She-Hulk: Attorney at Law 2022

Vem hade kunnat ana att en tv-serie om en kvinnlig version av en av de mest maskulina superhjältarna i MCU skulle få kritik av osäkra män? Det är i alla vad som hänt med "She-Hulk: Attorney at Law", som redan på förhand fått ta emot enorma mängder skit av de mest högljudda och mer misogyna fansen. Många ogillar den även av andra anledningar än politiska, men personligen tycker jag att "She-Hulk" är ett av årets största överraskningar med sin självmedvetna humor och underhållande premiss.

 

"She-Hulk: Attorney at Law" handlar om försvarsadvokaten Jennifer Walters (Tatiana Maslany, känd från "Orphan Black"), som får förmågan att bli stark och grön likt sin kusin Bruce Banner (Hulken, du vet) efter att ha fått hans blod i systemet under en bilkrasch. Efter en kort kurs i hur man använder sina nyfunna krafter väljer hon dock att återvända till arbetslivet och får anställning på ett företag som försvarar såna som henne, samtidigt som hon försöker hantera sitt nya grön liv - med allt vad det innebär.

 

Resultatet blir det kanske mest jordnära Marvel-projektet hittills, då vi faktiskt får följa hennes vardag i rättssalen, på dejter och till och med i sänghalmen, även om det även blir lite ofrivilligt fysiskt brottsbekämpande ett par gånger. Tatiana Maslany är grym som den osäkra Jennifer, som försöker balansera sitt liv mellan att vara sig själv och den mer både på ytan och insidan starkare Hulken. Även andra roller är charmiga, som den snabbkäftade assistenten Nikki (Ginger Gonzaga), den ytliga "skurken" Titania (Jameela Jamil) eller den omvända besten Abomination (Tim Roth) som återvänder från den något bortglömda filmen "The Incredible Hulk" från 2008 - samt ett och annat klockrent gästspel.

 

"She-Hulk" är även en väldigt rolig serie, som tydligt lägger fokus på humorn och skämten, även om allvaret alltid finns där i bakgrunden. Jennifer har likt Deadpool även förmågan att prata med publiken, vilket resulterar i en hel del riktigt snygga metasekvenser där hon kommenterar och gör narr av både händelser i serien och MCU i stort. Det är skönt att se ett Marvel-projekt som vågar vara lite skoj, utan att det går över styr som i "Thor: Love and Thunder" eller de ibland riktigt pinsamma försöken till skämt i franchisen. Det kan helt klart bli ganska löjligt även här, men det känns alltid som att skaparna har haft glimten i ögat när de skrivit scenerna. Det är helt enkelt briljant när "She-Hulk" använder sig av verkliga misogyna kommenterar från en trailer av serien på YouTube, för att göra en poäng av hur rötna "fansen" kan vara ibland så fort en kvinna står i rampljuset istället för en tuff man.

 

Att serien är längre än sex avsnitt (totalt nio) gör även det mycket för berättandet och formatet, då många tidigare mest har känts som en uppdelad långfilm med sämre budget. Här utnyttjas tv-formatet med fokuserade avsnitt, utan att den röda tråden för den delen glöms bort.

 

En av de stora snackisarna och en stor kritik mot serien har varit den undermåliga datorgrafiken och inte minst designen på She-Hulk, som verkligen inte imponerar. När Hulken i "The Avengers" från 2012 ser mer realistisk ut än det här, borde kanske Marvel fundera på att ge sina animatörer mer tid och resurser. Serien sticker inte heller ut när det gäller fotot, mer än att hon tittar in i kameran ibland.

 

"She-Hulk: Attorney at Law" kommer inte bli en av de mest ihågkomna (av fel anledning, i så fall) serierna i MCU och det återstår att se hur stor påverkan den har på den röda tråden i stort, men jag blev i alla fall väldigt underhållen av den träffsäkra och självmedvetna metahumorn och det annorlunda tilltalet. Marvel är långt ifrån gravallvarligt hela tiden, men det är uppfriskande att se en serie som verkligen inte tar sig på särskilt stort allvar, utan att för den delen inte bli för fånigt.