Her 2013

New York Film Festival är slut för detta år och de sparade verkligen det bästa till sist med världspremiären av Spike Jonzes "Her", som också var den enda filmen under festivalen som drog hem en riktigt hjärtlig applåd från den kritiska presskåren. Samma spontana beröm gavs även till filmens stjärna, Joaquin Phoenix, som kanske har en av de bästa chanserna av alla kvalitativa manliga skådespelarinsatser i år att faktiskt ta hem Oscarn. Speciellt eftersom många (inklusive undertecknad) tyckte att han, istället för Daniel Day Lewis, borde ha fått statyetten förra året.

I "Her" spelar han Theodore, en aningen blyg och inbunden man som har svårt att komma över separationen med exfrun Catherine (Rooney Mara). Efter att en telefonsex-session med en främling (Kristen Wiig) och dessutom en blind date (Olivia Wilde) gått åt skogen faller han lätt för den kvinna som han delar det mesta av sin vardag med, sitt operativsystem. Samantha, som hon heter (röst av Scarlett Johansson), är inte bara en dator utan ett supersofistikerat medvetande som blir allt mer och mer mänskligt för varje dag som går. Det enda hon saknar är en kropp.

Historien utspelar sig i ett framtida Los Angeles där kommunikation via datorer och umgänge med spel till stor del har ersatt vanlig mänsklig kontakt, och Theodore är inte den enda som tillbringar allt mer tid med sin mobil och sitt operativsystem. Det är ett mycket ensamt och lite vemodigt samhälle som målas upp och det får en att tänka till. För hur ofta ser man inte folk omkring en sitta och klicka på sina telefoner istället för att prata med den de sitter mittemot. Är vi redan halvvägs i den verklighet Theodore lever?

I centrum finns kärlekshistorien mellan Samantha och Theodore - för en kärlekshistoria är det, om än av det annorlunda slaget. Samantha har programmerats att lära sig av sina erfarenheter men när hon först möter Theodore är hon grön, och reagerar nästan som ett barn på det hon upplever i världen - genom hans mobilkamera förstås.

"Her" får oss också att fundera på om Theodore finner Samantha så attraktiv för att han inte klarar av en riktig kvinna och en verklig relation med alla komplikationer och utmaningar det innebär. I alla fall är det något Catherine påstår. Eller är det så att kärleken till ett medvetande, som är helt fri från kroppsfixering, är av den mest äkta sorten? 

Det mest intressanta att notera angående att Spike Jonze är både manusförfattare och regissör är att "Her" har så otroligt mycket mer gemensamt med de två av hans filmer som Charlie Kaufman skrivit manus till ("I huvudet på John Malkovich" och "Adaptation") jämfört med den enda tidigare produktion där han satt på båda stolarna ("Till vildingarnas land"). Än mer fascinerande är att den film som känns ännu mer rätt att jämföra med är "Eternal Sunshine of a Spotless Mind" (en genom tiderna personlig favorit) som ju Kaufman skrev manus till, men som Spike Jonze inte hade något alls med att göra.

Om det inte vore för att så många andra kritiker och publik älskade "Till vildingarnas land" hade jag påstått att Jonze nu tagit sitt förnuft till fånga och insett vilken typ av skruvade berättelser han är bäst på att göra, och valt att ta enorm inspiration av Kaufmans berättarteknik i sitt egna skrivande. Och det menar jag som lovord av den bästa sorten.

"Her" bjuder på så mycket briljans att det är svårt att göra allt rättvisa även i en så här lång recension. Bara ett sådant faktum att jag ännu inte lyckats nämna Amy Adams lika självklara insats som hon alltid lyckats leverera, säger rätt mycket. Här spelar hon Theodores granne, full av osäkerhet och självtvivel, som utgör en av hans närmaste mänskliga kontakter.

Men produktionen är även fullpackad med lysande detaljer som får filmen att gnistra till av humor och utomordentlig intelligens med jämna mellanrum och det utan att bli utstuderad i sina försök. Tex har vi datorspelet "Perfect Mom" som är ett sådant enkelt litet inlägg i bakgrunden men som säger så mycket om vårt samhälle samtidigt som det är fantastiskt komiskt. Men även scen-designen, färgsättningen och kameraarbetet är konstverk att njuta av. 

Det går inte att beskriva "Her" som något annat än en fullträff.