No Time to Die 2021
Synopsis
Bond har lämnat sin tjänst, tvingats bryta upp med sin nya kärlek Madeleine och lever nu ett lugnt liv i Jamaica. Men lugnet blir kortvarigt när hans gamle vän Felix Leiter från CIA dyker upp och ber om hjälp. Uppdraget, att rädda en kidnappad forskare, visar sig tuffare än väntat och leder Bond till en mystisk skurk som är beväpnad med farlig ny teknologi.
Info
Originaltitel
No Time to Die (Bond 25)
Biopremiär
30 september 2021
DVD-premiär
7 januari 2022
Digitalpremiär
17 december 2021
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Ett värdigt farväl till James Bond
Daniel Craigs sista uppdrag som James Bond är fullsmockat med spänning, action i toppklass, välplacerad humor och mer känslor än i någon tidigare Bondfilm. Ett värdigt sista kapitel och en storslagen, explosiv final för Craig som 007.
"No Time to Die" har fångat allt jag vill ha ut av en Bondfilm. Här levereras action i toppklass, en perfekt avvägd balans mellan spänning och humor, det är allvarligt när det krävs och med glimten i ögat där det ges utrymme. Den längsta Bondfilmen hittills får speltiden på 2 timmar 43 minuter att flyga förbi.
Framför allt är Craig, Daniel Craig i sitt esse - en karismatisk filmstjärna som kommit att bli favorit-Bond för en hel generation. Filmen fortsätter också på en välkommen tradition som präglat Craig-eran: man låter oss kika bakom fasaden och in under huden på agenten, som i de gamla filmerna ofta tenderade att bli en karikatyr. Det är när vi får se honom förälskad, driven av hämnd, ja till och med rädd - som Bond blir riktigt intressant. Regissören Cary Fukunaga förstår, liksom Sam Mendes innan honom, att den oövervinnerlige hjälten måste kännas mänsklig. Och hans mänskliga sidor får komma fram mer än nånsin i det här avslutande kapitlet.
Handlingen kretsar kring ett avancerat biologiskt vapen på vift. Ett gift som sprids nästan som ett virus. Närkontakt rekommenderas ej. En handskakning kan döda. I spåren av coronapandemin ligger filmskaparnas vilda idéer närmare verkligheten än de någonsin kunde anat. Vi i biosalongen kan andas ut i vetskapen att restriktionerna just har lättat, men det känns nästan lite olustigt att tänka på en ännu dödligare covid-variant. Speciellt om den hamnar i fel händer.
Skurken i en Bondfilm kan bli antingen riktigt minnesvärd - eller filmens svagaste del. Här lutar det tyvärr åt det senare. Medan onda organisationen SPECTRE fortfarande lurar i bakgrunden är det en Lyutsifer Safin som står för dramat och hotar med ond bråd död. Rami Malek spelar honom med ett meditativt lugn, som en andlig ledare med dålig hy och en kallblodig agenda, dold bakom intentionen att göra världen till en bättre plats. Safin är en skurk som frammanar kalla kårar, men han får inte tillräckligt med spelutrymme för att kännas riktigt obehaglig - inte heller blir hans plan särskilt tydlig eller logisk.
Lea Seydoux är tillbaka i rollen som Madeleine Swann, och Christoph Waltz dyker upp som Blofeld - så se om "Spectre" innan biobesöket för att hänga med i hela storyn.
Ytterligare två vackra och tuffa damer gör entré. Ana de Armas ("Knives Out") bjuder på en kort men stenhård insats som nykläckt kubansk agent. Lashana Lynch ("Captain Marvel") spelar en ny 00-agent i MI6:s tjänst. Här finns inte längre tid för några våp som ska bli förförda av Bond och sedan dödade av skurken, och det kanske är Phoebe Waller-Bridges förtjänst. Den hyllade skaparen bakom serierna "Fleabag" och "Killing Eve" bjöds in för att bidra med nya idéer i manusrummet, som aldrig sett en kvinna eller en millennial förr. Jag tippar att många av filmens små skämt, som driver med 007-traditionen och våra förväntningar på dessa filmer, är hennes förtjänst.
Här bör också David Dencik nämnas i rollen som Valdo, en ängslig liten rysk forskare med väldigt lustig dialekt, som får fungera lite som en enerverande comic relief. Gränsen mellan Bondfilm och en Austin Powers-parodi är ibland bra tunn...
Men det är Daniel Craig som är den starka publikmagneten. Mannen som började sin resa som en oslipad diamant, en råbarkad rebell i "Casino Royale" från 2006 och som sakta men säkert vuxit in i sin kostym och gjort den stilige superspionen till sin egen. Att få avsluta en filmserie medan man är på topp är få förunnat (fråga bara Pierce Brosnan). Craig och filmskaparna fick en unik möjlighet att designa filmen utifrån att det skulle bli agentens, och skådespelarens, sista uppdrag. Lösa trådar knyts ihop och hans historia får ett tillfredsställande slut. Det är ett vemodigt farväl som väntar alla fans, en explosiv final med många känslor. De lyckas sannerligen "go out with a bang".
Vissa saker förändras aldrig, och enligt gammal tradition lovar en textskylt i slutet att "James Bond will return". Hur och när, återstår att se. Förhoppningsvis dröjer det några år innan nästa skådespelare får axla manteln, och EON Productions hittar ett sätt att återuppliva sin franchise ännu en gång. För oss Bond-fans känns det just nu mer främmande än någonsin att tänka på nästa reboot. Istället tänder vi segercigarren, skålar i dry martini och tackar Daniel Craig för lång och trogen tjänst.
