Godzilla vs. Kong 2021
Synopsis
Jätteapan Kong och hans beskyddare ger sig ut på en farlig färd för att finna hans riktiga hem. Med på resan är Jia, en ung fosterbarnsflicka, som Kong har format ett unikt och starkt band med. Men de hamnar oväntat i vägen för en rasande Godzilla, som orsakar förstörelse över hela världen. Den episka kollisionen mellan de två ikonerna – initierad av hemliga krafter – är bara början av ett mysterium som ligger djupt inom jordens kärna.
Info
Originaltitel
Godzilla vs. Kong
Biopremiär
28 maj 2021
DVD-premiär
6 september 2021
Digitalpremiär
9 juli 2021
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Åldersgräns
11 år
Längd
Vrålsnygga strider när giganterna möts
Grrrr...! Roaaarrrgh! Eeeeiik! Vråååål! Krasch! Bom! Pang pang pang! Aaaarrghhh... Ka-pow! Betyg tre av fem.
Den korta recensionen ovan hade egentligen räckt. Bara titeln, "Godzilla vs Kong", säger allt du behöver veta, och ungefär allt som finns att säga om filmen. Godzilla stöter på King Kong, kaos bryter ut. Titanernas kraftmätning varar i nära två timmar och slutet ska (eventuellt) avgöra sandlådedebatten en gång för alla - vem är egentligen starkast av de ikoniska filmmonstren?
Högtalarna skakar så det står härliga till när hela kvarter jämnas med marken. CGI-varelserna grymtar och frustar och kämpar tills bara en kan stå upprätt. Det är den slags film som kanske inte bjuder in till några djupare analyser, men jag har en teckengräns att uppnå, så nu kör vi ändå.
För att börja med det positiva. Det känns ändå sjukt lyxigt att bänka sig framför en fet storfilm! Filmtorkan som rådde under hela 2020 har gjort mig utsvulten både på popcorn och tillhörande underhållning av den mer episka skalan.
Och "Godzilla vs Kong" levererar vad den lovar. Det är en vrålsnygg mix av action, äventyr och futuristisk science fiction, som bjuder på sjukt läckra fighter. Ett färgstarkt kaiju-kalas som förhöjs av pampiga ljudeffekter, och Tom Holkenborgs synthmusik som får allt att kännas som en fet musikvideo.
King Kong står i fokus under större delen av filmen, medan Godzilla lurar i havet som ett rovdjur redo för attack. Man väntar spänt på nästa sammandrabbning. De stora stridsscener som bär upp filmen är en fest för alla sinnen. Visserligen designade för en stor bioduk, men du lär inte heller bli besviken när filmen dyker upp på streaming.
Och det negativa? Okej, ni kom för att se monster slåss, inte för att höra Alexander Skarsgård leverera Shakespeare-värdiga monologer. Men det brister ju lite i en filmälskares hjärta när blockbuster-regissörer missar något så väsentligt som att skapa (mänskliga) karaktärer att bry sig om. Peter Jackson förstod vikten av starka rollfigurer och en engagerande story när han släppte ned Naomi Watts i monstersmeten på Skull Island i sin "King Kong" (2005). Adam Wingard är så förtjust i sina 100 meter höga varelser att han glömmer bort de små människorna på marken.
En vettig dialog eller en logisk handling, såna där bagateller vi filmkritiker envisas med, det har uppenbarligen hamnat långt ner på priolistan.
Människorna är dock bara bleka biroller i dramat där två 100 meter höga varelser är stjärnorna. King Kong har mer personlighet än vad alla skådespelarna gemensamt kan frambringa. Deras jobb går mest ut på att följa efter monstren och förklara för publiken vad som händer, med enklast möjliga dialog. Det gäller också att avslöja en ny, ljusskygg organisation vid namn APEX (vad hände med Monarch?) - för dem som hänger med i Monsterverse-mytologin.
