Alicia Vikander: "Man vet aldrig om en film kommer bli bra eller dålig"

Vi svenskar har bara ett fåtal aktiva skådespelare som verkligen har lyckats slå sig in i den internationella filmbranschens toppskikt. Och Oscarsvinnaren Alicia Vikander är utan tvekan en av våra finaste skådespelarexporter på många år. Med roller i allt från "The Danish Girl", "Fyren mellan haven", "Earthquake Bird", "Jason Bourne", "The Man from U.N.C.L.E.", "Blue Bayou" och "Tomb Raider" till min personliga favorit i "Ex Machina", så har hon en minst sagt spännande karriär fortfarande framför sig.  

 

För tillfället kan vi se Alicia i "Irma Vep", hennes första internationella tv-serie (förutom ett avsnitt i "The Dark Crystal") hos HBO Max. En serie som är så pass svår och invecklad att försöka förklara, att Alicia själv bara skrattar när hon börjar beskriva projektet för mig under vårt samtal.

 

Men hon spelar kort och gott en fiktiv skådespelerska, som ska spela in en remake på långfilmen Irma Vep, som i sig var en remake av stumfilmen Les Vampires... och den verklige filmskaparen Olivier Assayas som har kommit på idén och ligger bakom serien, har själv gjort en film som heter "Irma Vep" (1996) vilket det här istället är en fortsättning av och utspelar sig 26 år efter långfilmen. Typ.

 

 

Oavsett vilket, så spelar det absolut ingen roll om du hängde med på beskrivningen. För "Irma Vep" är ändå en fullständig fröjd för filmälskare och nördar som vill hänga med bakom kulisserna av hur en galen, fransk filminspelning skulle kunna se ut... och för alla som bara vill få se Alicia Vikander briljera i en huvudroll som skrevs specifikt för henne.

 

MovieZine missade tyvärr att prata med Alicia under seriens premiär i Cannes, men kunde nu lyckligtvis ringa upp henne för ett långt samtal om allt från "Irma Vep" och även karriären och hennes egna val i filmbranschen i stort, vad hon vill göra framöver och varför "Tomb Raider 2" fortfarande verkar vara långt borta... om den ens blir av.

 

 

 

 

- Ja, haha! Första veckan var det ganska svårt att veta... alltså, man gick fram till någon för att fråga något om typ ljussättningen och fick börja med att fråga "är du en riktig crew eller är du bara fejk?". För det var ju verkligen som dubbla crew på plats, haha. 

 

 

- Ja, för man filmade ju och hade den riktiga kameran mot gänget som var fejk, fast som stod med egna grejer som såg helt verkliga ut också och riktade en annan kamera mot mig. 

 

 

- Jag har känt Olivier [Assayas, regissören och manusförfattaren] i ett antal år nu faktiskt. Vi har liksom blivit vänner för att vi delar samma passion och kärlek för filmskapande... och är väl lite nördar kring det båda två. Och under en lunch så sade han plötsligt att han hade den här idén. "Jag ska göra en typ av remake, eller en fortsättning på min egen långfilm som jag gjorde för 25 år sedan...". Jag blev lite förvånad, men jag är ju ett stort fan av hans originalfilm. Det här är ju inte en remake heller, utan den här utspelar sig 26 år senare. Och vi har till och med en regissör i serien som redan har gjort en remake av den här Les Vampires tidigare. Alltså, det är så meta att det nästan är för svårt att förklara. 

 

- Men han sade i alla fall att han hade den här idén och att han ville skapa karaktären Mira, men innan han började skriva den så ville han veta om jag var intresserad. Och med tanke på hur stort fan jag är av honom så sade jag bara "Japp!". För jag ville inget hellre än att få chansen att jobba med Olivier. Det var inte förrän då som han faktiskt började skriva manuset... 

 

 

 

 

- Ja, precis! Och jag fick ju manusen ett i taget medan han skrev säsongen, så jag fick en liten egen version av att följa den här berättelsen som en följetong också. Allt i berättelsen kommer verkligen från Olivier. Han skriver dialog på ett sätt som gör att man lätt tror att det är mycket som är improviserat, men även alla småord som folk säger lite i förbifarten finns nedskrivna i förväg.

 

- Normalt sett brukar man kanske ha en sida per scen när man spelar in film, medan det normala för Olivier är att komma med åtta sidor text för varje scen han spelar in. Och nu menar jag bara dialogbitarna alltså, haha. Det är verkligen ovanligt att få så rik dialog att arbeta med, det är nog bara om man står på scen som det brukar vara på den nivån annars. 

 

 

- Jag har alltid varit lite nyfiken på det där själv med, när jag sett hans filmer tidigare alltså. Olivier brukar säga att han inte bryr sig om handlingen, vilket kanske låter lite roligt... men jag förstår verkligen vad han menar. Han dimper mer ned i olika händelser i en karaktärs liv - och gör dessa så levande att det verkligen är som att man är med i det som sker just där och då.

