Foxcatcher 2014

Drama Thriller
USA
133 MIN
Engelska
Foxcatcher poster

Synopsis

"Foxcatcher" baseras på den sanna historien om den schizofrene miljonären John DuPont, som under 80-talet tog OS-medaljören Mark Schultz under sina vingar.
Ditt betyg
3.1 av 321 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Foxcatcher
Biopremiär
19 december 2014
DVD-premiär
1 juni 2015
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Alexander Kardelo

20 maj 2014 | 14:01

Steve Carell gör sitt livs roll i stillsam thriller

Cannes Film Festival 2014 - Steve Carell förvandlas helhjärtat till John DuPont, smått vrickad rik snubbe, som får upp ögonen för wrestlinghoppet Mark Schultz (Channing Tatum). I småputtrande tempo utvecklas en omaka relation men de onda aningarna lämnas bara åt tittaren. "Moneyball"-regissörens nya dramathriller bjuder på otroliga prestationer, men saknar det driv som hade kunnat göra en riktigt gripande film.

27-årige Mark är OS-medaljör som siktar mot nästa världsseger med coachning från storebror Dave. Varje dag och varje ledig sekund åker suspensoaren på för en hård omgång på wrestlinggolvet. Den oskrivna regeln verkar lyda: ingen ger upp förrän blodet sprutar, och inte ens då. Uttagningen till nästa världsmästerskap är nära, fokusen på topp. 

Ett hemlighetsfullt telefonsamtal lockar Mark till en paus från det strikta träningsschemat. Miljardären John DuPont har bett om ett möte på tu man hand på lyxranchen Foxcatcher Farm. Kontrasten mellan ungkarlslyan i Palo Alto och den jättelika herrgården i Philadelphia kunde inte vara större. Den mystiske välgöraren kastar fram checkhäftet och lovar guld och gröna skogar, eller åtminstone sponsring på vägen mot guld. Så länge Mark flyttar in på Foxcatcher och låter sig tränas av John. Han tackar ja till miljöombytet, pengarna och så småningom en ny vänskap. Men den smått udda uppgörelsen dem emellan har sitt pris.

Man kan egentligen inte avslöja för mycket om "Foxcatcher", det är en film vars diskreta nyanser upptäcks bäst på egen hand. Handlingen går fram i en lugn takt. Scenerna får ta plats och sjunka in, ofta helt utan ord. Publiken tillåts känna in stämningen och se varningstecknen som går den naive Mark förbi. För varningsklockorna borde ringa från dag ett. Som tidigare thrillers har lärt oss: rika personer får alltid som de vill. En vuxen man som bor ihop med (och är rädd för) sin mamma ska man gärna undvika. En skådespelare i krokig lösnäsa spelar aldrig, aldrig en trevlig karaktär.

"Foxcatcher" är baserad på verkliga personer och händelser under 80- och 90-talet. För enkelhets skull har man komprimerat ner handlingen till en period av något år. Återigen är det bäst att inte veta för mycket om händelserna på förhand, så att filmen får ha maximal effekt. 

Efteråt läser jag gärna mer om bröderna Schultz och John DuPont, men mest i jakt på svaren som filmen inte ger. För några djupgående personanalyser handlar det inte om, tvärtom, karaktärerna är ganska platta. Förutom några få nyckelscener och repliker som säger bara så mycket (eller kanske allt) man behöver veta, finns många luckor att fylla i på egen hand. Ja, det här med att låta publiken gissa hur karaktärer känner eller varför de reagerar som de gör, det är ett märkligt men medvetet val som regissören Bennett Miller ("Moneyball") har gjort. Tyvärr ger det känslan av ett halvfärdigt manus där vi berövats på några av de starkaste scenerna.

Anledningen till att det ändå funkar så pass bra stavas skådespeleri i toppklass. I "Foxcatcher" kan man förresten inte tala om skådespeleri, här handlar det om gestaltning - med hela kroppen blir skådespelarna ett med sina karaktärer. Förutom deras otroliga insatser finns där också små men viktiga detaljer, sånt som många filmer glömmer bort, men som gör så stor skillnad. Från tunnare hår och lite annorlunda minspel på Mark Ruffalo, till Channing Tatums underbett och en annan hållning. 