"Godzilla vs Kong" är del fyra i ett löst sammanlänkat filmuniversum, där filmerna "Godzilla" (2014), "Kong: Skull Island" (2016) och "Godzilla II: King of the Monsters" (2019) har lagt grunden. Men det krävs egentligen inga förkunskaper. Vem som helst kan hoppa in och se den muterade ödlan göra upp med den missförstådda jätteapan. Alla delar har varit mer eller mindre fristående, med en egen ton och stil. När Adam Wingard tar över nyckeln till Monsterverse gör han det med uppenbar passion för genren, och får med flera blinkningar till Tohos klassiska "Godzilla"-arv.
Filmens klimax är en uppgörelse i ett obscent neonupplyst Hong Kong by night. Total ödeläggelse där gissningsvis några miljoner människor mister sina bostäder och liv (men vi har redan konstaterat att det här inte är filmen där man ska bry sig om människorna).
En expedition till jordens mittpunkt, och den nästan förhistoriska världen Hollow Earth, är en annan av filmens visuella höjdpunkter. Jag gissar att fans kommer spola det mesta av "handlingen" och gå direkt till de här godbitarna när de ser om filmen.
Skyr du platta karaktärer och förutsägbara historier? Bäst att leta vidare. Men söker du maffiga monsterfighter och läckra visuella effekter? Då är "Godzilla vs Kong" filmen för dig.
Högtalarna skakar så det står härliga till när hela kvarter jämnas med marken. CGI-varelserna grymtar och frustar och kämpar tills bara en kan stå upprätt. Det är den slags film som kanske inte bjuder in till några djupare analyser, men jag har en teckengräns att uppnå, så nu kör vi ändå.
För att börja med det positiva. Det känns ändå sjukt lyxigt att bänka sig framför en fet storfilm! Filmtorkan som rådde under hela 2020 har gjort mig utsvulten både på popcorn och tillhörande underhållning av den mer episka skalan.
Och "Godzilla vs Kong" levererar vad den lovar. Det är en vrålsnygg mix av action, äventyr och futuristisk science fiction, som bjuder på sjukt läckra fighter. Ett färgstarkt kaiju-kalas som förhöjs av pampiga ljudeffekter, och Tom Holkenborgs synthmusik som får allt att kännas som en fet musikvideo.
King Kong står i fokus under större delen av filmen, medan Godzilla lurar i havet som ett rovdjur redo för attack. Man väntar spänt på nästa sammandrabbning. De stora stridsscener som bär upp filmen är en fest för alla sinnen. Visserligen designade för en stor bioduk, men du lär inte heller bli besviken när filmen dyker upp på streaming.
Och det negativa? Okej, ni kom för att se monster slåss, inte för att höra Alexander Skarsgård leverera Shakespeare-värdiga monologer. Men det brister ju lite i en filmälskares hjärta när blockbuster-regissörer missar något så väsentligt som att skapa (mänskliga) karaktärer att bry sig om. Peter Jackson förstod vikten av starka rollfigurer och en engagerande story när han släppte ned Naomi Watts i monstersmeten på Skull Island i sin "King Kong" (2005). Adam Wingard är så förtjust i sina 100 meter höga varelser att han glömmer bort de små människorna på marken.
En vettig dialog eller en logisk handling, såna där bagateller vi filmkritiker envisas med, det har uppenbarligen hamnat långt ner på priolistan.
Människorna är dock bara bleka biroller i dramat där två 100 meter höga varelser är stjärnorna. King Kong har mer personlighet än vad alla skådespelarna gemensamt kan frambringa. Deras jobb går mest ut på att följa efter monstren och förklara för publiken vad som händer, med enklast möjliga dialog. Det gäller också att avslöja en ny, ljusskygg organisation vid namn APEX (vad hände med Monarch?) - för dem som hänger med i Monsterverse-mytologin.
"Godzilla vs Kong" är del fyra i ett löst sammanlänkat filmuniversum, där filmerna "Godzilla" (2014), "Kong: Skull Island" (2016) och "Godzilla II: King of the Monsters" (2019) har lagt grunden. Men det krävs egentligen inga förkunskaper. Vem som helst kan hoppa in och se den muterade ödlan göra upp med den missförstådda jätteapan. Alla delar har varit mer eller mindre fristående, med en egen ton och stil. När Adam Wingard tar över nyckeln till Monsterverse gör han det med uppenbar passion för genren, och får med flera blinkningar till Tohos klassiska "Godzilla"-arv.
