Det är dags att välkomna ännu en superhjälte till Marvels universum. I bioaktuella ”Doctor Strange” tar Benedict Cumberbatch på sig slängkappan som tillhör Stephen Strange, en före detta kirurg som avtäcker en värld av magi och andra dimensioner.
MovieZine träffade honom under en pressdag i London för att höra om hur han gjorde rollen till sin egen, och hur han ser på superhjältegenrens framtid.
Sist vi träffades ljög du för mig om Khan i ”Star Trek Into Darkness”.
- Vänta bara, ska du få se hur bra jag har blivit på att ljuga nu. (skratt)
Det verkar som att alla hamnar i superhjältevärlden så småningom. Har du väntat på en sådan roll?
- Nej, egentligen inte. Det är en dröm som har blivit sann, men det är en dröm jag aldrig har haft. Jag hade jättekul med rollen, och det har varit spännande att spela in. Men det är inte nödvändigtvis karriärens höjdpunkt för alla, jag vet inte ens om det är höjdpunkten för mig. Jag har bara bestämt mig för att spela den här karaktären i det här ögonblicket i Marvels historia, och jag hade riktigt kul av många orsaker.
- Det har varit något annorlunda, och något nytt för mig: att spela en helamerikansk hjälte, och någon som måste slåss en hel del. Det är många stunts, linor och gravitationsriggar. Jag törstar efter nya upplevelser, och jag fick många såna.
När du ser filmen, är det vad du hade väntat dig?
- Nej, man kan inte föreställa sig… Den överträffade alla mina förväntningar. Man kan inte förstå känslan av att sitta i biostolen och uppleva det här, speciellt när man själv är med i filmen. Och det har varit så många människor inblandade i hela processen. De gjorde klart saker på tisdagen innan vår första premiär. Det är en sann Marvel-tradition att bättra på in i det sista. Jag blev bara förbluffad.
Doctor Strange är en ikonisk karaktär för många fans. Kände du ett ansvar?
- Ja, till en början tyngde det. Men så insåg jag vem som är den verklige magikern här, Kevin Feige, pappa Marvel, studiochefen. Han är det största fan som finns, och han gjorde något som de aldrig hade gjort förut - försena produktionen och premiären för att de ville få med mig. Sen har vi också Scott (Derrickson, regissör) som är väl insatt i serierna och berättelsen, han visste precis hur de skulle blåsa liv i honom. Han gav mig pitchen och jag blev kär i tanken på att spela honom.
- Förutom ansvaret så är karaktärens resa en stark utmaning för en skådespelare. Jag gjorde min research, läste på om serierna och hur det är att arbeta som neurokirurg. Jag tränade hårt på att förändra min fysiska form, för att vara redo för alla stunts men också vara redo för den stora, obligatoriska scenen med tröjan av, ögonblicket av skönhet… Det handlade om att bli fysiskt stark, och jag älskade allt det. Jag fokuserade bara på mitt jobb, och det var deras jobb att möta fansens förväntningar.
Men du var inte bekant med ”Doctor Strange” sen innan. Läste du serietidningar som barn?
- Jodå, när vi åkte på semester brukade jag läsa Asterix, och Tintin, och några andra. Men egentligen blev jag bekant med superhjältar först genom film. Den första som gjorde ett starkt intryck på mig var Tim Burtons ”Batman”. Vi var besatta av den i skolan. Vi hade tröjorna och vi sjöng och dansade till Princes soundtrack. Det var ikoniska prestationer från Michael Keaton och Jack Nicholson. Och de senaste åtta åren har jag som alla andra gått och sett Marvels filmer, jag har köpt min biljett och haft riktigt kul. De är bra underhållning men också med viss djupsinnighet. Det pågår alltid något intressant, de ställer fascinerande frågor - och effekterna är såklart fantastiska. Karaktärerna är rika och historierna har humor, vilket var väldigt viktigt för mig i den här filmen.
Har du själv lagt till humor till den här filmen?