Filmårets stora snackis borde bli Steve Carell som genomgår sin karriärs största förvandling. Han är närmast oigenkännlig som miljardären DuPont och har ersatt sina komiska sidor med psykopatdrag. Även om han också drog en del skratt under premiärvisningen i Cannes, var det mest av publikens chock och förvåning. Den där DuPont verkar ha varit en märklig, märklig typ.

| 20 maj 2014 14:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
4
Om ni vill se min videorecension kan ni klicka på nedan länk: http://www.gunnarsfilmtips.se/?p=3891 Bröderna Mark och David Shultz förbereder sig för de olympiska spelen i Seoul 1988. De har båda varsin OS-medalj i brottning från de olympiska spelen 1984 och de är fast beslutna att lyckas. Hela deras utgångsläge förändras när de blir kontaktade av multimiljonären John E. Du Pont som erbjuder dem att träna i Team Foxcatchers lyxiga lokaler med allt vad det innebär… Channing Tatums bästa skådespelarinsats hittills! Jag kan ha fel, men det känns som att det är under den här perioden (December och Januari) som de riktigt tunga dramafilmerna dyker upp och att det är under den här tiden som filmbolagen släpper sina tänkta oscarskandidatsfilmer. Detta är en period som jag gillar för det är ofta nu som det dyker upp filmer med det där ”lilla extra” som ofta bygger på sanna historier. ”Foxcatcher” var exakt en sån film även om den innehöll några frågetecken. Skådespeleriet var riktigt bra från alla inblandade och det kändes verkligen som att personerna de gestaltade var/är verkliga personer. Channing Tatum och Mark Ruffalo hade verkligen fått till olikheterna som personifierade deras karaktärer och ändå fått till den här ”broderliga” känslan där den äldre brodern fått ägna sitt liv åt att ta hand och ta ansvar för den yngre. Dessa två överskuggades dock av Steve Carell som gestaltade sin rollfigur fantastiskt. På grund av filmens handling kommer jag inte skriva mer om Steve Carells karaktär förutom att han gjorde den fantastiskt. En annan positiv överraskning var att ”Foxcatcher” inte föll i ”Rocky-fallgropen” med varken överdrivna träningsmontage eller osannolika vändningar, utan filmen var ganska lågmäld och upplevdes av mig som ganska krass vilket jag gillade skarpt. Det enda lilla som jag har att anmärka på var att filmen stundtals kunde kännas lite för långsam i sitt tempo och jag beskriver detta närmare i min videorecension men det kändes ibland som att ”Foxcatcher” fick ta ny sats under ett par tillfällen under filmen vilket ledde till att flödet blev lite haltande. Detta gjorde att det blev lite svårt att följa med i tidscykeln då det ibland kändes som att det var nästa höst fast det i själva verket gått 5-7 år och det blev ibland lite svårt att hålla koll på ”när” filmen befann sig. Dessa negativa punkter tycker jag dock vägs över av en, oftast välregisserad film med fantastiska skådespelarinsater. Vad tycker ni som sett ”Foxcatcher”?
Läs mer
3
Mycket tung och mörk verklighetsbaserad story om de olympiska bröderna Mark och David Schultz som dras in i den depraverade mångmiljardären John Du Ponts misära liv. Man får aldrig reda på något konkret vad som hänt, men med en massa undertoner och kryptiska utbrott får i alla fall min vilda fantasi att dra dem värsta slutsatserna :( Riktigt obehaglig, att man dessutom tvingas sitta i detta obehag i 2,15 timmar, gör inte saken bättre. Lite för långsamt tempo och obehaglig för att hålla hela vägen ut. Dock ingen biofilm så spar den till dvd istället…betyget blir en svag 3a Cast: Creepy Steve Carell, Channing Tatum, Mark Ruffalo mfl.. aaa
Läs mer