Intervju

Skribent

Carl Adam Anderberg

15 juni 2015 | 18:00

Designern bakom "Avatar" och "Fifty Shades of Grey"

Vi tar ett snack med Scott Baker om hur det egentligen är att jobba med James Cameron.

Du har jobbat på några väldigt stora och komplicerade filmer, som “Star Trek” och “Avatar”, vad skulle du säga är den största utmaningen för en set designer i att göra något enklare, som “Fifty Shades of Grey” ändå är?

- Bra fråga. Det är så stor skillnad i skala. Jag gillar faktiskt de mindre filmerna, om jag ska vara helt ärlig. De stora filmerna är väldigt roliga, och man har mer pengar att spendera och man får chansen att göra mer kreativ design, men på de mindre filmerna känner jag att jag är mer investerad och mer involverad i projektet. Det är långt mycket mindre människor på de mindre filmerna så du har en mer direkt kontakt med regissören och producenterna, och du har mer att säga till om vad gäller hur filmen ska se ut. Om du jobbar på en större film får du bara ta ansvar för några få saker. Det är så mycket att göra, och det är så många människor, så det blir lite utspritt. Jag skulle säga att det är min favoritdel med de små filmerna, att man får mycket mer... jag skulle inte säga kontroll, men mer inflytande.

Hur fungerar relationen mellan en set designer och filmens regissör? Får du ha mycket input på hur filmen faktiskt kommer se ut i slutändan?

- Det är en sådan där grej som beror på de som är inblandade i projektet, och hur stort projektet är. Hierarkin på en film fungerar såhär; först har vi regissören, sen har vi produktionsdesignern, som är ansvarig för art department, och det är de som får uppgiften att komma fram till hur filmen ska se ut. Sedan kommer set designern, alltså min roll, och jag jobbar både med att designa kulisserna och att rita de faktiska ritningarna som krävs för att bygga dem. Min roll går i korthet ut på att ge produktionsdesignern så många bra idéer jag kan, för att hjälpa dem avgöra hur kulisserna ska se ut. Det innebär ofta att jag gör efterforskningar för regissören, som att hitta fotografier och sådant som visar hur stämningen ska bli. Efter att regissören gett sin bild av hur han eller hon vill att det ska se ut, är det mitt jobb att komma på lösningar för hur vi kan förverkliga den bilden rent praktiskt. Och det kan handla om allt från skalor till texturer och färger, som regissören och produktionsdesignern kan välja från.

Hur kom du in på set design från början? Visste du tidigt att du ville bli en set designer?

- Jag har alltid varit väldigt intresserad av att rita, och som barn gillade jag aldrig att sporta och sådant utan var hellre inomhus och målade. Jag var ett kreativt barn, och jag fick chansen att gå på en internatskola för konstintresserade när jag gick på high school och det blev början på min resa in i underhållningsbranschen. På den tiden gjorde jag måleri, skulptering och 2D-design, och i college läste jag teaterscenografi med målet att jobba inom teater. Sista året på college träffade jag en kille som hade fått jobba på en film, och jag hade alltid varit ett stort film-fan, men det hade aldrig gått upp för mig att man faktiskt kunde jobba med det. Det var nog då jag verkligen insåg att det var det jag ville göra.

Jag måste fråga, nu när jag har dig på tråden, du har arbetat med självaste James Cameron. Hur är han att jobba med?

- Det är en riktig ynnest. Han är en väldigt, väldigt allvarlig person. Jag tror att det som imponerade mest på mig med honom är att trots att “Avatar” var en så otroligt komplex produktion, så fanns det inte en enda gång när jag träffade honom som han inte hade hela filmen i huvudet. Trots att allt går i 100 km/h så vet han exakt vad han vill ha hela tiden. Det är verkligen en fröjd att jobba med en sådan person. När man frågar en fråga så får man svar direkt.

Ja, han verkar onekligen vara en man med en plan...

- Ja, exakt. Och speciellt vad gäller science fiction. Vi delade syn på hur man bäst skapar sci-fi, och ett av James motton kring det är ett som jag nu själv använder också; “coolt är inte bra nog”. Allt måste ha ett syfte, och det spelar ingen roll om det ens kommer synas i bild. Jag menar, han kunde komma förbi ibland och fråga mig “vad gör den där saken?”, då jag jobbade mycket med de där laboratorium-sakerna, och den mänskliga tekniken i filmen. Och det är verkligen bäst för dig att du har ett bra svar.

Vilket har varit ditt favoritprojekt att ha jobbat på såhär långt i din karriär?

- Att jobba med James Cameron på “Avatar” var absolut en höjdpunkt. Ibland jobbar jag på filmer som inte blir färdiga i slutändan, av olika anledningar, och en sådan var “20,000 Leagues Under the Sea” för David Fincher, vilket också var riktigt kul.

Vad innebär bra scenografi för dig? Har du exempel på filmer som du tycker innehåller det?

- Ja, jag tycker att hemligheten bakom bra set design är att vara trovärdig, och osynlig på samma gång. Ibland får vi som jobbar med det här chansen att stå i centrum, genom skapandet av en cool miljö eller så, men då får man försöka att tona ner sig själv och inte lämna för mycket fingeravtryck, för man vill inte dra fokus från själva historien i filmen. Några exempel på filmer med väldigt inspirerad design är Ricks bar i klassikern “Casablanca", som jag tyckte var väldigt häftig när jag var liten, och interiören på skeppet Discovery i Kubricks “År 2001: Ett rymdäventyr". Och såklart “Blade Runner” för sin alldeles distinkta stil.
Jag antar att mycket av ditt jobb utgörs av research för att få detaljer precis rätt. Kan du berätta om den delen av ditt yrke?

- Det är en av mina favoritaspekter med det här jobbet faktiskt. När man börjar med ett nytt projekt finns det alltid något nytt man måste lära sig. Regissören kan ju till exempel referera till någon gammal författare eller konstnär som du inte har en aning om vem det är, vilket gör att man får en chans att lära sig om deras arbete. Och ibland handlar det om något så enkelt som att förstå hur något fungerar. Som jag nämnde tidigare arbetade jag ett tag för David Fincher på hans stora projekt “20,000 Leagues Under the Sea”, och jag fick i uppgift att designa motorn i ubåten,så självklart ville jag ta reda på en massa information om hur tidig teknologi fungerade så att jag kunde göra något nytt, men ändå följa teknikens lagar, så att det inte skulle bli helt absurt. Jag älskar den där känslan av att ramla ner i kaninhålet och bara lära sig om något helt nytt som jag annars kanske inte hade fått chansen till. Ibland kanske man inte behöver kunskapen men andra gånger kan det verkligen göra skillnaden mellan en dålig design och en design som är trovärdig och cool.