Filmstjärnan Lea Thompson blev ett stort namn under 80-talet. Rollerna i "Röd gryning", "Ingen plockar Howard" och "Some Kind of Wonderful" bidrog till att skapa en kultikon, men inget hade varit sig likt om det inte vore för "Tillbaka till framtiden"-trilogin.
I år är Robert Zemeckis filmer mer aktuella än någonsin: originalet från 1985 fyller 30 år, och vi har precis nått datumet 21 oktober 2015 - som alla fans vet är det dagen då Marty och Doc landar i framtiden i andra filmen.
Thompson har medverkat i alla tre filmerna som Martys mamma Lorraine McFly. När vi hörs på telefon har hon just varit med om en stor träff med fansen i London.
Hade du kul på Comic-Con i London?
- Herregud! Det var underbart, vi hade så roligt. Så många vackra fans. Det gav mig sådan energi, att möta alla dessa människor från hela Europa och till och med från Amerika och Sydamerika. Det var galet.
Hur känns det att ”Tillbaka till framtiden” har en sådan fanskara, även 30 år senare?
- Det är svårt att fatta, att den här filmen fortfarande skulle ha så många fans världen över. Vi hade inte en aning om att den skulle hålla så länge.
Träffar du de andra skådespelarna ofta?
- Nej, vi ses inte så ofta. Jag träffar Chris Lloyd mest av alla, vi har gjort många filmer ihop och hamnar ofta på samma tillställningar. Men en del av skådespelarna hade jag inte träffat sedan vi gjorde filmen. Det var kul, väldigt kul att samlas igen. Men också lite bitterljuvt, för jag önskar att Tom Wilson (Biff Tannen) och Crispin Glover (George McFly) hade varit där.
2015 är ett väldigt speciellt år för filmserien. I ”Tillbaka till framtiden del II” är det den framtid som Marty och Doc reser till. Vad tänkte du första gången du såg de futuristiska miljöerna?
- Jag tyckte det var roligt. De försökte skapa en rolig framtid, som ett skämt. Inte en realistisk vision. De tänkte främst på att filmen är en komedi. Trots att det var ”Tillbaka till framtiden del II”, som är den mörkare filmen.
Några av sakerna har ju blivit verklighet nu.
- Jag vet! De fick in några rätt. Ingen kunde ju föreställa sig de galna telefoner som vi har nu. Otroligt. När jag var en liten flicka hade vi datorer stora som ett halvt kvarter, de kunde inte göra hälften av vad min mobil kan nu. Och ingen hade heller föreställt sig internet.
Hur fick du rollen i ”Tillbaka till framtiden”?
- De tittade på Eric Stoltz, som var den ursprunglige Marty McFly. Vi hade gjort en film ihop, och där såg de också mig. Jag minns min första provfilmning, det kändes riktigt bra. Jag tror att jag var deras förstahandsval, de ville verkligen ha mig.
Vad hände där, hann du spela in några scener med Eric Stoltz?
- Vi hade gjort många scener ihop. Så det blev så konstigt. Jag vet inte exakt vad som hände, det var ju inte mitt beslut. Men jag tror att Eric agerade på ett verklighetstroget sätt, och det passade inte in med resten av oss. Vi andra gjorde ett annat slags skådespeleri som behövdes för filmen.
Du fick spela flera olika versioner av Lorraine - hon är ung, hon är gammal, hon är i Vilda västern… Vad har varit roligast för dig?
- Alla hade sina unika sidor som var kul. Jag gillade ju att vara ung och söt, men min favorit var nog i ”Del II” när jag fick vara den bittra, alkoholiserade Lorraine med stora tuttar. Jag älskade karaktären, hon var som tagen ur en galen såpopera.
I första filmen finns en omtalad scen där Lorraine stöter på Marty, utan att veta att han är hennes son. Tänkte du något på att scenen kunde ses som kontroversiell när ni spelade in den?
- Jo, och jag tyckte att den var väldigt rolig. Det är som i en fars, hon kan ju inte veta och hon blir förälskad. Medan han vet att hon är hennes mamma, och det blir tokroligt! Men det blev definitivt en kontrovers, för ingen studio ville göra filmen på grund av det. Det krävdes att Steven Spielberg sa: ”Det kommer funka!” De var ganska nervösa, men jag tycker att scenen är rätt oskyldig.
Brukar du se om filmerna?
- Jag såg om dem nyligen. Det var på en tillställning där de hade plockat bort filmmusiken, och en orkester framförde istället. Det var runt 15.000 personer och jag fick se filmen med 15.000 fans. Det var så kul att se om filmen efter så lång tid. Och jag är regissör nu, så jag kunde se den och uppskatta den från ett helt nytt perspektiv. Jag insåg hur vackert regisserad den är av Robert Zemeckis.
Vad blir din nästa film?
- Jag håller mig sysselsatt. Jag är med i en serie som heter ”Switched at Birth”, den är tillräckligt populär att ha varit igång i fyra år. Närmast ska jag regissera filmen ”The Year of Spectacular Men”, skriven av min dotter och med båda mina döttrar i huvudrollerna.
Jag måste också fråga om snart 30-årsjubilerande ”Howard the Duck”, som jag såg för första gången bara häromdagen…
- Herregud, vad tyckte du om den? (skratt)
Jag hade inga höga förväntningar men den var underhållande, för en barnfilm.
- Vet du vad, det är lustigt. Det var en sådan stor flopp och folk älskade att driva med den, men de driver inte med den så ofta längre. Filmen har fått många fans, många gillar den och den får dem att skratta. Jag har en stark känsla att de kommer göra en remake på den snart.
Tror du?
- Disney äger ju Marvel nu, de har gjort väldigt framgångsrika filmer på Marvel-serier, så de kommer vilja spela in så mycket de kan. Och då kommer ”Howard the Duck” så småningom. Det var därför han var med i ”Guardians of the Galaxy”, för att de vill göra en remake. Det kan bara bli bättre, teknologin var så dålig på vår tid. Om du har läst serietidningarna så är ankan slarvig och stökig, det gick inte att göra. Det finns många fans. Jag gjorde mitt bästa, som jag alltid gör, och jag tyckte jag var bra.
Skulle du vilja få en roll?
- Självklart! Att få en filmroll är nästan omöjligt för en kvinna över 40. Jag tror inte att jag blir tillfrågad, men jag skulle aldrig tacka nej. Det är ju Marvel vi talar om, haha! Jag kommer självklart att gå och se den. Så många har klagat på den filmen, och det är tråkigt tycker jag, inte för min skull utan för alla fansens skull.
Vad ser du som höjdpunkten i din karriär så här långt?
- Jag hoppas att det är min regikarriär. Jag har regisserat i åtta, nio år nu, och det gillar jag verkligen. Jag gillar att ha mer kontroll. Jag har lärt mig så mycket av mina 33 år inom film, 45 år i showbusiness, och jag får använda allt jag har lärt mig.
Vad har du lärt dig av att arbeta med Robert Zemeckis?
- Jag har lärt mig massor. Han är för fasen ett geni. Och jag lär mig fortfarande av honom. Som jag sa, jag såg om ”Tillbaka till framtiden” nyligen. Att som regissör se hur felfria hans filmer är, jag önskar att vi kunde jobba ihop igen. Han är otrolig och underskattad, tycker jag. Jag har lärt mig mycket om var man ställer kameran, hur man håller tempot uppe, att inte slösa en enda tagning.
