Thomas Quick, numera Sture Bergwall, ansågs en gång i tiden vara Sveriges värsta seriemördare. Under 90-talet erkände han fler än 30 mord, och dömdes för åtta av dem. Men när journalisterna Hannes Råstam och Jenny Küttim började titta närmare på fallet Quick upptäckte de att allting var en lögn. Så småningom avslöjades den värsta rättsskandalen i svensk historia.
Bioaktuella dramathrillern "Quick" summerar allt du behöver veta om fallet på två timmar, och den komplexa utmaningen antas av regissören Mikael Håfström. Förutom Jonas Karlsson och Alba August i huvudrollerna spelar David Dencik rollen som Quick, en oförutsägbar mentalpatient som målades upp som ett monster i media.
Det har skrivits mycket om Thomas Quick genom åren. Mycket som varit osant. Många har sin egna uppfattning om honom. Det finns en hel del material att gräva i om man vill. Var började du? Var hittade du karaktären?
Dencik: Jag började hitta karaktären redan när historien kom till mig 2012, när Hannes Råstams bok kom ut. Jag blev förvånad, för jag förstod inte fenomenet med falska erkännanden. Varför erkänna saker man inte har gjort? Det framstår än idag som ganska obegripligt. Samma sak med falska anklagelser. Han anklagade sina föräldrar och sina syskon. Var kom allt det ifrån? Det var så det började.
- Jag kan inte säga att jag har hittat karaktären, för han är kantad av så kolossalt mycket otrovärdighet. Han ljuger ju hela tiden. Det var något vi fick försöka lösa tillsammans. En stor del av arbetet handlade om hur medicinerad han var, när han spelade påverkad, när han fingerade ångestattacker eller när han faktiskt fick ångestattacker. Det var också många självmordsförsök, det filmade vi aldrig. Men allt det finns ju med i arbetet.
Ett genombrott för David Dencik kom när Birgitta Ståhle-rollen provfilmade, det var då han för första gången spelade Quick inför någon annan. Han visste att Mikael Håfström skulle se videon:
- Jag drog på mig lite dalmål, säger Dencik.
Bioaktuella dramathrillern "Quick" summerar allt du behöver veta om fallet på två timmar, och den komplexa utmaningen antas av regissören Mikael Håfström. Förutom Jonas Karlsson och Alba August i huvudrollerna spelar David Dencik rollen som Quick, en oförutsägbar mentalpatient som målades upp som ett monster i media.
Det har skrivits mycket om Thomas Quick genom åren. Mycket som varit osant. Många har sin egna uppfattning om honom. Det finns en hel del material att gräva i om man vill. Var började du? Var hittade du karaktären?
Dencik: Jag började hitta karaktären redan när historien kom till mig 2012, när Hannes Råstams bok kom ut. Jag blev förvånad, för jag förstod inte fenomenet med falska erkännanden. Varför erkänna saker man inte har gjort? Det framstår än idag som ganska obegripligt. Samma sak med falska anklagelser. Han anklagade sina föräldrar och sina syskon. Var kom allt det ifrån? Det var så det började.
- Jag kan inte säga att jag har hittat karaktären, för han är kantad av så kolossalt mycket otrovärdighet. Han ljuger ju hela tiden. Det var något vi fick försöka lösa tillsammans. En stor del av arbetet handlade om hur medicinerad han var, när han spelade påverkad, när han fingerade ångestattacker eller när han faktiskt fick ångestattacker. Det var också många självmordsförsök, det filmade vi aldrig. Men allt det finns ju med i arbetet.
Ett genombrott för David Dencik kom när Birgitta Ståhle-rollen provfilmade, det var då han för första gången spelade Quick inför någon annan. Han visste att Mikael Håfström skulle se videon:
- Jag drog på mig lite dalmål, säger Dencik.
Håfström: Det var chockerande att se David gestalta Quick för första gången, lite halvt off camera, eftersom fokus låg på skådespelerskan.