 

- När man läser hans manus så kan det verka lite rörigt, eftersom man läser hur en karaktär säger en sak och på nästa rad svarar någon annan på något helt annat som inte alls har med det första att göra. För att sedan hoppa vidare till en tredje person som snackar om något annat den också. Men sedan kommer ett svar på den första repliken någonstans på nästa sida i manuset... och när man sedan agerar ut det där så förstår man ju varför, eftersom det är sådär det låter när man pratar... i det verkliga livet. 

 

 

 

 

- Det är ju bra att du får den känslan när du tittar, men jag tror nog att vi är ganska olika ändå, haha. Självklart så är det ju vissa delar som överlappar och det var kul att få spela en kvinna som är en del av min egen bransch, som har samma jobb och vissa drag hos henne kan säkert likna mig. Men hon är samtidigt väldigt skild från mig som person!

 

 

- Nej, någon personlig assistent har jag aldrig haft - och hon har ju en med sig konstant. Det är väl kanske väldigt svenskt av mig, men det skulle jag verkligen aldrig kunna tänka mig att ha. Fast jag har samtidigt alltid varit lite fascinerad av människor som faktiskt kan ha det, för det hade jag ju aldrig klarat av själv. 

 

 

 

 

- Ja, alltså det är ju en fantastisk position att vara i. Jag tror också att ju äldre jag blir och nu har jag ju precis fått barn också, så jag vill verkligen bara ta mig an roller som jag vill göra. Och "Irma Vep" är nog bara början av den övergången. Nu har jag ju ändå gjort stora grejer som "Tomb Raider" och andra stora kommersiella filmer. Men det som verkar skilja mig åt lite från Mira i serien, verkar ju vara att det inte känns som att det är hon som har gjort valen av roller... utan att det är någon agent som styrt henne mer. Inte att hon har gjort filmerna för att hon faktiskt vill göra dem. Utan snarare att det har varit "smarta val" för karriären. 

 

- Det är ändå något som jag känner skiljer mig åt från den karaktären ganska mycket. För när jag gjorde "Tomb Raider", så kände jag ju snarare att jag alltid hade velat göra en roll av det slaget... och mest var glad för chansen liksom.

 

 

 

 

- Absolut! Sen om jag skulle kunna prata med själv för tio år sedan, så hade jag nog inte riktigt samma bild och idé av den här branschen heller. På något sätt har jag ju både vuxit upp i den och lärt känna den... och det är nog först nu under de senaste åren som jag börjat känna mig väldigt trygg i alla val som jag gör.

 

- För man vet aldrig om en film kommer bli bra eller dålig när man börjar med den, haha. Man får liksom ta det med en viss... alltså, om en film inte blir som man har tänkt sig, eller att folk har åsikter som inte är de bästa om något man gjort. Så måste man ändå stå fast vid att "det här var därför jag gjorde det valet och varför jag gjorde den filmen". Men om man börjar ifrågasätta det, då tror jag att den typen av motgångar kan bli ganska tuffa. 

 

 

- Ja, exakt! Om man kan stå rakryggad så kommer det med ett slags lugn på köpet nästan. Man vet för sig själv. Man behöver ju kanske inte stå rakryggad framför andra och hålla på och försvara sig, det är inte vad jag menar. Utan så länge man vet om det själv. För annars är ju klassikern att folk frågar mig vilken film som är min favorit av dem jag gjort. Och det är lite svårt att svara på. För jag kollar ju aldrig på filmerna när de är klara efter att jag har gjort dem. Utan det jag tar med mig är ju är ju minnena av att göra filmerna. Och det är ju inte två timmar på bioduken utan flera månader av mitt liv varje gång. Jag älskar ju verkligen att göra film! 

 

 

- Gud, jag har haft ett gäng riktigt bra ändå alltså. Och jag måste nog ändå säga att "Irma Vep" är ett av de roligaste hittills. Precis som Mira säger i serien så var det ju riktigt härligt bara att få vara i Paris. Och jag hade precis fått mitt barn, min man var ledig och vi var här tillsammans. Jag är faktiskt här i Paris igen just nu, i två dagar till. Olivier är dessutom en av de snällaste människorna jag träffat.

 

- Det gör det lite extra kul att han skrivit det här alter egot av sig själv i serien, med en karaktär som gör och säger allt som man kanske inte bör eller får säga rakt ut egentligen. Men han är alltså en otroligt snäll och varm människa egentligen, vilket man också märker på att han har arbetat så länge med i stort sätt samma crew. Alla vill jobba med honom.

 

 

 

 

- Nej, alltså... jag är väl pepp på att gå tillbaka till den rollen och då skulle det ju innebära en hel del träning ja, haha. Men nu är det en massa snack med tanke på att Amazon har ju köpt MGM... och efter pandemin är det så mycket politik, så just nu så vet jag faktiskt inte riktigt vad som sker. Så... jag lägger det hos någon annan. Men så finns jag här, om det blir av. 

 

 

De två första avsnitten av "Irma Vep" finns nu tillgängliga hos HBO Max. Miniserien kommer att bestå av totalt åtta avsnitt - och nya avsnitt släpps varje tisdag.