Efter flera ikoniska roller på filmduken har Tom Hardy än en gång träffat rätt. Med den mystiske James Delaney i tv-serien ”Taboo” har han skapat en karaktär som skrämmer och fascinerar på samma gång. ”Taboo” är resultatet av en långvarig dröm om att få jobba ihop med pappa Chips Hardy, manusförfattare, och för Tom också en chans att forma en egen rollfigur.
Vi mötte skådespelaren under hans blixtvisit i Stockholm häromveckan, då han träffade europeisk press för att prata om vinterns mörka tv-serie. Men det blev också ett samtal om Bondrykten, drömroller och tatueringar.
Är det svårt att spela en sådan intensiv typ som James Delaney, och sedan återvända till att vara Tom Hardy?
- Han är inte så intensiv, enligt mig. Han är bara tystlåten. Men nej, det är enkelt för mig. Det händer ofta att jag fördjupar mig ordentligt i en karaktär. Jag kan länge studera någon som jag ska spela, ibland följer jag tre eller fyra personer samtidigt. Ju mer tid i deras sällskap, desto mer adapterar jag deras egenskaper. Med James Delaney krävdes det inte så mycket. Det är inte så att jag kommer hem med hatten på, jag tar inte med jobbet hem. Det är inte alls svårt att stänga av en intensiv karaktär. Kanske betyder det att jag börjar bli tråkig nu?
”Taboo” har varit ett personligt projekt för dig. Du skrev manus för tio år sen med din far. Varifrån kom inspirationen?
- Det har varit en lång process, så jag ska försöka förenkla det. Jag trodde aldrig att jag skulle bli skådespelare. Och absolut inte komma till en punkt där jag kan jobba med egna projekt. Men det har alltid varit min dröm. Min far är författare, och jag har alltid velat jobba med honom. Han skriver filmer som jag hade velat agera i, men jag har inte kunnat, för att jag inte var tillräckligt bra eller tillräckligt känd.
- Jag gick till min far för att höra vad han tyckte om min idé, om en värld av kannibalism och en karaktär som kommer hem från Afrika. En stark influens var ”Mörkrets hjärta”, men också ”The Mission”. Robert De Niro spelar en riktigt intressant karaktär.
- Samtidigt var jag uttråkad med de kostymdramer som gjordes i vårt land! De hade blivit så sentimentala och socialt korrekta. Det är helt min personliga smak, men våra kostymdramer handlar bara om högtidlighet, det fina språket och snygga hattar. Det är inget som tilltalar mig. I ”Taboo” finns det kanske mer inälvor och inte lika mycket hattar! Även om vi har fantastiska skådespelare, som Tom Hollander, som står för det fina språket.
Tom Hardy berättar att han ville skapa ett historiskt drama som inte följde traditionen. Ett oortodoxt kostymdrama, så som de brukade se ut på BBC förr i tiden. Här kom hans far Chips Hardy till hjälp.
- Chips skrev ett utkast som vi pitchade in och sålde. Ridley Scott gillade det, vilket var fantastiskt. Med hjälp av hans kontakter sökte vi efter en specifik manusförfattare som kunde hjälpa oss att få till finansieringen. Vi hittade Steve Knight, som jag tycker är otrolig. Jag jobbade med honom på ”Peaky Blinders” och ”Locke”. Han sa faktiskt att om jag gör ”Locke” så skriver han vårt utkast, vår bibel. Det blev byteshandel.
- Steve skrev om en hel del i ”Taboo”. Nu var vi ett team, och i den kreativa processen ändrades allting. Det blev inte en ny story, den hade kvar samma hjärta och samma karaktär. Men världen förändrades, det flöt fram på ett annat sätt. Storyn utvecklades. Och den fortsatte att utvecklas i klipprummet.
- Det var ett långt svar, eller hur? Det korta svaret är: Steve Knight skrev det, min far och jag fick idén för tio år sen. Det är inte samma serie som min far och jag diskuterade. Men karaktären är exakt så som jag föreställde mig honom, säger Hardy stolt.