- Mycket av det fanns redan i manuset. Mina skämt om Beyoncé och Adele, det var upp till mig att improvisera fram namn. Jag som lekte loss. Men saker som hans relation med kappan, hur den blev som en nyckelkaraktär och nästan en sidekick, det var något som jag utvecklade och kan definitivt ta credd för. Det finns en del humor i serietidningarna. När man först möter honom är han så arrogant, antingen gillar man honom eller inte. Men det ska ju vara en origin-story, även när han är som mest arrogant som doktor, så måste man vara nyfiken och vilja spendera tid med honom. Han måste ha någon charm. Där hjälpte humorn.
Vad hittade du hos doktorn som du kunde identifiera dig med?
- Det enda skulle vara resan han gör, att vi båda var nybörjare. Jag är en skådespelare som inte har gjort mycket i den här genren. Han lär sig betydligt mer djupgående saker än så. Men det är troligen allt. Jag är en lyckligt gift man med familj, jag är ingen magiker, så våra liv ser nog väldigt olika ut.
Scenen med bilolyckan ser väldigt imponerande ut. Hur var den att spela in?
- Det var galet. Mycket av det där gjorde jag själv, utom att köra för fort på farliga vägar. En del av stuntet gjordes med hjälp av en rigg där en halv Lamboghini snurrade på en arm och sänktes ner i vatten… Jag gjorde det klockan fyra på morgonen i full smoking och med ansiktet täckt av blod, de sänkte ner mig under vatten där jag fick spendera en del tid. Det är ett sånt där ögonblick där man bara måste nypa sig själv i armen. ”Är det här verkligen vad jag jobbar med?” Det fanns många såna ögonblick med den här karaktären. Sen skulle jag tvätta av mig och samma kväll filmade vi slagsmål på Hong Kongs gator. Det blir inte konstigare än så.
Hur var det för dig att se dig själv som Doctor Strange för första gången?
- Jag hade förberett karaktären så som jag gör med vilken annan roll som helst. Man tränar, övar martial arts, slagsmål och koreografi, går på diet, gör pushups och yoga, allt det där. Det hjälper en såklart att bli ett med karaktären. Jag har jobbat med en dialektcoach, pluggat manus med de andra skådespelarna. Och sen var det dags att prova kläderna. Och när kappan kom på för första gången såg jag på mig själv i spegeln med ett stort fånigt leende. Där kom mitt första superhjälte-ögonblick, det var då myntet trillade ner. Jag ska faktiskt spela superhjälte!
Vad säger du om superhjältefilmers tillstånd? Kan folk bli mätta?
- Om så vore fallet så skulle folk inte gå och se dem. ”Doctor Strange” har fått fina recensioner vad jag har hört, folk verkar inse att vi gör något annorlunda. Kevin Feige är ett superfan, och han blir uttråkad först av alla. Han har sett allt förut. Han vet vad han vill se långt in i framtiden.
- Jag tror också att om det finns en trötthet inom genren så är det en fantastisk sporre till att göra något annorlunda, och vi gör verkligen mycket annorlunda här. Vi skapar istället för att förstöra, vi ger stort utrymme åt spiritualitet och existentiella dilemman, specialeffekterna har karaktär och ett syfte. Vi har skapat ett multiverse som är ofantligt vackert samtidigt som det är trippy, kul och mörkt. Det känns som något nytt på bioduken, inte bara något nytt för Marvel och för den här genren. Jag är väldigt stolt över att vara en del av denna nya riktning.
I slutet står det ”Doctor Strange will return”. När återvänder han?
- Det kan inte jag säga. Det är upp till den verklige Sorcerer Supreme, Kevin Feige, att berätta.
Har ni diskuterat nästa steg för karaktären?
- Lite grann. Självklart. De har ett storyboard som sträcker sig många år framåt, och det ska bli väldigt spännande.
Vad skulle du vilja se? Han har precis upptäckt sina krafter…
- Det finns en lång väg kvar att gå. Det här är bara början.
"Doctor Strange" har biopremiär på fredag.
