80-talet. Kiss ''I was made for lovin you'' överspelas något, och kanske kan jag tycka det efter att ha hört den i Godzilla X Kong. Action-scenerna är väl koreograferade och väl uppbyggda men jag kanske hade önskat något bättre effekter på sina ställen.
Överlag så ska man dock ladda ur och luta sig tillbaka. The Fall Guy är inte någon hjärngympa utan den underhåller dig lagom om du embracar vad den är.
7,5/10