Bohemian Rhapsody 2018

Som så många andra filmatiseringar av stora stjärnors liv kom även skildringen av Freddie Mercury och hans Queen att kantas av diverse missöden. Filmen var länge i produktion med Sacha Baron Cohen i rollen som gruppens frontman, men han hoppade av projektet efter oenigheter med de överlevande Queen-medlemmarna om filmens riktning. Sedermera var det Ben Wishaws tur att förbereda sig att ta sig an once in a lifetime-rollen, men även det rann ut i sanden. Istället blev det egyptisk-amerikanske Rami Malek som fick axla manteln.

Den som fick i uppdrag styra hela skeppet blev regissören Bryan Singer, men efter problem på inspelningen sparkades han från projektet bara veckor innan filmen skulle vara färdiginspelad. Istället tog Dexter Fletcher (som också regisserar filmen om Elton John) över rodret och styrde filmen i hamn. Trassligt är bara förnamnet, men kanske är det också passande när det gäller en skildring av ett sådant turbulent liv som Freddie Mercury de facto levde.

I ”Bohemian Rhapsody” får vi följa den legendariske sångarens resa från bagagehanterare på Heathrow till den upphöjda musikikon han kom att bli. Det är en resa kantad av lika många fram- som motgångar – missbruk, superhits, bandbråk och världsturnéer. ”Bohemian Rhapsody” är en ömsint skildring om hur den udda fågeln Freddie Mercury kom att blomma ut och ta hela världen med storm.

Även om Sacha Baron Cohens vision av Mercurys leverne för alltid kommer att vara ett ”tänk om”-scenario så går det inte att sticka under stol med att Rami Malek i huvudrollen är fullkomligt självlysande. Han må inte alltid vara porträttlik den verkliga Freddie Mercury, men han fångar karisman, queerheten och uddheten hos sångaren som få skulle kunna. Malek har genom åren visat sig vara en ytterst stabil skådespelare, men här får han verkligen chansen att skina - och det gör han med bravur.

Även resten av Queen-medlemmarna imponerar och skänker alla en nyans till det unika bandet. En av filmens mest intressanta beståndsdelar (som gärna hade fått utforskas mer) är Mercurys förhållande till Mary Austin, i filmen spelad av fantastiska Lucy Boynton (”Sing Street”, ”Apostle”). Deras lika kärleksfulla som kantiga relation är en tydlig grundbult i Mercurys persona som man skulle kunna bygga en hel film på.

Att revolutionera musikbiopicen är ingen lätt match, och ”Bohemian Rhapsody” är inte en film som direkt utmanar på den fronten. Men den är en oerhört träffande och känslosam skildring av Mercurys och Queens turbulenta liv. Filmen viker inte undan från de mörkare och mer privata delarna i Mercurys leverne, utan ger oss inblickar i hans sexuella kval, missbruk och sedermera insjuknande i aids.

Såklart bjuder även filmen på ett fantastiskt soundtrack av Queens sångkatalog, där den ena ikoniska hiten tar över den andra. Till skillnad från exempelvis ”Walk the Line” sjunger Rami Malek inte in låtarna själv, utan det är Mercurys svårhärmade röst som ekar ut i biosalongen. Men det känns aldrig falskt, utan Malek fyller Mercurys scenpersona med sådan pondus att det känns helt naturligt när Mercurys ikoniska stämma kommer till liv igen.

Trots sina generiska skavanker här och där är det svårt att inte förälskas av ”Bohemian Rhapsody” och framför allt Rami Maleks fantastiska rolltolkning. Det här är film som både kommer få inbitna Queen-fans och nya åskådare att stampa i takt.