I sin senaste roll spelar Ben Affleck en revisor med ett hemligt dubbelliv. Hans karaktär Christian Wolff är ett siffergeni med skarpt intellekt och en actionhjälte med skarp ammunition. MovieZine träffade honom inför premiären av ”The Accountant”, en ny actionthriller av ”Warrior”-regissören Gavin O’Connor.
Batman-frågor studsar av honom som kulor mot Bruce Waynes bröstplåt, han känner sig uppenbarligen inte på humör för att bjuda på scoops om DC-hjältens framtid. Men Batfleck berättar gärna om vad hans barn tycker om att ha en superhjälte som pappa, och passar också på att promota sin kommande gangsterrulle ”Live By Night”.
Hur förberedde du dig inför rollen i "The Accountant"?
- Framför allt ville jag informera mig om autistiska personers verklighet. Jag såg dokumentärer och läste böcker på temat, och pratade med människor som levde ihop med dem. Jag kunde hämta saker ur deras liv och observera deras beteende. Bitar som jag kunde använda för att skapa min karaktär. Det är som research för vilken annan roll som helst, men just den här karaktären råkar vara autistisk.
Vad har du lärt dig om autism som du inte visste innan?
- Det mest överraskande? Jag trodde att jag skulle få dyka in i ett mörkt ämne och svårigheterna kring det. Men istället mötte jag människor som var glada, fulla av glädje och liv, och humor. Det kanske var fördomsfullt av mig att jag inte hade väntat mig det. Det var något jag inte visste om autistiska människor, och jag ville ta med lite av den humorn och lättnaden in i filmen.
Du kom direkt från rollen som Batman. Vad behövde du för träning inför ”The Accountant”?
- Gavin hade valt ut en speciell typ av martial arts-teknik. Han vet mycket om kampsport och det finns scener i ”Warrior” som var mycket realistiska och övertygande. Jag visste att jag blev tvungen att jobba hårt och få till det rätt. Han skulle inte bli nöjd med något mindre. Jag övade och tränade mycket, det gäller att göra det om och om igen.
- Det var viktigt för Gavin att slagsmålen skulle kännas som en förlängning av karaktären, och inte på något sätt säga emot vem han var. Koreografin var rotad i hans psykologi, det tyckte jag var smart. Samma frågor som en skådespelare ställer, vad gör jag och vad vill jag, kunde man ställa inför slagsmålen. Och de fick också slagsmålen att se coola och häftiga ut. Det var verkligen roligt.
Som både skådespelare och regissör, har du svårt att låta bli att vilja påverka när du är på en filminspelning?
- Med alla skådespelare jag jobbar med, inte minst de som själva regisserar, så förväntar jag mig att de kommer med sina egna idéer och förslag. Jag är van vid såna samarbeten. När man har regisserat så vet man hur mycket det hjälper när alla är ombord och hjälper till att styra skeppet i den riktning som regissören har satt. Mitt ansvar är i slutändan att hjälpa Gavin göra den film han ville göra.
Du tog visst hem husvagnen från filmen, vad gör du med den?
- Den är i förvaring. Jag har den inte hemma. Men jag använder den som min trailer när jag spelar in filmer nu. Jag gillade verkligen min Airstream. Den är inte lika stor och tekniskt avancerad som de gör dem nuförtiden, men jag vet inte - jag tycker den är avkopplande och riktigt elegant. Jag identifierade mig med Christian Wolfes vilja att ha den som en plats att koppla av på. Men jag fick inte med mig några vapen. Den kom inte heller med golfklubborna, eller målningarna… De tog ut allt det där.
Hur känns det att vara knuten till rollen som Batman i flera kommande filmer?
- Jag tar det från projekt till projekt. För mig handlar det mer om en kreativ investering och inblandning. Det är inte så att de har med mig i 20 filmer vad som än händer. Men jag tycker att den anda som DC strävar efter, att göra filmskapardrivna filmer, är riktigt intressant. Jag tror att ”Wonder Woman” kommer bli riktigt bra, James Wan gör ”Aquaman” och han är uppenbarligen begåvad… Det bådar gott för den genren och för hela det universumet.
Men du kan dyka upp i cameoroller i de filmerna, som du gjorde i ”Suicide Squad”?
- Ja, han kan dyka upp i någon av de andra filmerna.
Det låter som ett oändligt jobb.
- Oändligt? Jag ser det som möjligheter.
Det är Halloween-tider. Hur ser du på att folk klär ut sig till Batman eller Jokern?
- Jag tycker det är fantastiskt. Jag har själv varit utklädd en hel del, så jag sympatiserar med dem. Jag fick i och för sig inget godis… Men det är coolt.
Och om dina barn ville klä ut sig till Jokern?
- Tja, du vet. Mina barn… Vad jag än gör så blir jag aldrig cool. Jag är alltid bara liksom, jag försöker vara cool och presentera dem för Taylor Swift. De säger ”Taylor Swift är cool, du är fortfarande bara vår chaufför.” Det är samma sak med superhjältar. Min son är verkligen inne på superhjältar. Jag frågade honom vem hans favorit är, och hoppades det skulle bli Batman. Han svarade The Flash! ”Men Batman då?” frågade jag. ”Batman är bara min pappa.” Jag trodde jag skulle bli coolare i hans ögon, men jag har bara gjort Batman mindre cool.
Vad kan vi vänta oss av din nya film som regissör?
- ”Live By Night” är inspirerad av Warner Brothers gangsterfilmer från 1920- och 30-talet, som ”Angels with Dirty Faces”. Den har lite av det och lite av filmerna jag älskar. Jag ville göra en film som är som en klassiker från tiden innan blockbusters, då Hollywood gjorde episka draman. Jag tänker på 1960-talet och McLeans ”Doctor Zjivago” eller Warren Beatty på 70-talet med ”Reds”.
- De där filmerna var episka, de var storslagna, men de var också pulpy och sexiga och kul. Inte så allvarliga. Låter det vettigt? Jag vet inte, men det var min inspiration för ”Live By Night”. Ett roligt projekt.
"The Accountant" med Ben Affleck, Anna Kendrick och J.K. Simmons har biopremiär i helgen.