Filmens klimax är en uppgörelse i ett obscent neonupplyst Hong Kong by night. Total ödeläggelse där gissningsvis några miljoner människor mister sina bostäder och liv (men vi har redan konstaterat att det här inte är filmen där man ska bry sig om människorna).
En expedition till jordens mittpunkt, och den nästan förhistoriska världen Hollow Earth, är en annan av filmens visuella höjdpunkter. Jag gissar att fans kommer spola det mesta av "handlingen" och gå direkt till de här godbitarna när de ser om filmen.
Skyr du platta karaktärer och förutsägbara historier? Bäst att leta vidare. Men söker du maffiga monsterfighter och läckra visuella effekter? Då är "Godzilla vs Kong" filmen för dig.
Skriv din recension
Användarrecensioner (8)
"Vrålsnygga strider stod det i flera recensioner"... ...Snarare tröttsamma CGI-orgier av det fulaste slaget . Allt känns kladdigt, plastigt, barnsligt och totalt idiotiskt.
Jag stängde av när apjäveln fick en magigsk stridsyxa.
Jag trodde att "Jurassic World; Fallen Kingdom" var det mest idiotiska skitmanus som någon gjort till en film. Jag hade fel.
Manusförfattarna till denna skithög måste ha blivit tappade på huvudet som små. Jag skulle kunna slå vad om en väldigt stor summa pengar att de inte är kapabla att ens knyta sina egna skor och att de skrev manuset med färggranna kladdkritor (eller skrev och skrev, ritade för jag tror fan inte de ens är läskunniga).
Det är vidrigt och patetiskt att en filmproduktion kan få 1,7 miljarder kronor till förfogande till sådan här skit. Fy fan vilken dynga!
Om du gillar detta förtjänar du att bli omyndigförklarad för all framtid.
Nu är det igång med biopremiärerna igen. 50 biobesökare är tillåtna på allvar och premiär efter premiär avlöser varandra. Nu har jag upplevt min andra stora och efterlängtade biopremiär sedan pandemin sköt upp storfilmerna och det var storfilmen “Godzilla vs Kong”. Som titeln säger så rör det hela sig om ett möte mellan två av filmhistoriens mest ikoniska monster. Jätteödlan Godzilla och jätteapan Kong. Jag har som sagt sett filmen och ska nu med denna recension leverera min åsikt om filmen. Men först lite om handlingen.
Kong och hans beskyddare ger sig ut på en farlig färd för att finna hans riktiga hem, med på resan är Jia (Kaylee Hottle), en ung fosterbarnsflicka, som Kong har format ett unikt och starkt band med. Men de hamnar oväntat i vägen för en rasande Godzilla, som orsakar förstörelse över hela världen. Den episka kollisionen mellan de två ikonerna är bara början av ett mysterium som ligger djupt inom jordens kärna.
Legendary Pictures MonsterVerse drog igång en franchise som de hade förhoppningar om att skulle slå stort. Först kom filmen “Godzilla” (2014). Sedan kom man på att det hela skulle gå ut på att jätteapan Kong skulle möta jätteödlan Godzilla i framtiden. Därmed kom rebootades filmen “King Kong” år 2017 med filmen “Kong: Skull Island” vilket sedan ledde till filmen “Godzilla: King of the Monsters” år 2019. Filmerna har varierat i kvalité. Personligen gillade jag “Lord of the Rings” regissören Peter Jacksons “King Kong” reboot ifrån år 2005 mest. Den var mer realistisk. Den hade dinosaurier som hade genomgått evolutionens förändringar på en öde där tiden hade sin egna gång. Den visade sig även innehålla insekter och andra småkryp som var dubbelt så stora som i den värld vi själva känner till och lever i. I filmen “Kong: Skull Island” var det istället fula och vanskapta ödlor som Kong fick slåss emot. Den filmen var tänkt som en början på historien även om filmen “Godzilla” kom före. När det gäller “Godzilla” filmen så tyckte jag att den var lite tråkig. Det tog lite för lång tid innan Godzilla verkligen dök upp i den filmen. Men finalen var mäktig. Tyvärr var den bara lite av en aha-upplevelse och man såg fram emot att se historien vidareutvecklas i kommande filmer inom samma franchise. Så kom filmen “Godzilla: King of the Monsters” som skulle fungera som en slags uppföljare på det vi redan sett om vi förstod vilken kronologisk ordning filmerna skulle se i. Jag gillade den sista “Godzilla” filmen. Där fick man se mer scener med den gigantiska skräcködlan både på land och i undervattensscener. Samt introducerade den filmen nya karaktärer och förde handlingen vidare inför konfrontationen mellan filmhistoriens mest storslagna monster.
