Brave New World 2020

Serien utspelar sig i nya London, i en framtid där människorna är tillfreds. Familj, känslor och monogami är förbjudet och alla är strikt indelade i klasser, som tilldelas individerna redan på embryostadiet. Barn blir till genom konstbefruktning och de uppfostras i grupp. Alla är lyckliga, och om något annat pockar på, trängs det undan med piller som invånarna manas att knapra på.

 

Utanför denna nya ”perfekta” värld ligger Savage Land, där det bor ett slags ”vanligt” arbetarklassfolk. Människor som fortfarande blir gravida, gifter sig och slåss. Detta land är en nöjespark för invånarna i den nya världen. En dag åker Bernard och Lenina dit på semester, för att titta på spektaklet. De hamnar mitt i ett våldsamt upplopp och blir skjutna på, men räddas av ”vilden” John.

 

Produktionsdesignen är högklassig och miljöerna tilltalande. Det är genomtänkt och detaljerat och visuellt verkligen vackert. Färgerna är dova och tonen trivsamt ljus. Och människorna vi möter, är liksom sin omgivning perfekta och utan några skavanker.

 

Serien är bokförlagan hyfsat trogen. Likheterna är många och jag känner igen flera av karaktärerna. Skillnaderna är dock ännu fler, och vissa utvecklingar är helt nya. Men det får vara så. Serien står stabilt på egna ben och bör ses som ett eget verk. Har du som jag läst boken, jämför inte. Har du inte läst boken, häng med från start.

 

Det handlar om individualism kontra kollektivism, om fri vilja och äkta lycka. Historien är väldigt intressant, högaktuell och tack och lov inte onödigt komplicerad. (Ja, jag pekar på dig ”Westworld”!) Men det gäller som sagt att hänga med i svängarna, framförallt i början då det introduceras mycket nytt.

 

"Brave New World” är som en snyggt förpackad och intelligent sci fi-såpa. Det är spännande, roligt och romantiskt. Karaktärerna är ytliga och dialogerna kan verka en aning krystade, men jag tycker det funkar i denna konstgjorda nya värld. Allt är fejk och det är yta, yta, yta som räknas. Det känns lite som att kliva in på Instagram, som ju också har sin tjusning i lagom små doser. Samtidigt gror en oro och man kan ana ett missnöje under den fint polerade ytan, för inget är någonsin så bra som det verkar, inte på Instagram och inte här. Och det är faktiskt få saker jag älskar så mycket som krackelerande fasader och revolutioner i annalkande!

 

Historien kretsar kring i huvudsak de tre personerna, Lenina och Bernard från nya London och John från Savage Land, som de möter på sin resa. Dessa spelas av en kompetent trio bestående av Jessica Brown Findlay (”Downton Abbey”), Harry Lloyd (”Game of Thrones”) och Alden Ehrenreich (”Solo: A Star Wars Story”). Även om jag kan känna att Ehrenreich är väl monoton och butter med tanke på känsloregistret som ändå är hans palett, till skillnad från de övriga som inte har några känslor alls att spela med. I en större biroll har vi dessutom Demi Moore, som är en fröjd att se.

 

I en värld där monogami är förbjudet och kön inte har någon betydelse, kopuleras det rätt mycket på alla möjliga håll. Promiskuitet uppmuntras och orgierna är en del av vardagen. Efter drygt halva säsongen blir det något upprepande och serien börjar gå på tomgång. Det blir några snyggt koreograferade orgier för många och en kort stund vet jag inte riktigt vart det ska ta vägen. Dock rycker serien upp sig och mobiliserar styrka inför en smått rafflande final.

 

”Brave New World” är en filosofisk och tankeväckande smällkaramell. Den är spektakulär och spännande och överlag väldigt behaglig att titta på. Den är ytligare än boken den baseras på, och den har sina skavanker på vägen, men är ändå överlag nog så underhållande. Se den, om du har en passion för undergång och kollaps av inbillad ordning.