Andreas Öhman, den hyllade regissören bakom bland annat ”I rymden finns inga känslor” och ”Bitchkram”, är tillbaka med den lika somrigt härliga som farligt äventyrsfulla roadmovien ”Odödliga” - en historia om Isak och Em som möts en kväll i Stockholm och plötsligt bestämmer sig för att lämna allt och ge sig ut på en roadtrip genom de norrländska skogarna. Men hur kom idén om att göra en roadmovie i Sverige egentligen till?
- Jag har ganska länge drömt om att göra en roadmovie, och jag kände mig äntligen redo att göra en ordentlig kärlekshistoria. En roadmovie kändes som en väldigt lämplig typ av film för att kunna porträttera en bra kärlekshistoria - så det klaffade helt enkelt väldigt bra. Sen kom nog själva historien bara till mig. Man har ju många gånger funderat och fantiserat själv om att bara dra – att försvinna och fly tillvaron.
Det finns en ganska tydlig doft av bland annat ”Badlands” i filmen. Var det en inspirationskälla och hade du andra filmiska influenser?
- Absolut! Både ”Badlands” och andra roadmovie-klassiker som ”Thelma och Louise”, ”True Romance”, ”Bonnie och Clyde” och ”Paper Moon” var stora inspirationskällor till den här filmen. Jag såg om alla de här filmerna och försökte komma fram till vad exakt som gjort att de lämnat sådana bestående avtryck i filmhistorien. Och även om jag tagit mycket inspiration från dessa filmer så har jag ändå försökt att göra något eget som fungerar på hemmaplan. Storyn i många av de här filmerna skulle inte funka i Sverige. Det är så mycket större landskap i USA och fler typer av antagonister, så den stora utmaningen har legat i att få roadmovie-konceptet att fungera på svensk mark.
”Odödliga” tar sig an en lite allvarligare ton än dina tidigare filmer. Hur påverkade det finansieringsmöjligheterna för filmen?
- Vi var medvetna om att det troligtvis skulle vara lite svårare, så redan från början har vi sett till att hålla produktionen ganska tajt. Vi var ett litet team som själva drog ut på vägarna i landet, så det har varit ett småskaligt projekt redan från start. Utöver det så har det gått ganska bra. Många har tilltalats av konceptet, som ju faktiskt har varit ganska ovanligt i Sverige.
Din förra film ”Remake” gick inte ens upp på bio. Hur ser du på balansen att göra den film du vill göra kontra den film man tror publiken kommer vilja gå och se?
- Jag gillar och ser själv väldigt mycket publikfriande filmer, samtidigt som jag verkligen brinner för det småskaliga – så jag tror att jag själv har en mycket bred filmsmak och att det smittar av sig i mitt filmskapande. Men det är inget som jag särskilt anpassar mig efter när jag gör en film utan jag gör det som jag känner att jag vill och kan göra – sen är det bara att hoppas att det tilltalar så många som möjligt.
Filip Berg och Madeleine Martin i "Odödliga".
Du har oftast väldigt estetiskt vackra filmer. Var det något särskilt du blev extra nöjd med i arbetet med den här filmen?
- Svårt att säga. Ibland klaffar det bara till när man till exempel lägger ihop en låt med en viss scen och man får sådan där härlig gåshudskänsla så att man blir så himla lycklig i stunden, men så här i efterhand är jag nog mest stolt över de olika miljöskildringarna i Norrland. Jag ville visa upp Norrland på ett annat sätt än i till exempel ”Jägarna”. Oftast porträtteras det som ganska mörkt och rått, men jag ville visa om det ljusa, vackra och somriga Norrland.
Brukar du ha musik i åtanke redan innan du filmar?
- Ja, jag har ofta en spellista med mig till varje film jag gör som ger inspiration. Allt hamnar ju inte sedan i det färdiga resultatet, men ganska mycket av det man valt ut från början kommer faktiskt med.
Skulle du själv säga att det här är din allvarligaste film hittills?
- Det jag har haft intention till att göra är att göra något äkta. Den här filmen är ju bitvis rätt tung, men också väldigt härlig emellanåt. Jag vill både förmedla och väcka känslor, så då blir det lätt att man drar åt båda hållen. Så jag tycker inte man ska beskriva den här som min ”mest allvarliga film” utan mer att den är både ”farlig och härlig”.
Hur känner du att du har utvecklats genom dina filmer?
- Den visuella stilen känner jag verkligen att jag har utvecklat, men inte så att man går vidare och gör något helt annat utan att man kanske blandar mer än vad man gjort tidigare. ”Odödliga” har drag av både ”I rymden finns inga känslor” och ”Remake” men är ändå något helt annat. Ibland har man jobbat mycket med stativ och kameraåkningar så att man blir trött på det och hellre vill köra handhållet. Så jag känner att jag hela tiden rör mig framåt men fortfarande har en fot kvar i det gamla.
Andreas Öhman och Madeleine Martin under inspelningen av "Odödliga".
Du ska nu göra en remake av just ”I rymden finns inga känslor”, din debutfilm. Hur går tankarna där?
- Självklart har man ju utvecklats på ganska många plan inom filmskapandet, men remaken kommer fortfarande vara mer lik originalet än till exempel ”Odödliga”. Sen eftersom det är ett annat språk kommer det nog också bli ett lite annorlunda filmspråk. Men den kommer inte bli amerikaniserad på så sätt, utan det är mer detaljer som till exempel flakmoppen och sådana grejer som kommer att ändras.
Har du någon drömcasting för filmen? Blir det kanske Bill Skarsgård igen?
- Visst är det många skådespelare som jag generellt skulle vilja jobba med, men det är alldeles för tidigt att säga vem jag skulle vilja ha i just den här filmen. Många av de tankegångarna kommer när man skriver manuset och börjar leva med karaktärerna så det återstår att se.
Var Filip Berg och Madeleine Martin dina förstahandsval för huvudrollerna i ”Odödliga”?
- Ja, det var de faktiskt. Jag skrev manuset med dem i åtanke, så jag kontakta dem ganska tidigt i processen och fick med dem ombord.
Hur går det med Kickstarter-projektet ”Dom jävlarna ska skjutas” som du var initiativtagare till?
- Det går bra – vi håller på och skriver på det just nu och ska skicka in det till en tv-kanal. Så det går framåt, men som alltid när man gör något utanför boxen som det här så tar det längre tid än vanligt. Men vi hoppas på att kunna spela in det nästa år.
”Odödliga” har biopremiär 21 augusti.
