Sminkmagikern som trollade bort Steve Carell

Som makeupartist är Bill Corso en av Hollywoods dolda hjältar. Hans jobb är att göra skådespelarna så snygga eller fula som möjligt, beroende på vad filmen kräver. Efter 30 år i branschen har han varit och petat i bland andra Jim Carreys och Harrison Fords ansikten upprepade gånger. Men när vi hörs på telefon någon dag innan Oscarsgalan i vintras handlar det främst om nominerade ”Foxcatcher”, och Steve Carells otroliga förvandling till den miljardären John DuPont.

- Det ska bli spännande men jag är inte nervös. Jag har varit med två gånger förut. Jag vann en gång och förlorade en gång. Så jag har gått igenom det och det var mycket mer nervöst första gången, när man inte vet vad man har att vänta. Jag ser fram emot att gå och heja på mina kollegor, säger han om den stundande galan. 

- Jag var ett av dessa små barn som älskade att rita. Jag upptäckte också hur mycket jag älskade monsterfilm som barn. Specifikt minns jag när jag var sju år och såg Mel Brooks "Det våras för Frankenstein". Jag började rita av Frankenstein för jag älskade filmen. Jag hittade en bok med bilder från filmen och det var en makeup-bok, om hur man sminkar sig själv till monster. Jag gjorde Frankensteins huvud i papier maché, och det var så allt började. Sedan dess har jag varit besatt.

- Jag är från New Jersey men flyttade till Kalifornien direkt efter high school, när jag var sjutton år. Min första stora film kom några år senare, och det var "The Blob" (1988). Mitt första stora makeupjobb var helt enkelt en hink med slajm, haha. Det var riktigt kul.

- Ja då. Jag har haft turen att få skapa en del roliga monster och härliga karaktärer, men jag har också fått jobba med en del vackra kvinnor. Jag sminkar Heidi Klum varje år för hennes Halloweenfester, så jag får göra lite av varje. 

- Jag tyckte den var väldigt speciell. Utmaningen med "Foxcatcher" var att Bennett Miller valde Steve till rollen, men han ville inte se Steve i filmen. Det är väldigt ovanligt att man blir ombedd att sminka en skådespelare till oigenkännlighet. Det kan vara farligt, det kan störa publikens upplevelse av en annars seriös film. En enorm utmaning. Jag har sminkat skådespelare förut så att de såg annorlunda ut, men då brukar man få höra "Vi kan inte se skådespelaren, det måste likna honom mer". Såvida det inte handlar om en komedi eller "Apornas planet". Vi var väldigt oroliga för att publiken skulle bli distraherade. Men så som Bennett regisserar och som Steve spelar honom, så funkade det och publiken köpte det. 

- Jodå, en hel del. Channing ville verkligen se ut som Mark Schultz, som har väldigt specifika ansiktsdrag. Vi gjorde en tandprotes som Channing hade i munnen för att ge honom större haka. Vi gjorde hans näsa plattare, den skulle se bruten ut och han fick också utvidgade näsborrar. Sen såklart blomkålsöron. Han skulle se ut som att han inte hade någon makeup, men det finns en del smart makeup som förändrar hans utseende lite grann. Channing fick en fantastisk förvandling just för att man inte kan se vad det är, men han är inte den typiske snygge Channing. Vi gjorde samma sak med Mark Ruffalo, några små saker här och där, som bidrog till en fin förvandling.

- Jösses, varje film har sina utmaningar. Jag jobbade som sagt med Tim Burtons "Apornas planet". Det var tufft. ”Syskonen Baudelaires olycksaliga liv" var tufft, då Jim Carrey spelar en förvandlingsmästare. Sådant är en otrolig gåva för en makeupartist. Att få förändra någon till flera olika karaktärer. Jag har haft tur. Men varje jobb har sina fallgropar. Det finns alltid en kamp.

- Jag skulle vilja ändra allt jag gjort, så fort jag har gjort det! Haha. Ta vilken film som helst, skulle jag få göra om det så skulle det bli helt annorlunda. Det är lustigt, att göra Steves makeup är som att måla en tavla varje dag, som alltid måste se likadan ut. Vi skapar konst på någons ansikte som de sedan bringar till liv. Men varje dag ser man på det och vill förändra något. Det måste matcha, men man gör något annorlunda. Det blir lite bättre varje dag. Jag brukar säga till mina skådespelare att jag vanligtvis får till det rätt på sista dagen. 

- Först och främst Harrison. Jag har gjort sju filmer med Harrison nu. Men jag fick leka med lite andra roliga saker också, det var väldigt spännande. 

- Nej. (skratt) Du får vänta och se. Men det var väldigt spännande. 

Häromdagen kunde vi läsa om makeupgurun Rick Baker som går i pension, med en känga till Hollywood som inte längre uppskattar den ädla sminkkonsten som förr. Även Bill Corso talar om det döende yrkets framtid.

- Jag älskar att sminka en skådespelare och se dem bli sina karaktärer, att se Steve Carell förvandlas till John DuPont. Men idag görs så mycket digitalt. Jag tror det är bättre om folk som har jobbat med praktiska effekter är involverade i processen. Digitalt kan se väldigt realistiskt ut till en viss gräns, där finns det ändå något som publiken inte köper. De förstår att något inte stämmer. Det blir mer framgångsrikt om det finns folk inblandade som faktiskt har skapat något, man kan skapa maskerna och sedan manipulera dem digitalt. Jag vill att makeupartister som jobbat i alla dessa år ska få fortsätta vara inblandade i den processen. Det kommer se bättre ut, och det är det viktiga. När det ser bra ut så kan du njuta av filmen.

Många skådespelare vill bli digitalt uppiffade. Problemet med film nuförtiden är att det inte finns så mycket film. Mycket sker digitalt. Att se en skådespelare digitalt kan vara skrämmande, haha. Film kan vara väldigt smickrande. Fotografer och kamerafolk brukade ljussätta skådespelarna så att de såg väldigt bra ut. Idag skyndar man på allt. De har HD-kameror som fångar mycket mer detaljer än vad ens det mänskliga ögat kan uppfatta. Och de har inte tiden att ljussätta skådespelarna så de blir snygga. Det lider skådespelarna och deras ansikten av. De blir inte lika snygga som förr. Så nuförtiden står det ofta med i skådespelarnas kontrakt att de ska fixas till i postproduktion. Deras makeup förstärks och de får se ut så som de borde se ut. Som de brukade se ut på film. Jag har sett hur det kan bli riktigt illa, så återigen, det är också en anledning till att jag började med det här. Vi som kan det här och vet hur man gör för att det inte ska distrahera. Det görs nästan med alla skådespelare i nästan varje film. Och tro mig, så måste det vara, för ingen vill se skådespelarna vi alla känner till och älskar filmade i HD, särskilt inte på vita duken. 

- Vi har testat en del, det blir spännande. Jag hoppas alla kommer gilla hur han ser ut. Det är en kul karaktär och det är kul makeupjobb.

- Nej, nej, nej. Vi gör definitivt något annorlunda. 

"Foxcatcher" släpps på Blu-ray och DVD 1 juni.