- Dialekten var det mycket diskussion om. För mig var det viktigt att den inte kom i vägen för rollen, att det blev någon slags skojighet eller lite töntigt. Men det är ju karaktären, med all sin komplexitet och med sin dialekt... Det hade varit svårt att ta bort den, för den är så väldigt mycket Sture Bergwall i allmänhetens ögon.
Dencik: Den hjälpte mig lite på banan, som en krycka. Det kom faktiskt från min gamla klasskompis Oskar Thunberg som spelade Sture Bergwall i en dramadokumentär på Channel 4 för ett antal år sen. Jag har slukat allt som finns att sluka. Han hade det där lätta dalmålet, så det snodde jag rakt av.
Micke, detta är en komplex film. Dels har du Sveriges största rättsskandal, dels en fascinerande huvudperson i Sture Bergwall, och inte minst journalisternas grävande arbete som lyfts fram. Vad exakt drog dig till att berätta den här historien?
Håfström: Jag letade efter ett svenskt projekt, och fick det här manuset skickat till mig. Jag läste och kände mig oerhört attraherad av materialet på grund av alla de här aspekterna. Det är ett fascinerande drama, Quick-fallet, jag hade ingen specialkunskap alls utan visste ungefär det som folk vet i allmänhet. Jag började läsa de här böckerna. Här finns ett journalistiskt drama, ett mänskligt drama.
- Men det första jag gjorde var kontaktade David. Vi hade ett förutsättningslöst samtal. Davids inblandning i det var också en stark drivkraft. Vi hade aldrig jobbat ihop men jag har naturligtvis sett Davids arbete under lång tid. Men jag kände också att listan på nordiska skådespelare som kan göra det här är väldigt, väldigt superkort.
- Dialekten var det mycket diskussion om. För mig var det viktigt att den inte kom i vägen för rollen, att det blev någon slags skojighet eller lite töntigt. Men det är ju karaktären, med all sin komplexitet och med sin dialekt... Det hade varit svårt att ta bort den, för den är så väldigt mycket Sture Bergwall i allmänhetens ögon.
Dencik: Den hjälpte mig lite på banan, som en krycka. Det kom faktiskt från min gamla klasskompis Oskar Thunberg som spelade Sture Bergwall i en dramadokumentär på Channel 4 för ett antal år sen. Jag har slukat allt som finns att sluka. Han hade det där lätta dalmålet, så det snodde jag rakt av.
Micke, detta är en komplex film. Dels har du Sveriges största rättsskandal, dels en fascinerande huvudperson i Sture Bergwall, och inte minst journalisternas grävande arbete som lyfts fram. Vad exakt drog dig till att berätta den här historien?
Håfström: Jag letade efter ett svenskt projekt, och fick det här manuset skickat till mig. Jag läste och kände mig oerhört attraherad av materialet på grund av alla de här aspekterna. Det är ett fascinerande drama, Quick-fallet, jag hade ingen specialkunskap alls utan visste ungefär det som folk vet i allmänhet. Jag började läsa de här böckerna. Här finns ett journalistiskt drama, ett mänskligt drama.
- Men det första jag gjorde var kontaktade David. Vi hade ett förutsättningslöst samtal. Davids inblandning i det var också en stark drivkraft. Vi hade aldrig jobbat ihop men jag har naturligtvis sett Davids arbete under lång tid. Men jag kände också att listan på nordiska skådespelare som kan göra det här är väldigt, väldigt superkort.
David Dencik, Jonas Karlsson, Jenny Küttim och regissören Mikael Håfström. (Foto: Calle Anderson/MovieZine)
- Sen startade ett mycket kollektivt arbete där jag jobbade med Erlend (Loe, manusförfattaren), där vi tillsammans med David och Jonas (Karlsson) satt och diskuterade, skrev, förde in, tog bort grejer, framför allt i scenerna som är filmens ryggrad. Mötena mellan Bergwall och Råstam. Det är ett komplicerat dramturgiskt bygge, och David hade hållit på med det här under flera år. Där fanns det mycket kunskap att hämta, och bra diskussioner att ha.
