The Woman King 2022

Året är 1823 när vi kastas rakt in i råa stridsscener. En våldsam konflikt pågår mellan två västafrikanska nationer, men landet Dahomey har ett hemligt vapen: den kvinnliga krigarstyrkan kallad Agojie.

 

Kvinnorna i Agojie leds av orädda Nanisca (Viola Davis), lika mycket ledare som sträng men rättvis modersgestalt, som svarar direkt till kungen (John Boyega). Hennes krigare är ofta traumatiserade kvinnor som hittat skydd och ett syfte inom gruppen som präglas av en stark gemenskap och kämparanda. De trotsar gamla etablerade traditioner och behöver varken gifta sig eller föda barn, utan lever enbart för att tjäna sitt land.

 

Publikens väg in i den här världen är unga Nawi (Thuso Mbedu). När hon vägrar bli bortgift dumpar hennes far helt enkelt av Nawi framför kungens slott. Där blir hon snart omhändertagen av Nanisca och får påbörja träningen till att bli en krigare. Nawi är något av en trotsig lärling, naiv och arrogant, men hennes nytänkande idéer visar sig vara en tillgång i gruppen, och hennes omtänksamhet om andra är en styrka.

 

Om det här känns vagt bekant så baseras ”The Woman King” på verkligheten. Den kvinnliga militärstyrkan Agojie fanns på riktigt för 200 år sedan, likaså nationen Dahomey, även om karaktärerna och händelserna i filmen är fiktion. Detta är otroligt nog första gången som Hollywood gör storfilm av den otroligt filmiska och fascinerande historien. (Värt att nämna dock att ”Black Panther”-filmernas krigarelit Dora Milaje är direkt inspirerad av ”amasonerna från Dahomey”.)

 

Därför blir ”The Woman King” också en film som inte liknar någon annan. Ett actionpackat historiskt epos från 1800-talets Afrika där teman som slavhandel och maktspel vävs samman med en rejäl dos girl power och afrikansk kultur. Att regissören Gina Prince-Bythewood kan action och hårda stunts visade hon redan i ”The Old Guard” på Netflix häromåret. Men detta är inte någon glossig superhjälte-fantasy utan en rå, mörk och stundtals brutal krigsfilm... fast inte utan en dos humor, hjärta och lite romantiska känslor, allt som hör till ett klassiskt matinéäventyr. Viola Davis gör en imponerande insats, en riktig badass-krigare som gör sushi av stora karlar med sin machete på slagfältet, men känns ändå mångfacetterad och mänsklig.

 

Vid sidan av en jäkligt häftig historia som jag knappt kände till, som kommer till liv med grymma skådisar och minnesvärda karaktärer (Lashana Lynch från ”No Time to Die” förtjänar inte minst att nämnas) så följer filmen en hopplöst klassisk och bekant Hollywoodmall. Kanske den mest klassiska av dem alla - hjältens resa - där en ung krigare måste övervinna sina svagheter och hitta sitt sanna öde och sitt hem.

 

Och tyvärr känns det som att Sony - som ändå vågade satsa på en kvinnlig medelålders svart actionhjälte - inte vågade satsa hela vägen. En budget på 50 miljoner dollar är hälften mot vad Ridley Scott fick till ”Gladiator” (för mer än 20 år sen!) vilket gör att filmen, trots sina höga ambitioner, inte ser fullt så storslagen ut som man kunde hoppats. Det är en något platt upplevelse rent visuellt sett.

 

Historien som berättas imponerar mer än vad själva filmen gör. Men att ”The Woman King” är banbrytande i sin genre går inte att undvika, Därför är det också en film som förtjänar att ses.