Spider-Man: Far from Home 2019

Feelgood, härlig popcornfilm för sommaren! Spider-Man: Far From Home är ett annorlunda, välkomnande och mer lättsamt äventyr än Marvels senaste tungvrickare. Stora problem byts bort mot mer simpla om att man ska få tjejen och kunna få koppla av på semester. Det gör den underhållande, lättsam och härlig men den vinner dig inga priser direkt. I efterdyningarna av Avengers: Endgame så verkar Peter Parker (Tom Holland) ha anammat någon form av PTSD. Han kämpar med att ta över Tony Starks imperium och hålla uppe sitt hjälteansvar samtidigt som han bara vill koppla av, bjuda ut ‘’MJ’’ (Zendaya). Semester blir det dock inte när Nick Fury (Samuel L. Jackson) gång på gång kontaktar honom för hans tjänster. Ni hör själva. Manuset är väl inte vattentätt och storyn är väl knappast något Oscarshopp men det behöver den inte vara. Batman må vara min favorithjälte men det jag finner intressant i Spider-Man (och Superman för den delen) är att de faktiskt har ett privatliv som de måste balansera till skillnad från Bruce Wayne (tolka det inte fel). Förra filmen lade lite väl mycket fokus på Tony Stark och alldeles för lite på Spider-Man. Denna filmen använder mer av den varan men kör inte riktigt på fullt ut. High School-komedin är underhållande och är för mig en del av Spider-Man men det är lite för storslaget. Jag gillade den minimalistiska delen som Marc Webbs filmer hade, denna filmen har komedin, den stela tonårskärleken men det frångår sin karaktär när Spider-Man dels inte längre är i New York och har en armada av drönare och annan teknologi. Tom Holland är i min mening den helt klart bästa skådisen som balanserar en bra Peter Parker och en bra Spider-Man. Han drar rappa skämt (inte riktigt i samma veva som Garfield) och är lagom stel och nördig (inte riktigt lika väl som Maguire). Det fungerar för att han får med båda delar, lägg till bra skådespel och han är pricksäker. Zendayas stela ‘’MJ’’ är rolig och hon gör det bra. Hon visar att hon kan spela det mesta och börjar etablera sig som en skådespelerska med mångfald, hennes kemi med Holland är också en av filmens höjdpunkter. Jake Gyllenhaal är väl castad som Mysterio med komisk timing och ett intryck av mental instabilitet. Samuel L. Jackson är Samuel L. Jackson och bidrar med sina sedvanliga snärtiga repliker och sin komik. Några roliga biroller är också värda omnämnande och det är något denna filmen verkligen lyckats med. Ned Leeds (Jacob Batalon), Aunt May (Marisa Tomei), Happy Hogan (Jon Favreau), Betty Brant (Angourie Rice) och Flash Thompson (Tony Revolori) förtjänar alla sitt beröm även om vissa karaktärer kan gå mig på nerverna ibland. Effekterna är snygga som TASM 2 men de är realistiska. Fighten i London och sista svingscenerna är otroligt snygga och de tillhör de filmerna Marvel släppt som har bäst CGI av alla. Det ackompanjerat av Michael Giacchinos schysta soundtrack och filmen är inlindat i ett lagom lättsamt paket. Inga Oscars eller riktigt höga nivåer men filmen satsar inte på det och till skillnad från många andra Spider-Man filmer så finns lite självdistans. Som sagt, manuset är kanske inte filmens starkaste del, den kanske inte vinner några priser och det är lite over the top men det är popcorn underhållning som ger dig en adrenalinkick och något att se tillbaka på efter No Way Home och tänka att allt var frid och fröjd för en stund där. Därför kan jag sätta lägre betyg men vara mer positiv till den än vad jag gjort med andra filmer. 7/10

Samma barnsliga ton som jag inte tyckte om med Homecoming. Gillar inte heller Holland som Spider efter den utmärkta Garfield. Ska vara gymnasieungdomar på resa men känns mer som 14-åringar. Inget i humorn som går hem i den heller.