- Den här berättelsen har ingen konventionell dramaturgi. Man kastas mellan olika tidsstadier. Det finns en story, ett fall som ska lösas, en sanning som ska hittas. Men vi laborerade ganska mycket med de olika sjok som vi hade frihet att lägga lite på olika ställen. Beroende på var de dramaturgiskt bäst hamnade. Som att lägga ett pussel.
- Mycket var vi tvungna att välja bort tyvärr, men på två timmar tycker jag ändå vi fick med rätt mycket.
- Den här berättelsen har ingen konventionell dramaturgi. Man kastas mellan olika tidsstadier. Det finns en story, ett fall som ska lösas, en sanning som ska hittas. Men vi laborerade ganska mycket med de olika sjok som vi hade frihet att lägga lite på olika ställen. Beroende på var de dramaturgiskt bäst hamnade. Som att lägga ett pussel.
- Mycket var vi tvungna att välja bort tyvärr, men på två timmar tycker jag ändå vi fick med rätt mycket.
Dencik: Ser man exempelvis på "Lasermannen" så är det ett enklare narrativ. Här är det ju en narrativ atombomb. Först ska du bygga upp en massa skuld, sen ska man berätta för publiken: "Allt det ni har sett hittills stämmer inte." När gör man det? Man kan inte sluta filmen där. Det här erkännandet, när Hannes förmår Sture att ta tillbaka sina erkännanden, vilket var det enda han dömdes på. När lägger man det? I mitten, slutet eller början av filmen? Man måste göra det kommunicerbart.
- Jag kan prata om Quick-fallet i timmar. Det var bra att Micke kom in med ett narrativt grepp - han förstod att det finns någon som ska se det här och måste förstå det här.
Håfström: Hade någon annan gjort filmen hade den sett väldigt annorlunda ut. Men vi hade vår hållning, vi menar att Sture Bergvall är oskyldig till de åtta morden han dömdes för och alla de andra han erkände. Det var viktigt at ha den hållningen, annars hade det varit svårt att göra den här filmen. Sen finns människor som är av andra åsikter, de som menar att han är skyldig. Det kan vi bara respektera.
Hade någon annan gjort filmen hade den sett annorlunda ut, som du säger. I din regi är det en väldigt lyxig och snygg produktion. Kommer det av att du har jobbat i Hollywood i några år?
Håfström: Nej, inte nödvändigtvis. Men jag har alltid varit rätt bra att få mina filmer att se 20 miljoner dyrare ut (skratt).
- Man castar sina skådespelare och sen castar man sitt team. Vi fick bra medarbetare. Ragna Jorming som plåtade filmen blev en viktig person, en väldigt bra fotograf som fick det att lyfta visuellt. Sen hade vi en väldigt bra klippare, Rickard Krantz. Alla de här personerna som lever i skymundan och som glöms bort lite grann, är värda att nämna.
- Jag kan prata om Quick-fallet i timmar. Det var bra att Micke kom in med ett narrativt grepp - han förstod att det finns någon som ska se det här och måste förstå det här.
Håfström: Hade någon annan gjort filmen hade den sett väldigt annorlunda ut. Men vi hade vår hållning, vi menar att Sture Bergvall är oskyldig till de åtta morden han dömdes för och alla de andra han erkände. Det var viktigt at ha den hållningen, annars hade det varit svårt att göra den här filmen. Sen finns människor som är av andra åsikter, de som menar att han är skyldig. Det kan vi bara respektera.
Hade någon annan gjort filmen hade den sett annorlunda ut, som du säger. I din regi är det en väldigt lyxig och snygg produktion. Kommer det av att du har jobbat i Hollywood i några år?
