I årets mest svårdefinierade film, ”Mortal Engines”, får vi se några av filmvärldens mest rutinerade skådisveteraner. Varken Stephen Lang eller Hugo Weaving är främmande för att anta ondskans mantel när det kommer till storslagna filmer, men det finns mycket mer än bara ondska i just onda karaktärer om man ska tro dem.
När Philip Reeves hyllade domedagsböcker nu blivit vad som möjligtvis är en första film i en serie, är det en introduktion till en både ruinerad och rik värld. Här samlas förutom hjältar självklart även anti-hjältar i form av Terminator-kusinen Shrike, och vad som skulle kunna tolkas som en pik mot en av världens ledare i Thaddeus Valentine.
När Philip Reeves hyllade domedagsböcker nu blivit vad som möjligtvis är en första film i en serie, är det en introduktion till en både ruinerad och rik värld. Här samlas förutom hjältar självklart även anti-hjältar i form av Terminator-kusinen Shrike, och vad som skulle kunna tolkas som en pik mot en av världens ledare i Thaddeus Valentine.
När jag intervjuade Christian Rivers så beskrev han ”Mortal Engines” som en blandning mellan ”Mad Max”, ”Harry Potter” och ”Star Wars”. Hur skulle ni beskriva den?
Hugo Weaving: Jag antar att det gör filmen lite mer komplicerad än vad man kanske tror men det är svårt att definiera en film som ”Mortal Engines”. Den kan inte riktigt kallas science fiction då den bottnar i dagens samhälle men samtidigt utspelar sig i framtiden.
Stephen Lang: Personligen så får det mig att fundera på ”A Clockwork Orange”. Vilken genre är det? Jag utmanar verkligen alla att försöka definiera det på mindre än tre ord. Så genrer är svåra. Om jag nu skulle definiera ”Mortal Engines” så skulle jag inte nödvändigtvis se till filmvärlden utan till litteraturens värld. Det finns lite Dickens över filmen samtidigt som det inte alls är det och du kan skönja en mängd olika influenser. Det är helt enkelt något unikt för skaparen.
Hugo Weaving: Jag antar att det gör filmen lite mer komplicerad än vad man kanske tror men det är svårt att definiera en film som ”Mortal Engines”. Den kan inte riktigt kallas science fiction då den bottnar i dagens samhälle men samtidigt utspelar sig i framtiden.
Stephen Lang: Personligen så får det mig att fundera på ”A Clockwork Orange”. Vilken genre är det? Jag utmanar verkligen alla att försöka definiera det på mindre än tre ord. Så genrer är svåra. Om jag nu skulle definiera ”Mortal Engines” så skulle jag inte nödvändigtvis se till filmvärlden utan till litteraturens värld. Det finns lite Dickens över filmen samtidigt som det inte alls är det och du kan skönja en mängd olika influenser. Det är helt enkelt något unikt för skaparen.
Hugo Weaving spelar maktgalne Thaddeus Valentine.
Så vad söker ni i en roll i det här stadiet av era karriärer?
Hugo Weaving: När jag läste böckerna efter att jag läst manuset så var det verkligen ett äventyr. Alla dessa fantastiska karaktärer och äventyr. Historien kommenterar verkligen mycket av sin samtid och jag ville ge den ett försök, inte minst för att jag alltid är redo för ett misslyckande. Ju mer komplexa rollerna är desto mer attraktivt är det. Man vill ha en utmaning. Riktigt mänskliga roller erbjuder oftast något intressant. Något som man ibland inte ens kan förstå själv.
Stephen Lang: Det finns väldigt få gånger som jag avundas de filmroller som andra tagit men när du, Hugo, spelade i ”Cloud Atlas” var det precis en sådan gång. Jag har ingen aning om vilken genre den filmen platsar i men vilken fantastisk utmaning. Jag vet exakt varför Hugo och de andra skådespelarna valde att vara med i den filmen för det de gör är bara wow, det är något stort att anta.
Symboliken i filmen är ganska stark, vad är er kommentar kring det?
- Ja, det finns många paralleller till världen vi lever i. Vi är i en katastrofal tid när det kommer till miljön men också kulturellt samtidigt som vi har varit här förut och antagligen kommer att befinna oss här igen förr eller senare. De senaste tre veckorna har jag spenderat med många ungdomar och vill man känna hopp så är det där man ska titta. Förhoppningsvis så kommer världen förr eller senare få bra ledare. Det här är världen som de får och som de får ta hand om, säger Lang och fortsätter.
- Jag minns när jag var en ung skådespelare i New York under 70-talet. Det var en väldigt hård stad att leva i. Smutsigt, farligt och allmänt miserabelt. New York blev ju bankrutt men det var mitt hem. Det var vad jag kände till. Idag är det en helt annan stad. Är det bra eller dåligt? Det är annorlunda och det är en del av en evolution, förstörelse, förruttnelse och återuppbyggnad. Det är som när din favoritbar plötsligt rivs. Hur kan de riva den?! Det visar bara att allt är tillfälligt, allt är föränderligt. Och man måste hantera det för jag vill inte gå runt och var deprimerad över det som varit eller att vi nu har en jävla skithög till idiot som president.
