Det är uppföljaren som fans har väntat på i 35 år. Ridley Scotts inflytelserika science fiction-saga ”Blade Runner” har fått en fristående fortsättning, och det är svårt att tro att någon kunde gjort det bättre än Denis Villeneuve.
Regissören (mästaren, om jag får be!) som senast gjorde ”Arrival” har lyckats skapa en minst lika djup, stämningsfullt mörk och ruggigt snygg framtidsvision i ”Blade Runner 2049”. Och han är mån om att alla går in i biosalongen med så lite förhandsinformation som möjligt. Det lönar sig! Jag minns inte när jag senast blev så överraskad av att få följa en historia och upptäcka detaljer, som lätt hade kunnat avslöjas av trailers.
Regissören (mästaren, om jag får be!) som senast gjorde ”Arrival” har lyckats skapa en minst lika djup, stämningsfullt mörk och ruggigt snygg framtidsvision i ”Blade Runner 2049”. Och han är mån om att alla går in i biosalongen med så lite förhandsinformation som möjligt. Det lönar sig! Jag minns inte när jag senast blev så överraskad av att få följa en historia och upptäcka detaljer, som lätt hade kunnat avslöjas av trailers.
Idag är jag enormt tacksam för hemlighetsmakeriet inför filmens premiär. Men det var en udda känsla att intervjua Villeneuve i juni, då både han och skådespelarna duckade undan frågor så gott de kunde. Under en pressträff i Barcelona bad han ödmjukast alla oss journalister om ursäkt att han inte kunde yppa ett ord om filmens story.
- Det här är konstigt för oss alla. Det jag kan säga är att originalfilmen är en milstolpe, och vi tog oss an denna uppföljare med stor respekt. Det är fortfarande grundat i film noir-traditionen och vi kommer ta med er tillbaks till ett dystopiskt Los Angeles.
- Det här är konstigt för oss alla. Det jag kan säga är att originalfilmen är en milstolpe, och vi tog oss an denna uppföljare med stor respekt. Det är fortfarande grundat i film noir-traditionen och vi kommer ta med er tillbaks till ett dystopiskt Los Angeles.
Finns det några tvivel när du tackar ja till att följa upp en så ikonisk film som ”Blade Runner”?
- När jag fick chansen att regissera det här projektet var det blandade känslor. Jag kände att det var ett privilegium. Tyvärr så kände jag att jag skulle klara av det. Att jag hade den rätta approachen. Låt mig förklara, det hade varit lättare att bara säga nej. Samtidigt hade jag drömt om att göra en storslagen sci-fi-film, och jag tänkte att om jag någon gång ska göra det, så ska det vara ett betydelsefullt projekt med ett så starkt manus som detta. Jag trodde på den här. Jag var så förälskad i ”Blade Runner”. Men det var inget lätt beslut, det tog mig ett tag innan jag sa ja.
Hur var ditt första möte med Ridley Scott?
- Jag träffade honom tidigt i processen. Ett av mina krav, när jag tackade till projektet, var att jag behövde ha Ridley Scotts godkännande. Jag ville sitta ner med honom och känna att han verkligen lät mig göra det här.
- Ridley var väldigt generös och beskrev för mig hur det var att göra första filmen, vilka utmaningar han stötte på, och sedan gav han mig den största gåvan av alla - friheten. Han sa: ”Det här är din film. Ring mig när som helst, jag står vid din sida.” Det gjorde jag och han ställde alltid upp. Men jag är tacksam för friheten han gav mig. Det hade aldrig gått annars.
- Visst kände jag en press när jag visste att Ridley en dag skulle se filmen. Det tänkte jag på vid varje konstnärligt beslut jag tog, jag kände hans närvaro.
- När jag fick chansen att regissera det här projektet var det blandade känslor. Jag kände att det var ett privilegium. Tyvärr så kände jag att jag skulle klara av det. Att jag hade den rätta approachen. Låt mig förklara, det hade varit lättare att bara säga nej. Samtidigt hade jag drömt om att göra en storslagen sci-fi-film, och jag tänkte att om jag någon gång ska göra det, så ska det vara ett betydelsefullt projekt med ett så starkt manus som detta. Jag trodde på den här. Jag var så förälskad i ”Blade Runner”. Men det var inget lätt beslut, det tog mig ett tag innan jag sa ja.
Hur var ditt första möte med Ridley Scott?
- Jag träffade honom tidigt i processen. Ett av mina krav, när jag tackade till projektet, var att jag behövde ha Ridley Scotts godkännande. Jag ville sitta ner med honom och känna att han verkligen lät mig göra det här.
- Ridley var väldigt generös och beskrev för mig hur det var att göra första filmen, vilka utmaningar han stötte på, och sedan gav han mig den största gåvan av alla - friheten. Han sa: ”Det här är din film. Ring mig när som helst, jag står vid din sida.” Det gjorde jag och han ställde alltid upp. Men jag är tacksam för friheten han gav mig. Det hade aldrig gått annars.
- Visst kände jag en press när jag visste att Ridley en dag skulle se filmen. Det tänkte jag på vid varje konstnärligt beslut jag tog, jag kände hans närvaro.
Los Angeles är kvar som en viktig miljö. Hur har staden förändrats mellan 2019 och 2049?
- Det som har hänt mellan filmerna är att ekosystemet har kollapsat. Det innebär ett klimatskifte, som till exempel gör att det kan komma mycket extrema snöoväder. Det var något som vi tänkte på när de designade om staden. Vi har ju redan sett en del byggnader i originalfilmen. Vi ville bygga vidare på dem för att respektera kronologin men också visa en stad som utvecklas. Första filmen utspelar sig i ett specifikt kvarter i Los Angeles. Här tog vi chansen att röta oss utåt och även se andra delar av den här framtidsstaden. Men jag var alltid väldigt inspirerad av vad Ridley skapade för 35 år sen.
