Dallas Buyers Club 2013

Det är inte lätt för en skådespelare som hamnat i facket med dussinroller att ta sig ur det. Speciellt för dem som har befunnit sig där under hela sin karriär, ska det mycket till innan producenter vänder sig till just dem och säger - varför inte ge honom något mer att bita i. Därför är det extra kul när det händer.

Matthew McConaughey tillhör definitivt den här kategorin. Han har aldrig varit någon spelare att riktigt räkna med, och därför har även publikens suckar om "varför tar han såna skitroller" uteblivit. Han bara var killen som spelade i "godkända-men-inte-mer" thrillers och romantiska komedier med namn som "Bröllopsfixaren" och "Hur man blir av med en kille på 10 dagar".

Vändningen kom med "Lincoln Lawyer", som trots att det är en rätt vanlig thriller hade det där lilla extra som vann över både kritiker och publik. Rollen som advokaten Mick, som verkligen får en chans att växa i filmen, öppnade dörrar. För det var först i indiedramat "Mud" som det stod klart att McConaughey inte bara kunde tackla bra roller - han kunde även bära en riktigt skådespelardriven film som dess självklara ledfigur.

I och med "Dallas Buyers Club" är det nu bekräftat att det inte var en tillfällig nyck vi såg. McConaughey ger allt, och han levererar. Ihop med Jared Leto är det läge att snacka om en film som får ett otroligt lyft just på grund av skådespelarinsatserna. De båda är helt enkelt grymma.

Så vad går rollen ut på...? Ron Woodroof är en verklig karaktär, en Texas-cowboy som helst hänger på rodeo när han inte är upptagen med att sätta på en eller ett antal brudar "backstage". I en übermacho värld slår diagnosen ner som en blixt från klar himmel. Ron är inte bara smittad med HIV utan har fullt utvecklad AIDS. Då, på 80-talet, var det förstås "bara bögar" som drabbades av sjukdomen. Så såg i alla fall Ron det, men medan han tacklar sina egna känslor inser han att även vännerna går i samma tankar. Har man HIV är man "homo" och i Texas betyder det att du ska frysas ute ur bekantskapen.

Så Ron förlorar jobb och hem, och några fungerande mediciner finns ännu inte utvecklade. I alla fall inga som godkänts av amerikanska läkemedelsverket. Men under ytan finns tusentals desperata sjuka som gör allt och är villiga att betala vad som helst för en chans att bli friska, eller åtminstone göra de månader eller fåtal år man har kvar en smula drägligare.

Det är i denna veva som Ron stöter på Rayon (Leto), en transvestit som också dragit på sig sjukdomen, och som Ron först inte vill ha något att göra med. Men när han inser att Rayon har kontakterna han behöver - de inom gayvärlden, vilket är där alla möjliga kunder finns - går Ron med på att göra Rayon till partner. Motvilligt först, men ju mer tid de tillbringar ihop desto mer växer Ron ifrån sina gamla fördomar och vare sig han vill det eller ej blir han en förändrad man.

Berättelsen bygger på verkliga händelser, en bit historia som inte ligger så långt bak i tiden men som är milsvitt från vad de flesta av oss vill kännas vid idag. Om "Torka aldrig tårar utan handskar" öppnade ögonen på många så fortsätter filmer som "Dallas Buyers Club" att upplysa om hur det stod till. Det var en kamp på liv och död för många. Här finns girigheten hos läkemedelsbolagen, fördomarna från omgivningen, men också kämparandan från de utsatta som vägrade ge upp.

Filmen går ibland i stiltje mellan olika turer, det blir lätt så när det baseras på verkligheten för den gör sig inte alltid som en perfekt film. Redigeringen kunde ha varit tajtare, men det som saknas på det planet vägs upp av just ovan nämnda underbara skådespelarinsatser. Både Rayon och Ron är karaktärer som är intressanta, besvärliga, irriterande, men framför allt mänskliga. Det räcker gott och väl för att "Dallas Buyers Club" ska fortsätta bana vägen för en nytändning i McConaugheys karriär.