En del känner säkert igen Mahershala Ali från produktioner som ”House of Cards”, ”The Hunger Games” och ”Benjamin Buttons otroliga liv” - men i Netflix nya serie ”Luke Cage” får vi se honom på ett sätt som vi aldrig sett honom förut. I rollen som Cornell ”Cottonmouth” Stokes är han den mordiske antagonisten till seriens titelkaraktär. Under en pressträff i Paris träffade vi Ali och pratade med honom om hur det är att vara Marvel-skurk.
Hade du någon tidigare kännedom av Luke Cage-serierna, och din karaktär Cornell ”Cottonmouth” Stokes i synnerhet?
- Nej, faktiskt inte. Jag fattade intresse för det först när jag hade sett press-releasen – att de skulle göra denna unika tv-serie om en afroamerikansk superhjälte. I stort alla projekt som fokuserar på afroamerikanska karaktärer och kultur är något jag tittar närmare på – för det är tyvärr något som det inte finns så mycket av. Det finns några enstaka dramaserier i dagsläget – som till exempel ”Empire” – men annars tycker jag det är något man sällan ser idag. Så det var mer ett intresse ur den aspekten som jag fastnade för ”Luke Cage” – mer än hans superhjältebakgrund.
Så när du tar dig an ett nytt projekt – har du då i åtanke att du hjälper nya röster komma fram? Inte bara dig själv som skådespelare och karaktärerna du porträtterar, utan skaparna bakom projekten?
- Jag önskar att jag kunde göra det, men ärligt talat befinner jag mig i en position där jag i första hand måste tänka på vad som gynnar mig. Jag vill utvecklas som skådespelare och trots att jag har hållit på med det här yrket ett tag har jag fortfarande inte haft en huvudroll. Så jag har ingen riktig plattform att kunna göra sådant, men förhoppningsvis kommer det att förändras. Om jag som afroamerikansk man har möjlighet att påverka så vill jag ha mångfald i mitt film- eller tv-team. Det är lika viktigt – om inte ännu viktigare – att ha representation bakom kameran som framför. De som faktiskt står bakom allt måste vara en reflektion av samhället vi lever i.
En av de mest ikoniska bilderna ur ”Luke Cage” är när Cottonmouth står framför ett porträtt av The Notorious B.I.G.. Vad tror du det är han ser i Biggie?
- Oj, det är en svår fråga. Jag kan nog bara ge min egen syn på det och för mig är Biggie den obestridda kungen av hiphop. Hans skicklighet, hans självförtroende – han hade sådan enorm pondus. Och kanske det viktigaste – man var inte säker på om han var en good guy eller bad guy. Man kunde se honom som en gangster och man kunde se honom som en superhjälte. Jag tror att för Cottonmouth är Biggie en tydlig förebild. Han vill vara kungen – han vill vara den som står över alla andra – men kanske inte allra tydligast som en skurkroll.
På tal om musik, hur ser Cottonmouths spellista ut – vilken musik lyssnar han på?
- Han har nog en ganska bred musiksmak. Eftersom han själv är musiker lyssnar han nog en del på gamla klassiker som Howlin’ Wolf och Curtis Mayfield. Men eftersom han växte upp i hiphopens Mecka så är han nog väldigt influerad av det. Jag tror han lyssnar på artister som Diamond D, Eric B. & Rakim, Nas, Jay-Z och Big L – starka textförfattare. Som musikälskare tror jag han har en bred katalog, men att han definitivt har stark koppling till den afroamerikanska kulturen.
Med produktioner av det här slaget är det oftast seriens showrunner – i detta fall Cheo Hodari Coker – som är den huvudsaklige skaparen av visionen. Vad skulle du säga är regissörernas viktigaste roll i en produktion som denna?
- För regissörerna är det viktigaste jobbet att upprätthålla visionen som skaparen av serien har. Och eftersom det ständigt kommer nya regissörer gäller det helt enkelt att föra facklan vidare och skapa en länk mellan de olika avsnitten. Maktordningen ser verkligen annorlunda ut i tv-världen, just eftersom regissören inte är där från början till slut under en produktion. Inom film är regissören verkligen den allvetande kraften, men inom tv är nästan du som skådespelare mer kunnig om produktionen för att du har investerat mycket mer tid i den. En regissör kan komma fram till mig och fråga hur jag tycker vi ska göra för att han eller hon inte har så bra överblick. Och det är också farligt, för en regissör kan lätt leda in en på fel spår.
Hur mycket av dig själv har du tagit med i porträtterandet av din karaktär?
- Jag skulle säga att cirka 85% av det som fanns på pappret är det vi ser i min tolkning av Cottonmouth. Det hela kommer ner till förtroende hos skaparna och det tycker jag fanns – åt båda håll. Ibland dyker saker upp för diskussion, men det handlar inte om att vinna ett argument utan att faktiskt göra det man tycker är bäst för karaktären och serien. Ibland har jag sett skådespelare och manusförfattare gå i clinch med varandra och där det mer blir en egotrippad tävling. Med den här produktionen har vi något som baseras på en serietidning med superhjältar men som ändå ska ha en väldigt jordnära ton. Så det gäller att språket är rätt – att samtidigt hålla det till dess rötter men ändå få det att kännas autentiskt. Och eftersom vi har olika manusförfattare på varje avsnitt tar de sig olika grepp för detta – och då måste jag gå emellan för att behålla den rätta rytmen.
