O.C. 2003-2007

Josh Schwartz a.k.a. geniet är skaparen av ungdomsserien. 26 år gammal skapade han "O.C", serien blev en kolossal succé (hade i början 10 miljoner tittare) och räknas idag som en av de allra bästa ungdomsserierna, någonsin! Han har efteråt skapat en liten serie vid namn "Gossip Girl" (kuriosa: Adam Brody från "O.C" och Leighton Meester från "Gossip Girl" är gifta).

Serien handlar om tonåringen Ryan Atwood (Ben McKenzie, spelar härnäst polismästare Gordon som ung i Fox-serien "Gotham") som tas om hand av advokaten Sandy Cohen och hans familj efter att hans bror hamnat i fängelse och hans mamma har lämnat honom. Förutom den idealistiska Sandy består familjen av rika och framgångsrika frun Kirsten, nörden till son Seth (Adam Brody) och som närmsta granne har de Marissa Cooper (Mischa Barton). Från att ha bott i ett ghetto hamnar Ryan i ett poolhus i överklassens Newport Beach i Orange County där societetsbjudningar och strandhusfester är vardagsmat. Trots att han hamnar i en stabil tillvaro lär han sig tidigt att han måste anpassa sig efter de osynliga regler som de rika lever efter för att överhuvudtaget få stanna kvar.

Det här är en klassisk ramhandling om unga och för unga i stil med "Beverly Hills 90210" och "Melrose Place". Serien tar upp frågeställningar kring klass, hur priviligierade människor bara umgås med sådana som har samma bakgrund som de själva och hur fördomar och föreställningar kan förstöra för en själv och andra. Serien är fylld av klyschiga sensmoraler som "pengar gör dig inte lycklig" men det är inte tillräckligt störande för att ta fokus från dess kvalitéer. "O.C" är en oerhört beroendeframkallande och underhållande serie som är till för att slukas, oavsett om du har sett den innan eller inte. Trots att både handlingen och karaktärerna är förutsägbara är det en serie jag köper med hull och hår.

Det är framförallt tre punkter som gör att serien sticker ut och blir "O.C-magisk":

• musiken
• miljöerna
• Seth Cohen

1. Musikens funktion för serien är ovärderlig, den har en lika stor plats som huvudkaraktärerna. Det finns ingen serie i världshistorien som använt sig av så bra samtidsmusik som "O.C" har gjort. De flesta låtarna är hämtade inom indie-genren och flera band och artister blev upptäcka/nyupptäckta tack vare serien. Själv upptäckte jag exempelvis The Thrills, Keane, Death Cab for Cutie, Kaiser Chiefs, The Perishers, Rooney och Imogene Heap (flera av dessa gästspelade dessutom i serien). Redan kända låtar i nya tappningar skapade magiska ögonblick som Jeff Buckleys "Hallelujah", Ryan Adams "Wonderwall" och Youth Groups "Forever Young".

2. Seriens vackra miljöer i kombination med den fantastiska musiken är bara det värt en titt. Rika, snygga människor i vackra miljöer skapar en eskapism och det är lätt att drömma sig bort till ett Kalifornien med stränder, palmer, pooler, palats till hus och fester som liknar Oscarsgalans efterfest. Det är tacksamt att låta serien utspela sig i en del av USA där solen alltid lyser, oavsett årstid. För att spä på kontrasten mellan Ryans gamla och nya liv så ändras färgerna i serien i de scener som utspelar sig i Chino, en blåare och kallare ton träder fram i stället för den varma, soliga i New Port, Orange County.

3. Den viktigaste punkten av de alla: Adam Brodys karaktär Seth Cohen, en av världshistoriens bästa tv-karaktärer. Josh Schwartz gillar själv serier som handlar om udda karaktärer, till exempel "Nollor och nördar" och "Mitt så kallade liv", och har här format en älskvärd nörd som älskar indie-musik, tv-spel, serietidningar och med sin sarkastiska humor driver med allt och alla.

Många av dialogerna ska Adam Brody ha improviserat och det är just scenerna med Seth Cohen (och speciellt samspelet med sin stora kärlek Summer) som är seriens bästa. Cohens oneliners är större än serien själv och det är en karaktär som även de som har svårt för "O.C" tycker om. Han är seriens cooling (och snygging) som refererar till indie-band och droppar populärkulturella referenser. Serien är fylld av såpaelement som otrohet, förvecklingar, dramatik och stora känslor men är samtidigt oerhört självironisk och självmedveten, vilket främst är Seth Cohens förtjänst.

Skådespeleriet är överlag mycket bra, Adam Brody är självklar men även Rachel Bilson som gör sin Summer till seriens näst bästa karaktär (först var det tänkt att Summer bara skulle var en gästroll men rollfiguren blev så populär att man skrev in henne i manus som en av huvudfigurerna). Summer är också en av de karaktärer som utvecklas mest. Även om Marissas och Ryans kärlekshistoria ibland blir något tröttsam med alla vändor är den fint gestaltad och de fyra är ett järngäng som man aldrig blir mätt på. Sandy och Kirsten är ett riktigt powerpar och till skillnad från de flesta andra ungdomsserier har "gamlingarna" nyanserade och intressanta karaktärer. Föräldrarelationerna har tagits på allvar och föräldrarnas problem är en lika stor angelägenhet som barnens för tittarna. Peter Gallagher (med sina enorma ögonbryn) är perfekt castad som pappan som alla önskar att de hade och står för både komiken och allvaret. Det är inte de som spelade huvudrollerna i serien som nu är de största i Hollywood utan en i periferin: nämligen Olivia Wilde som i serien spelade Alex, en spännande karaktär som får stor betydelse för flera i gänget.

Även om seriens sista två säsonger var sämre än de två första och några ointressanta bifigurer fick lite väl stort utrymme har jag svårt att sätta annat en ett maxbetyg. Det kanske handlar om en för tidig 30-årskris men ändå, Chrismukkah på er!