Hugo Weaving: När jag läste böckerna efter att jag läst manuset så var det verkligen ett äventyr. Alla dessa fantastiska karaktärer och äventyr. Historien kommenterar verkligen mycket av sin samtid och jag ville ge den ett försök, inte minst för att jag alltid är redo för ett misslyckande. Ju mer komplexa rollerna är desto mer attraktivt är det. Man vill ha en utmaning. Riktigt mänskliga roller erbjuder oftast något intressant. Något som man ibland inte ens kan förstå själv.
Stephen Lang: Det finns väldigt få gånger som jag avundas de filmroller som andra tagit men när du, Hugo, spelade i ”Cloud Atlas” var det precis en sådan gång. Jag har ingen aning om vilken genre den filmen platsar i men vilken fantastisk utmaning. Jag vet exakt varför Hugo och de andra skådespelarna valde att vara med i den filmen för det de gör är bara wow, det är något stort att anta.
Symboliken i filmen är ganska stark, vad är er kommentar kring det?
- Ja, det finns många paralleller till världen vi lever i. Vi är i en katastrofal tid när det kommer till miljön men också kulturellt samtidigt som vi har varit här förut och antagligen kommer att befinna oss här igen förr eller senare. De senaste tre veckorna har jag spenderat med många ungdomar och vill man känna hopp så är det där man ska titta. Förhoppningsvis så kommer världen förr eller senare få bra ledare. Det här är världen som de får och som de får ta hand om, säger Lang och fortsätter.
- Jag minns när jag var en ung skådespelare i New York under 70-talet. Det var en väldigt hård stad att leva i. Smutsigt, farligt och allmänt miserabelt. New York blev ju bankrutt men det var mitt hem. Det var vad jag kände till. Idag är det en helt annan stad. Är det bra eller dåligt? Det är annorlunda och det är en del av en evolution, förstörelse, förruttnelse och återuppbyggnad. Det är som när din favoritbar plötsligt rivs. Hur kan de riva den?! Det visar bara att allt är tillfälligt, allt är föränderligt. Och man måste hantera det för jag vill inte gå runt och var deprimerad över det som varit eller att vi nu har en jävla skithög till idiot som president.
Stephen Lang i rollen som Shrike i "Mortal Engines".
Du nämner ondska, något som skulle kunna ses som något subjektivt. Exempelvis hade du några väl valda ord för en person som vissa uppfattar som en hjälte och andra som raka motsatsen. Hur arbetar ni med något så subjektivt som ondska?
Hugo Weaving: Saken med onda karaktärer är att de inte själva inser att de är onda. De tror på det de gör. Självklart finns det ingen som är svartvit, ingen är perfekt utan vi försöker helt enkelt överleva. Hur bevarar man sin mänsklighet i livet som exempelvis en ledare eller för den delen en Hollwyoodkändis? Det är frågorna som är intressanta att ställa.
Stephen Lang: Som skådespelare kan man förstå ondskans funktion när man läser i ett manus. Därefter så försvinner det för vårt jobb som skådespelare är att försvara vår karaktär. Hugo är där för att försvara Thaddeus och hans tro på hur han ska rädda världen och jag ska försvara min karaktär Shrike. Om inte jag älskar min karaktär med alla sina fel och brister, vem kommer då göra det? Och alla vet att de onda karaktärerna kommer att dö men man underhålls ändå av dem och som skådespelare så spelar du inte en ond karaktär utan du spelar på behovet av just det i filmen.
Hugo, du har ju arbetat med Peter Jackson länge. Vad är det han tillför till sina filmer som folk uppskattar så?
- Jag ser Peter Jackson som en pojke med en enormt levande fantasi. Han har en nyfikenhet och lust att vilja lära sig. Han är så inne i sin egen värld.
Hugo Weaving: Saken med onda karaktärer är att de inte själva inser att de är onda. De tror på det de gör. Självklart finns det ingen som är svartvit, ingen är perfekt utan vi försöker helt enkelt överleva. Hur bevarar man sin mänsklighet i livet som exempelvis en ledare eller för den delen en Hollwyoodkändis? Det är frågorna som är intressanta att ställa.
Stephen Lang: Som skådespelare kan man förstå ondskans funktion när man läser i ett manus. Därefter så försvinner det för vårt jobb som skådespelare är att försvara vår karaktär. Hugo är där för att försvara Thaddeus och hans tro på hur han ska rädda världen och jag ska försvara min karaktär Shrike. Om inte jag älskar min karaktär med alla sina fel och brister, vem kommer då göra det? Och alla vet att de onda karaktärerna kommer att dö men man underhålls ändå av dem och som skådespelare så spelar du inte en ond karaktär utan du spelar på behovet av just det i filmen.
Hugo, du har ju arbetat med Peter Jackson länge. Vad är det han tillför till sina filmer som folk uppskattar så?
- Jag ser Peter Jackson som en pojke med en enormt levande fantasi. Han har en nyfikenhet och lust att vilja lära sig. Han är så inne i sin egen värld.
"Mortal Engines" går nu på bio.
