Nu avslöjar jag mina guilty pleasures - vilka är dina?
"Det finns filmer som helt tydligt är uppkomna ur ett pockande behov av att få berätta en historia. Detta är inte en sådan film. Här handlar det istället om rent ekonomisk kalkylerande." - Nöjesguiden
En av få såpopera-spinoffer inom svensk film och kanske en av de mest ökända kalkonerna vars titel knappast bjöd in till en ny Bergman. Men hör och häpna, jag tyckte faktiskt den var småkul och charmig. Reine och Mimmi är ju ändå rätt goa? Visst är dem? Lite?
9. Snygg, sexig & singel (2002)
"The Sweetest Thing has nothing insightful to say about relationships, and nothing funny to say about the singles scene."
Richard Roeper, Ebert & Roeper
Det kanske mest sågade försöket till en kvinnlig "grabbkomedi" någonsin. Och ja, den är korkad, meningslös och löjlig. Men skjut mig - jag skrattade, tycker Cameron Diaz och Christina Applegate är sköna komedienner och det var fanemej på tiden att någon gjorde en parodi på alla dessa provrumsmontage.
8. Big Daddy (1999)
"Big Daddy should be reported to the child welfare office."
Roger Ebert, Chicago Sun-Times
Jag om någon kan skriva under för att majoriteten av Sandlers CV är ren dynga och "Big Daddy" är inte heller något euforiskt mästerverk. Men den har lite mer hjärta och lite mindre kiss/bajs/bög/tjockis/utvecklingstörd-skämt än andra Sandler-komedier. Och Steve Buscemi i en biroll.
7. Smokin' Aces (2007)
"Smokin Aces is a Viagra suppository for compulsive action fetishists and a movie that may not only be dumb in itself, but also the cause of dumbness in others.
A.O. Scott, New York Times
I skuggan av Tarantinos och Guy Ritchies välgjutna uppvisningar i våld och brott så försköts "Narc"-regissören Joe Carnahans thriller som en billig kopia. Tar man den inte på för stort allvar så är det dock en skön actionrulle med glimten i ögat och en rollista att dö för (ja, både Common och Alicia Keys kan tydligen agera). Och alla filmer som har ihjäl Ben Affleck två scener in förtjänar lite kredd.
6. Pillertrillaren (1993)
"Kayo, i den kvinnliga huvudrollen, var bättre som skrikande programledare i "Fångarna på fortet"..."
Jan Olov Andersson, Aftonbladet
Smått bortglömd svensk 90-talsflopp som utan framgång försökte lansera Kayo som skådis och Jakob Eklund som romcom-hjälte. Kanske inte direkt intellektuell satirhumor och nej, Kayo är knappast någon Meryl, men absolut charm nog för att duga en regnig söndag.
5. The Last House on the Left (2009)
"Boy, words can not express how much I just loathe and detest this movie."
Ben Lyons, At the Movies
Wes Cravens original blev knappast hyllad när den kom 1972 men uppnådde kultstatus på senare år. Den våldsamma remaken översågs lite och arkiverades som ännu en usel nyinspelning trots en snyggt iscensatt och laddad hämndhistoria med skådespelare över medel.
4. Cassandra's Dream (2007)
"A clumsy, clichéd morality play that may actually represent the lowest point of Allen's recently chequered career."
Damon Wise, Empire Magazine
Efter hyllade "Match Point" fortsatte Woody Allen att utforska sin mörka sida med den här thrillern där Ewan McGregor och Colin Farrell tvingas begå ett mord. Inte direkt jämförbar med Allens mer storstilade klassiker så definitivt hygglig och välspelad spänning för stunden.
3. Guldkompassen (2007)
"The Catholic League thinks it's anti-Catholic. Admirers of Philip Pullman's 1995 His Dark Materials trilogy think the film guts the backbone of the book. Me, I just think it blows."
Peter Travers, Rolling Stone
Filmatiseringen av Philip Pullmans populära fantasybok blev inte den succé man hoppats på och planerna på uppföljare gick i graven. Men även om den knappast nådde upp till Harry Potters nivå fanns ett harmlöst, lagom spännande äventyr med hög mysfaktor, fina effekter och Nicole Kidman som bitchig skurk - aldrig fel.
2. Who's That Girl (1987)
"This patently painful flick marks the first and last time that director James Foley would tackle comedy. And the reasons why are right up there on the screen." - Scott Weinberg, DVDTalk.com
En av de 80-talskalkoner som etablerade Madonna som en katastrof inom filmsammanhang. Det må vara barndomsminnen som talar men själv fann jag den som en härligt opretentiös, lättsamt underhållande om än högljudd screwball-komedi.
1. Hostel (2005)
"Let's hope 2006's first horror film isn't an indication of where the genre is going this year." - James Berardinelli, ReelViews
Där många såg trött tortyrporr så fann jag en av sin tids mest spännande, intensiva skräckisar och dessutom en slagkraftig satir om amerikansk turism. Dessutom beundrar jag Eli Roths pondus och mod att våga avvika från stinkande moral i upplösningen och köra fullt ut.
Bubblare:
From Dusk Till Dawn, Det okända, Djungel-George, Dude, Where's My Car?, Leprechaun, Scary Movie 3, Idle Hands, Se upp för dårarna, Drop Dead Fred, White Chicks, The Hitcher, Jeepers Creepers 2, Thirteen Ghosts, Sex & the City 2, When a Stranger Calls, Svart Lucia, Friday the 13th, Det näst bästa, Spice World, Corky Romano, Fröken Sverige, Scream 3 och 4, Alien återuppstår, Club Dread, Chain of Fools
