Ian McKellen har under sin långa skådespelarkarriär hunnit spela Richard III, nazist, trollkarl och mutant. I "X-Men: Days of Future Past" är han tillbaka som Magneto, där han får dela rampljuset med Michael Fassbender som spelar den yngre Magneto.
MovieZine träffade McKellen i London för att snacka om "X-Men: Days of Future Past", men McKellen som visade sig vara en väldigt öppen och jordnära person slog upp dörrarna för många andra intressanta ämnen. Alltifrån sociala medier till varför folk från Lancashire och Yorkshire inte kan komma överens.
Allt inleddes med att McKellen visade sig vara väldigt påläst och hade full koll på vem jag var.
- Du är killen med den största filmsajten. Då måste jag få berätta att jag brukar säga till Fox att när de slänger upp något på deras sajt så blir det inte lika välläst som när jag publicerar något på min sajt.
Du verkar gilla sociala medier. Gör du det för det är kul eller för att du känner dig tvungen?
- Jag är intresserad av att nå ut till folk. Jag vill veta varför människor går och ser en film, en pjäs eller läser en viss bok. Kan man få människor att se något de kanske inte hade först tänkt och se? Nu vet jag inte om man kan göra det, men man kan få igång snacket för det. Sociala medier är ett bra verktyg att använda för att få ut sitt budskap. Men jag gör inte det själv, jag kan inte ens sms:a. Jag är som en dinosaur, haha.
- Jag kan till och bli smått panikslagen när jag är hos någon och inte vet hur ska få igång TV:n. När jag flyttade hem till mitt hus häromdagen och min syster kom på besök frågade jag 7-åriga Ruby om hon kunde sätta på TV:n. Det tog självklart inte mer än en sekund, så var TV:n igång.
Ska jag tolka det som att du aldrig testar spelen du lånar ut din röst till?
- Nej, de ber bara att man ska spela in lite korta dialoger under några dagar. Det ingår i mitt kontrakt med studion att jag ska spela in dialoger till exempelvis "Sagan om Ringen"-spel.
Ok, dags att börja snacka "X-Men". Hur var det att sätta på dig Magneto-hjälmen igen?
- Jag vet inte om jag får berätta det här, men jag har aldrig hjälmen på mig. Och om du vill få reda på varför jag inte har någon hjälm får du rannsaka dig själv som X-Men-kännare. Men Charles kan läsa mina tankar, men inte om jag har hjälmen på mig. I den här filmen har jag ingen hjälm för att vi är på samma sida. Jag behövde heller inte ta på mig den gamla dräkten, för de hade gjort en ny. Fast visst var det kul att få chansen att träffa alla gamla goda vänner igen, för det händer inte så ofta.
Men oavsett hjälm eller inte är du tillbaka som Magneto.
- Ja, men precis som i serietidningarna är det samma typ av story som återberättas i filmerna. Det är professor X och Magneto och vad de gör som mutanter. Fast här blir det inte på samma sätt, de är på samma sida. Min roll i den här historien är viktig, men inte så stor.
I "X-Men: Days of Future Past" handlar det om tidsresor. Om du själv fick chansen att göra det, vad skulle du i så fall vilja ändra på?
- Oj, nu blir du personlig. I min karriär ingenting, men på det privata planet önskar jag att jag hade vetat att jag var väldigt attraktiv. Men jag ångrar inte att jag kom ut ur garderoben, för det är den mest fantastiska resa jag har varit med om.
Hur kul var det att ha Bryan Singer tillbaka som regissör?
- Jag är en sådan stor beundrare av Bryan och har jobbat med honom så många gånger. Tror faktiskt att han är den regissör jag har jobbat mest med. Den första var "Sommardåd" 1997 och sedan gjorde vi två "X-Men"-filmer. Jag gjorde även en insats med "Jack the Giant Slayer" och nu "X-Men: Days of Future Past". Han är alltid så entusiastisk och visar stort intresse för det vi jobbar med.
- Han är också en väldigt bra värd. När jag var över till Washington tog Bryan med mig så jag fick träffa presidenten. Det var på en årlig tillställning med journalister och där presidenten var på plats, eftersom det var valtider. Vi satt där och åt middag och presidenten satt vid det främsta bordet. Bryan frågade mig om vi skulle gå fram och säga hej, men jag sa att det kunde man inte göra. Men Bryan insisterade och tog med mig fram till presidentens bord och ropar högljutt: Hej! Sedan pekar presidenten på mig och säger: Fantastisk skådespelare! Då blev jag paff.
Kan du överhuvudtaget relatera till din karaktär Magneto?
- Man försöker alltid relatera till sina karaktärer man ska spela. Med Magneto hjälpte det att jag är gay, men att försöka relatera till någon som kan kontrollera metall la jag ifrån mig direkt. Man fick använda sin fantasi och försöka sätta sig in i hur karaktären tänker och det kunde jag relatera till. Bryan förklarade karaktären för mig genom att säga att det var en gaymetafor. I andra filmen fick vi se prov på det när en av mutanterna berättar för sina föräldrar om sina mutantkrafter och får frågan: Har du alltid vetat att du är mutant?
Du är alltid noga att verkligen hitta dina karaktärer så att de upplevs som trovärdiga av publiken.
- Tack. Ja, varje karaktär man spelar så vill jag kunna gestalta dem så bra jag bara kan. Även om man spelar Richard III eller Hitler så kan man inte säga att man spelar den elakaste människan som någonsin har levt. Jag tror inte på ondska, vad är ondska egentligen? Onda gärningar kanske, men tror inte någon föds ond. Så hur blir en människa ond? Det är det man måste hitta svaret på och förmedla till publiken.
Avslutningsvis så verkar du och Patrick Stewart vara riktigt goda vänner, men vad kan ni hamna i dispyt om?
- Du är ju inte engelsman, så du har nog inte tänkt på det här. Men Patrick är från Yorkshire i nordöstra England och jag är från Lancashire som tillhör den västra sidan av landet. Folk från Yorkshire och Lancashire kommer inte överens, så är det bara!
"X-Men: Days of Future Past" får premiär 23 maj.