Du valde att jobba med filmfotografen Roger Deakins för tredje gången. Var han lätt att övertala?
- När jag tackade ja till ”Blade Runner” skulle jag äta middag med Roger och hans fru samma kväll. Han såg på mig med ett leende och sa: ”Jag har hört…” (skratt) Jag sa: ”Det stämmer. Vill du vara med?” Han bara sträckte ut handen och det var allt. Förhandlingen tog tio sekunder. Roger ville gärna göra science fiction igen, och vi ville jobba ihop på nytt. Jag kände att om jag skulle ge mig ut på den här resan skulle det kännas tryggt att ha Roger vid min sida. Och som ett ”Blade Runner”-fan ville jag se hur den här filmen skulle se ut med Roger Deakins ögon.
- När man jobbar med en sådan mästare måste man ge honom en utmaning. Man vill inte att han ska somna. Det svåra med det här projektet är att Roger är besatt av ljusets natur och logik. I ”Blade Runner” var ljussättningen ofta som en visuell upplevelse, för att ”det blev snyggt” eller satte en atmosfär. Det var häftigt att ge Roger chansen att jobba utan några gränser. Han fick hitta sin egna logik i ”Blade Runners” universum. Jag tycker det här är bland hans bästa verk, helt förbluffande.
- Det som har hänt mellan filmerna är att ekosystemet har kollapsat. Det innebär ett klimatskifte, som till exempel gör att det kan komma mycket extrema snöoväder. Det var något som vi tänkte på när de designade om staden. Vi har ju redan sett en del byggnader i originalfilmen. Vi ville bygga vidare på dem för att respektera kronologin men också visa en stad som utvecklas. Första filmen utspelar sig i ett specifikt kvarter i Los Angeles. Här tog vi chansen att röta oss utåt och även se andra delar av den här framtidsstaden. Men jag var alltid väldigt inspirerad av vad Ridley skapade för 35 år sen.
Du valde att jobba med filmfotografen Roger Deakins för tredje gången. Var han lätt att övertala?
- När jag tackade ja till ”Blade Runner” skulle jag äta middag med Roger och hans fru samma kväll. Han såg på mig med ett leende och sa: ”Jag har hört…” (skratt) Jag sa: ”Det stämmer. Vill du vara med?” Han bara sträckte ut handen och det var allt. Förhandlingen tog tio sekunder. Roger ville gärna göra science fiction igen, och vi ville jobba ihop på nytt. Jag kände att om jag skulle ge mig ut på den här resan skulle det kännas tryggt att ha Roger vid min sida. Och som ett ”Blade Runner”-fan ville jag se hur den här filmen skulle se ut med Roger Deakins ögon.
- När man jobbar med en sådan mästare måste man ge honom en utmaning. Man vill inte att han ska somna. Det svåra med det här projektet är att Roger är besatt av ljusets natur och logik. I ”Blade Runner” var ljussättningen ofta som en visuell upplevelse, för att ”det blev snyggt” eller satte en atmosfär. Det var häftigt att ge Roger chansen att jobba utan några gränser. Han fick hitta sin egna logik i ”Blade Runners” universum. Jag tycker det här är bland hans bästa verk, helt förbluffande.
Måste man se originalfilmen innan ”Blade Runner 2049”?
- Det är en bra idé att se den, av två anledningar. För det första: om du inte känner till första ”Blade Runner”, så kommer du upptäcka hur många andra filmer som har lånat idéer från den. Men det är också en film som även efter all denna tid är ett tekniskt mästerverk. Visuellt var det en revolution på sin tid. ”Blade Runner 2049” är en fristående uppföljare, men personligen tror jag att man uppskattar den mer om man har sett första filmen.
Så vad kan du säga om handlingen?
- Ingenting (skratt). Jag kan berätta att den handlar om Agent K, som spelas av Ryan Gosling. Han är en blade runner, en LAPD-polis vars jobb det är att ”pensionera” gamla replikanter, de artificiella människor som inte är tillåtna på Jorden.
Många har spekulerat i om K själv är replikant…
- Jag vet inte vad du talar om, svarar han med ett skratt.
- Nej, seriöst talat. Den första ”Blade Runner” bygger på en Philip K. Dick-roman där karaktärerna ibland inte är säkra på om de verkligen är människor, eller om de är designade i ett labb. Det är en fråga som skapade spänning i boken, i den första filmen, och som även finns med i vår film.
- Det är en bra idé att se den, av två anledningar. För det första: om du inte känner till första ”Blade Runner”, så kommer du upptäcka hur många andra filmer som har lånat idéer från den. Men det är också en film som även efter all denna tid är ett tekniskt mästerverk. Visuellt var det en revolution på sin tid. ”Blade Runner 2049” är en fristående uppföljare, men personligen tror jag att man uppskattar den mer om man har sett första filmen.
Så vad kan du säga om handlingen?
- Ingenting (skratt). Jag kan berätta att den handlar om Agent K, som spelas av Ryan Gosling. Han är en blade runner, en LAPD-polis vars jobb det är att ”pensionera” gamla replikanter, de artificiella människor som inte är tillåtna på Jorden.
Många har spekulerat i om K själv är replikant…
- Jag vet inte vad du talar om, svarar han med ett skratt.
- Nej, seriöst talat. Den första ”Blade Runner” bygger på en Philip K. Dick-roman där karaktärerna ibland inte är säkra på om de verkligen är människor, eller om de är designade i ett labb. Det är en fråga som skapade spänning i boken, i den första filmen, och som även finns med i vår film.
"Blade Runner 2049" går nu på bio.