Chips Hardy, Tom Hardy och Steven Knight.
Vad är de största skillnaderna mellan hur du föreställde dig serien för tio år sen, och det vi kan se nu?
- Inte mycket. Tänk dig skillnaden mellan en musköt och ett avsågat gevär. Det utvecklas och moderniseras. Men det skjuter på samma sätt. Det är fortfarande ett vapen, som uppgraderats över tid. Det är kanske inte den bästa liknelsen, men det är vad jag kan komma på.
- Serien skulle först utspela sig på 1880-talet. Det ändrades till 1840. Historiskt sett blev det mycket mer intressant för författarna. Det fanns mer utrymme att sväva ut i pre-viktorianska England. Det blev mindre högtidligt och mer gutturalt, nästan som vilda västern. Seriens etos ändrades aldrig, men alla som kom ombord kom med sina egna idéer.
Vems idé var den numera ikoniska hatten och kappan?
- Joanna Eatwell är vår kostymdesigner. Det är hennes förtjänst. Vi hade det bästa designteam man kan tänka sig för ett historiskt drama. Ridley Scott tipsade oss om folk från filmvärlden som alla var otroliga. Joanna Eatwell visste att vi behövde en tydligt siluett, och det blev helt jävla briljant. Hatten, kappan, stövlarna, och så makeupen på det. Det blev väldigt bra.
Känner du dig mer fri när du jobbar med film eller med tv?
- Jag har kommit till en punkt där jag trivs med båda, men av olika anledningar. Jag försöker inte bevisa något. Jag är fyrtio år, jag har hållit på i över 20 år och har 50 roller bakom mig. Det är inte min första rodeo. Man kommer till en punkt där man frågar sig vad man vill göra, oavsett om det handlar om radio, teater, film eller tv.
- Tv är mer kontrollerbart, det gillar jag. Det är lättare att be om pengar. Det blir en mindre risk, om jag vill kunna berätta historien på mitt sätt. Man jobbar också i en mycket snabbare takt än på en storfilm. Vanligtvis tar det sex månader att göra en film på 2 timmar 20 minuter, som ”Black Hawk Down”. Det tog nio månader att filma ”The Revenant”, som var tre timmar lång - och så vacker! Nu filmar vi åtta timmars tv på sex månader. Och fördelen är att man har mer val. Din skiss växer bit för bit. Det är spännande, om man tror på det man gör.
Du valde att jobba med skandinaviska regissörer, hur kommer det sig?
- Anders Engström är en väldigt musikalisk, visuell regissör. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men hans färger flyter, hans klippning flyter. Hans verk har en honungslen känsla. Jag älskar Kristoffer Nyholm också, jag gillar hans jobb.
- Noomi Rapace är en nära vän till mig och hon är ju svensk. Via henne fick jag träffa Daniel Espinosa och många andra… Det fanns en tid då Frankrike var hett. Kassovitz var het! Och nu är Skandinavien hett. Jag hoppas det inte är slutet än, för ni har varit heta ett tag. Även när jag gjorde ”Festen” på teaterscenen var Lars von Trier och Thomas Vinterberg heta med sina dogme-filmer. Det har kommit många starka filmer och filmskapare från Skandinavien. Tomas Alfredson inte minst.
- Det blir inte sentimentalt heller. De skapar en miljö, de presenterar karaktärer som är fascinerande att psykoanalysera. Vare sig det handlar om skräck, thriller eller deckare. Man blir helt fångad som publik. Vilket är unikt. Det finns vissa filmskapare som har den där eleganta stilen, som inte känns påtvingad. Så vi hade inget annat än skandinaviska regissörer överst på listan! (skratt)
Kan du bekräfta att din mamma i ”Taboo” spelas av Noomi Rapace? Hon står inte med i eftertexterna…
- Det är en sådan konstig grej. Vi pratar inte om mamma. Hon kanske inte ens finns där? Vi vet inte vem det där är.