När man väl sitter där i biosalongen så sugs man genast med. Vi får parallella historier. Man får följa gänget som försöker att beskydda Kong på hans ogästvänliga ö. Lite senare upptäcker man att Godzilla återkommer och är arg över något vilket leder till förödelse i storstäderna där han dundrar fram. Sedan finns en historia som är den svaga länken i filmen. Karaktären Madison Russell (Millie Bobby Brown) som introducerades i den föregående filmen slår sig ihop med en poddkändis och en skolkamrat för att de är en konspirationsteori på spåren som kan leda till bevis för vad Godzillas vrede har väckts av. Den sidohistorien känns inte som så genomarbetad. Den blir mest en anledning till att få in pusselbiten kring ett hot som är anledningen till att Godzilla och Kong ska mötas och fajtas på liv och död.
Men när alla uppläggen har presenterats så kan allt gå vidare och den oundvikliga striden vi alla har väntat på är snabbt igång. Vi får många snygga fajtingscener. En scen inledningsvis till havs. Sedan en i Hong Kong bland skyskraporna. Man kan kanske gissa sig till hur det hela kan sluta om man kan sina monsterfilmer. Men som sagt så är sammandrabbningen snyggt upplagd och man sitter på helspänn och njuter av den episka känsla som fajterna bjuder på. I centrum står en liten flicka som kan kommunicera med Kong och spelas av Kaylee Hottle. Annars är det våra monster ifrån filmens titel som har huvudrollerna.
Alla runt omkring hamnar lite i skymundan. Gamla som nya karaktärer. För oss svenskar är det trevligt att få se Alexander Skarsgård i en stor roll där han leder den grupp som vill Kong väl. Det vi får se är alltså en monsterfilm av stora mått där det verkligen inte sparas på krutet och den här filmen är mer flytande och självgående än de tidigare där en massa bakgrund skulle introduceras. I “Godzilla vs Kong” är allt detta avklarat och vi kan bara luta oss tillbaka i biostolen för att njuta.
Sammanfattningsvis så får man det man förväntar sig av en film inom monstergenren. En film som är bättre än sina föregångare dessutom. Ett bra soundtrack har filmen och den bjuder på många spektakulära actionscener och en hel del visuellt vackra miljöer. När filmen är slut så är det inte en självklarhet om den är en avslutning eller om fler uppföljare är på g.
Någon extrascen när eftertexterna har rullat igång som hintar om en uppföljare får vi inte heller. Men gillar man den här typen av filmer så kan jag starkt rekommendera filmen “Godzilla vs Kong”. 4 av 5 är det betyg som jag tycker att den är värd.
Såg precis filmen på bio. Är egentligen inget större fan av de tidigare filmerna men kände att filmen måste ses på bio med tanke på effekterna och ljudet. Trots bioupplevelsen är filmen en genomgående besvikelse. En ganska töntig handling fullt med logiska luckor och märkliga dialoger. Som när vi får se det stora antagonist-monstret för första gången och en av birollerna utbrister ”no, it’s mecha-Godzilla”. Hur fan visste han namnet på något ingen visste fanns? Den typen av dialoger där de skriver in något enbart för de inbitna fansen blir ju oerhört pinsamt. Som om de inte fattar vad som händer!? Sen finns det en hel del andra saker som att Godzillas laser (eller vad det nu är) helt plötsligt blir lite väl mäktigt i hur långt den kan nå och förstöra. Effekterna och det bombastiska ljudet tillsammans med en allmän skön popcorn underhållning räddar filmen från ett fullständigt magplask.