Håfström: Nej, inte nödvändigtvis. Men jag har alltid varit rätt bra att få mina filmer att se 20 miljoner dyrare ut (skratt).
- Man castar sina skådespelare och sen castar man sitt team. Vi fick bra medarbetare. Ragna Jorming som plåtade filmen blev en viktig person, en väldigt bra fotograf som fick det att lyfta visuellt. Sen hade vi en väldigt bra klippare, Rickard Krantz. Alla de här personerna som lever i skymundan och som glöms bort lite grann, är värda att nämna.
Dencik: Jag tycker också att storyn är så stark, den är så rik, den har en sån densitet. Det är som att gå vilse på basaren i Marrakesh. Den är aldrig tråkig. Det bara racear iväg. Det har Micke lyckats bra med, att den är underhållande i ordets rätta bemärkelse.
Håfström: Det här är en svart historia med väldigt mycket mänskligt lidande naturligtvis. Taget ur verkligheten. Men den måste också vara underhållande och de sakerna behöver inte ta ut varandra. Om vi vill att folk ska bli intresserade så måste vi få folk att se filmen, på olika sätt. Men den här historien har all den dramatik och komplexitet man kan önska sig.
- Nu har också väldigt initierade människor sett de när filmen, som Johan Asplunds föräldrar och poliser som jobbat med fallet. Det är den mest initierade publik man kan ha. Om Johan Asplunds föräldrar känner att den här filmen är viktig för dem, så att Johan inte glöms bort... De har levt med det här traumat i 40 år, det går inte att föreställa sig. Om vi får det erkännandet av dem, då spelar det inte så mycket roll vad andra tycker.
Hade du velat prata med Sture Bergwall själv?
Håfström: Jag har inte pratat med honom eller sökt den kontakten. David har haft en del mailkontakt med honom. Det är mer av artighet, vi har låtit honom veta att den här filmen var på gång. Jag vet att David mailade honom med lite frågor, "rökte du cigaretter på 70-talet?" och lite karaktärsfrågor. Inget större. Sture har vänligt svarat. Men det är den kontakt som har funnits. Han bor så vitt jag vet utanför Sverige nuförtiden.
- Vi har också haft tillgång till den verkliga Jenny Küttim, som har varit en fantastisk källa till all möjlig information. När Alba kom in spenderade de mycket tid tillsammans.
Håfström: Det här är en svart historia med väldigt mycket mänskligt lidande naturligtvis. Taget ur verkligheten. Men den måste också vara underhållande och de sakerna behöver inte ta ut varandra. Om vi vill att folk ska bli intresserade så måste vi få folk att se filmen, på olika sätt. Men den här historien har all den dramatik och komplexitet man kan önska sig.
- Nu har också väldigt initierade människor sett de när filmen, som Johan Asplunds föräldrar och poliser som jobbat med fallet. Det är den mest initierade publik man kan ha. Om Johan Asplunds föräldrar känner att den här filmen är viktig för dem, så att Johan inte glöms bort... De har levt med det här traumat i 40 år, det går inte att föreställa sig. Om vi får det erkännandet av dem, då spelar det inte så mycket roll vad andra tycker.
Hade du velat prata med Sture Bergwall själv?
Håfström: Jag har inte pratat med honom eller sökt den kontakten. David har haft en del mailkontakt med honom. Det är mer av artighet, vi har låtit honom veta att den här filmen var på gång. Jag vet att David mailade honom med lite frågor, "rökte du cigaretter på 70-talet?" och lite karaktärsfrågor. Inget större. Sture har vänligt svarat. Men det är den kontakt som har funnits. Han bor så vitt jag vet utanför Sverige nuförtiden.
- Vi har också haft tillgång till den verkliga Jenny Küttim, som har varit en fantastisk källa till all möjlig information. När Alba kom in spenderade de mycket tid tillsammans.
"Quick" får biopremiär den 20 september.