Den 3:e juli när det var svensk biopremiär för filmen ”Spider-Man: Far from Home” var jag och såg filmen. Men några dagar tidigare den 28:e juni skulle jag gå in på Dayviews för att lägga ut bilder. Då stod det på startsidan på den websidan att man inte kunde varken se sina gamla bilder eller föra över nya. Men de ansvariga för sidan lovade att bägge problemen skulle åtgärdas inom kort. Så det var inget annat att göra än att gå och vänta på att sidan skulle komma igång igen eftersom det var löftet vi användare hade fått. En dag gick, två dagar gick och sedan var det plötsligt en vecka som blev en månad för att sedan förvandlas till ett halvår. Och här sitter jag nu som ni förstår och recenserar filmen ” Spider-Man: Far from Home” efter dvd-släppet istället. Jag ska strax berätta vad jag tyckte med denna filmrecension, men först lite om handlingen. De tragiska händelserna i filmen "Avengers: Endgame" och sviterna efter Tony Starks (Robert Downey Jr.) död följs upp. Peter Parker (Tom Holland) bestämmer sig för att tillsammans med sina bästa vänner Ned (Jacob Batalon), MJ (Zendaya) och resten av gänget åka på semester i Europa. Peters planer på att lämna hjältedåden bakom sig under ett par veckor kommer på skam direkt, när han motvilligt går med på att hjälpa Nick Fury (Samuel L. Jackson) att lösa mysteriet med ett antal attacker som skapar förödelse över hela kontinenten. En nedbruten Peter Parker har fått ett stort anvsar på sina axlar och han vet inte om han klarar av den tomhet och det ansvar som Tony gav honom innan han försvann. Men han har inget val. Han är Spider-Man. Enligt min åsikt så Marvels Avengiserade version av Spider-Man karaktären den sämsta. Jag ska inte gå in så djupt angående den åsikten eftersom jag gjort det i tidigare recensioner på föregångarna till den här franschisen. Jag tycker bara att det är lite trist att Peter Parker är ung igen och att vissa karaktärer och deras bakgrund i förhållande till Peter Parkers öde inte stämmer med de filmer man fått ta del av i Sonys ”Spider-Man” filmer. Men om man bortser ifrån dessa brister så är det en ganska underhållande film om en ung man som är på tok för ung för att vara superhjälte och allt vad det innebär med uppoffringar osv. Man kan själv identifiera sig med att vilja fly ifrån det jobbiga. Samt att vilja impa på tjejer för att finna kärleken och ha kul när man är ung. När Peter Parker strävar efter att få bli en Avenger förstår han inte att det kanske inte alltid kommer att vara en dans på rosor. Man får offra mycket av sitt privatliv och kommer inte undan när allt känns svårt. Inte ens när man sörjer sin forne mentor. Så långt är allt ganska bra och Tom Holland gör inte alls en dålig gestaltning av Peter Parker. Man hade bara velat ha en äldre version av karaktären. Och ungdomarna som spelar hans vän Ned och hans kärlek MJ gör det som förväntas av dem. De är bra sidekicks till Tom Holland. Men vi får också bekanta oss med en ny färgstark skurk. Nämligen Quentin Beck/Mysterio spelad av ingen mindre än Jake Gyllenhaal. Mysterios förmåga är att skapa illusioner av katastrofer för att sedan spela hjälte och ta åt sig äran själv. Peter Parker ser till en början upp till honom som en ny fadersgestalt eller en ny Tony Stark. Så kampen emot Mysterio blir både känslomässig och svår för Spider-Man. Sammanfattningsvis så är ”Spider-Man: Far from Home” en traditionell superhjältefilm som bjuder på det man förväntar sig. Det är en Marvel film. Därav har den humor och är inte fullt så mörk som många konkurrerande DC Comics filmer brukar vara. Den funkar bra som en avslutande pusselbit som läggs för att sedan gå in i en ny fas av Marvel filmer som det väcks nyfikenhet inför. Filmens skurk var som sagt det intressantaste med den här filmen och den var väldigt rolig på sina ställen i kontrast till det sorgliga och stundvis mörka i ”Avengers Endgame”. Men som sagt så är inte den här versionen av Spider-Man så omtyckt av mig. Så jag bryr mig föga om huruvida det kommer en fortsättning i form av fler spin-offs eller ej. En trea av fem möjliga får filmen ”Spider-Man: Far from Home” av mig i betyg. Det är ändå inte den sämsta MCU film man sett så här långt.