Reality 2023

Knack, Knack! Vem där? Ett gäng FBI-agenter som vill arrestera dig… Detta blev realitet (pun intended) för dramats protagonist, och den verkliga personen: Reality Winner (jag vet vad du tänker, och ja, det är ett riktigt namn). Hon läckte en underrättelserapport om Rysslands inblandning i USA:s presidentval 2016, vilket för Winner innebar ett fängelsestraff i fem år och tre månader. Dessutom räknas hon nu som en av de mest uppmärksammade visselblåsarna i vår samtid. Hennes familj satt faktiskt med på världspremiären och kunde intyga en sann skildring av verkligheten.

 

Under frågestunden efter Berlin-premiären fick jag även svar på att Sydney Sweeney ("Euphoria"), skådespelaren bakom karaktären, hade pratat med Winner innan, för att allt skulle stämma. En annan intressant aspekt som kom upp då är när Tina Satter - som med filmen gör sin regidebut - berättar att filmen gjordes på enbart 16 dagar. Utöver Sweeney spelas de andra huvudrollerna, två FBI-agenter, av Josh Hamilton ("Manchester by the Sea") och Marchánt Davis ("The Day Shall Come").

 

Filmen är ett kammarspel som baseras på pjäsen "Is This a Room" (2021), samt den faktiska ljudinspelning som Winner fångade under arresteringen. Kredibilitet ges i detaljer såsom hundskall och hostningar, och dramat tvekar inte att påminna oss om att det som utspelas faktiskt har skett.

 

Vad som fortskrider är en rafflande osäkerhet kring ifall Reality faktiskt har begått ett brott. Med knivskarp dialog förmedlas agenternas retoriska finesser, och precis när vi tänker att ett avslöjande är annalkande, så överraskar Satter oss alla. Bilden blir svart eller förvrängd, så att vi inte hör vad som sägs. Likt en roman av Agatha Christie uppenbaras information gradvis som leder oss till att ifrågasätta vårt perspektiv. Kombinerat med musik som nästintill får mig att rysa, lyckas filmen med nervkittlande scener som håller en på tårna genom hela visningen.

 

Hyllningar riktas i mängder till Sydney Sweeney, och det med rätta. Hennes porträttering av Winner är bara ett stenkast ifrån perfekt. Förmågan att skådespela med ett brett spektrum av känslor målar upp scener som hade gjort en konstnär lyrisk. Med tics och realistiska reaktioner ger hon åskådaren empati för karaktären, och visar på hennes egna ljusa framtid i filmindustrin.

 

Tematiken som förmedlas lämnar mig däremot inte med större kunskap om valet, och jag blir inte särskilt påverkad av filmen på ett djupare plan. I slutändan får jag inte med mig mycket av att se den, mer än en spännande stund i en biosalong. Och gällande slutet - utan att avslöja för mycket - så känns det lite som ett antiklimax.

 

Så, ska du se filmen? Om du dras åt karaktärsdrivna berättelser, och gillar de politiska draman du ser på nyheterna, då är detta en stark rekommendation. Filmen är ett försök till att framföra en politisk verklighet på ett okonventionellt sätt. Och till det säger jag: ni har lyckats.