Framför allt är Craig, Daniel Craig i sitt esse - en karismatisk filmstjärna som kommit att bli favorit-Bond för en hel generation. Filmen fortsätter också på en välkommen tradition som präglat Craig-eran: man låter oss kika bakom fasaden och in under huden på agenten, som i de gamla filmerna ofta tenderade att bli en karikatyr. Det är när vi får se honom förälskad, driven av hämnd, ja till och med rädd - som Bond blir riktigt intressant. Regissören Cary Fukunaga förstår, liksom Sam Mendes innan honom, att den oövervinnerlige hjälten måste kännas mänsklig. Och hans mänskliga sidor får komma fram mer än nånsin i det här avslutande kapitlet.
Handlingen kretsar kring ett avancerat biologiskt vapen på vift. Ett gift som sprids nästan som ett virus. Närkontakt rekommenderas ej. En handskakning kan döda. I spåren av coronapandemin ligger filmskaparnas vilda idéer närmare verkligheten än de någonsin kunde anat. Vi i biosalongen kan andas ut i vetskapen att restriktionerna just har lättat, men det känns nästan lite olustigt att tänka på en ännu dödligare covid-variant. Speciellt om den hamnar i fel händer.
Skurken i en Bondfilm kan bli antingen riktigt minnesvärd - eller filmens svagaste del. Här lutar det tyvärr åt det senare. Medan onda organisationen SPECTRE fortfarande lurar i bakgrunden är det en Lyutsifer Safin som står för dramat och hotar med ond bråd död. Rami Malek spelar honom med ett meditativt lugn, som en andlig ledare med dålig hy och en kallblodig agenda, dold bakom intentionen att göra världen till en bättre plats. Safin är en skurk som frammanar kalla kårar, men han får inte tillräckligt med spelutrymme för att kännas riktigt obehaglig - inte heller blir hans plan särskilt tydlig eller logisk.
Lea Seydoux är tillbaka i rollen som Madeleine Swann, och Christoph Waltz dyker upp som Blofeld - så se om "Spectre" innan biobesöket för att hänga med i hela storyn.
Ytterligare två vackra och tuffa damer gör entré. Ana de Armas ("Knives Out") bjuder på en kort men stenhård insats som nykläckt kubansk agent. Lashana Lynch ("Captain Marvel") spelar en ny 00-agent i MI6:s tjänst. Här finns inte längre tid för några våp som ska bli förförda av Bond och sedan dödade av skurken, och det kanske är Phoebe Waller-Bridges förtjänst. Den hyllade skaparen bakom serierna "Fleabag" och "Killing Eve" bjöds in för att bidra med nya idéer i manusrummet, som aldrig sett en kvinna eller en millennial förr. Jag tippar att många av filmens små skämt, som driver med 007-traditionen och våra förväntningar på dessa filmer, är hennes förtjänst.
Här bör också David Dencik nämnas i rollen som Valdo, en ängslig liten rysk forskare med väldigt lustig dialekt, som får fungera lite som en enerverande comic relief. Gränsen mellan Bondfilm och en Austin Powers-parodi är ibland bra tunn...
Men det är Daniel Craig som är den starka publikmagneten. Mannen som började sin resa som en oslipad diamant, en råbarkad rebell i "Casino Royale" från 2006 och som sakta men säkert vuxit in i sin kostym och gjort den stilige superspionen till sin egen. Att få avsluta en filmserie medan man är på topp är få förunnat (fråga bara Pierce Brosnan). Craig och filmskaparna fick en unik möjlighet att designa filmen utifrån att det skulle bli agentens, och skådespelarens, sista uppdrag. Lösa trådar knyts ihop och hans historia får ett tillfredsställande slut. Det är ett vemodigt farväl som väntar alla fans, en explosiv final med många känslor. De lyckas sannerligen "go out with a bang".
Vissa saker förändras aldrig, och enligt gammal tradition lovar en textskylt i slutet att "James Bond will return". Hur och när, återstår att se. Förhoppningsvis dröjer det några år innan nästa skådespelare får axla manteln, och EON Productions hittar ett sätt att återuppliva sin franchise ännu en gång. För oss Bond-fans känns det just nu mer främmande än någonsin att tänka på nästa reboot. Istället tänder vi segercigarren, skålar i dry martini och tackar Daniel Craig för lång och trogen tjänst.
Läs också våra tidigare Bond-recensioner:
| 29 september 2021 12:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (16)
Daniel Craig gjorde en makalös insats i skådespeleri när han försöker visa hur en agent som med all den träning av att kunna lägga band på sina känslor påverkas när han tvingas bli personligt involverad. Hur han försöker bevara sitt fokus och sin iskalla professionalitet samtidigt som känslorna bubblar för fullt precis innanför ytan.
Utöver det så hade jag inte mycket till övers för den filmen.
Jag saknar Bond så som han var på 80 & 90-talet. Dom som var före Pierce Brosnan.
En osedvanligt dålig Bondfilm. Överdrivet rörig, tradigt sentimental, för mycket woke, urusla CGI kulisser och effekter drar ner betyget till absolut sämsta. Allt ser ut att vara inspelat framför greenscreen. Dessutom en rad nonsens high-tech prylar som säkert hade varig coola på 70-talet, men som idag känns barnsliga och fullständigt orealistiska som t.ex. magnetbromsar i hisschakt för människor, flygplansubåtar, "nanobots" och såklart blippande datorskärmar med grafik från tidigt 90-tal. Insåg under filmen att jag totalt glömt näst sista Bondfilmen "Spectre" och denna kommer gå samma dystra öde tillmötes.
Ger denna överreklamerade sista Bond-Craig-rullen en välförtjänt 1/5.