Samtalet glider in på ”Warrior”, och om Tom Hardy kan tänka sig att ta sig an MMA-fightern igen i en uppföljare (”Jag börjar bli gammal nu!”). Sedan ställs den oundvikliga frågan om James Bond.
- Ärligt talat, Bond-skådespelare brukar vara 36-37, och jag är 40. Så jag har förmodligen missat båten. Visst, det är en superhäftig karaktär!
(Ett finskt filmmagasin ligger framför Hardy, och han pekar på en annons med filmklassiker på bluray.)
- Men så tittar jag på ”Gökboet”, och det är också en riktigt bra karaktär! Vad vill man lämna efter sig som skådespelare? Om jag fick göra en egen ”Gökboet”, eller en egen ”Scarface”, eller ”A Clockwork Orange”, något nytt originellt som inte har gjorts förut… Jag skulle hellre göra en film i den stilen, framför Bond.
- Missförstå mig inte. Om någon erbjöd mig Bond, så kan jag tänka om! (skratt) Men ni vet, om man pratar om det eller kampanjar för det, så får man aldrig rollen. Jag tror att någon skådespelare som inte ens blivit omnämnd kommer att få jobbet. Och han kommer göra den riktigt jävla bra.
Snart är ”Taboo” slut för säsongen. Är det ett definitivt avslut, eller kommer det mer?
- Det blir ett definitivt avslut för det här blocket. Men vi har mer på väg. Det första blocket handlade om att etablera ett språk, ett narrativ, och att presentera de här karaktärerna, den här familjen. Vad är det för värld vi har att göra med? Vilka vägar vill vi utforska? Vad fungerar och inte? Vi har avsikten att fortsätta med den här gruppen, och se hur de arbetar internationellt och på hemmaplan.
- Om serien slutar här, så är den designad så att den kan ta slut. Men den skrevs med möjligheten att berätta vidare. Jag, Chips och Steve tänker oss sju säsonger. Man vill tänka ”maraton” istället för ”sprint”. Den första säsongen är ett 100-meters sprint.
- När jag skriver, börjar jag på säsong sju och arbetar mig bakåt. Det ger en bra struktur att utgå ifrån. Utan struktur blir det bara kaos. Man måste tänka ”början - mitten - slut” genom säsongerna. Sedan ska varje säsong ha en början, mitten och slut. Sen om folk inte gillar det, så gör det inget. Jag är bara glad att jag fick jobba med min far.
Vilken av dina karaktärer ligger dig närmast som person?
- Alla gör det. Alla speglar en del av mig.
Även Bane?
- Även Bane. Han är en väldigt känslig snubbe, iallafall Chris Nolans version av Bane. Han är ett monster, men har etik. Inte nödvändigtvis moral. ”Du skall icke dräpa - om inte…” Vi är inte så lika till det yttre, även om jag har varit skallig och muskulös. Men han har inre egenskaper som inte är så svåra för mig att skildra. Det måste ju komma från någonstans. Jag spelar ofta känslosamma killar, eller hur? Även om de är ganska tuffa, så ser jag inte dem så.
Tom Hardy som Bane i "The Dark Knight Rises".
Tom Hardys uppkavlade ärmar blottar en nygjord tatuering på vänstra underarmen. En dödskalle med top hat, lik James Delaneys, och en cigg mellan tänderna. För inte länge sen kunde vi läsa om att han förlorat ett vad mot "The Revenant"-motspelaren DiCaprio, och måste tatuera in ”Leo knows everything” någonstans på kroppen.
Har du skaffat tatueringen än?
- Leos jäkla tatuering? Nä... jag behöver inte. Det där är bara ett sånt där vad, som man inte riktigt tänker igenom. Men jag står fast vid mitt ord, och jag sa att jag skulle skaffa en. Jag är redan täckt av tatueringar, så en till gör ingen skillnad. Frågan är bara när. Men Leo har sagt ”strunt i det, oroa dig inte”.
"Taboo" finns att se på HBO Nordic.
